..för denna gång :) Fick lite vinkar av chefen att jag är välkommen tillbaka nästa år. Man skall ju såklart inte ta något förgivet, men ett litet hopp är det :)
Dagen gick som vanligt, förutom kramkalas med darrande underläpp, gudomlig kaka och massor med avskedspresenter. Jag lämnade jobbet vid fyratiden med otroligt bra smak i munnen och med känslan av att ha lämnat ett väldigt gott intryck bakom mig.
Jag fick också väldigt fina presenter. Från hela Agrimarket fick jag supermysig mössa och halsduk från Horze, personalen (förutom chefen, han stod för mössan & halsduken) hade samlat ihop till en John Deere fotboll (internt Sandra-skämt) till mig och så fick jag en personlig present ännu av en kär arbetskamrat som jag kommit ganska nära under sommaren, en supersöt rosa John Deere-skärmmössa med prästkragar på. Jag blev nästintill rörd till tårar av alla presnter, och det känslofyllda kramkalaset gjorde inte saken direkt bättre.
Jag tycker personligen att jag kommit väldigt bra in som en i gänget och gillar verkligen så gott som alla mina kära arbetskamrater väldigt skarpt.
De två senaste jobben som jag haft, Henrikas Ladugård och Agrimarket har båda lärt mig så otroligt mycket, och på båda platserna har jag totalförälskat mig i de som jobbar där. Känslan att komma på jobb och veta att man är gillad och känslan att åka senare på besök och veta att man varit saknad, det är väldigt bra känslor. En känsla av att lyckas och att man kommer långt på att vara utåtriktad, berädd att ge allt och att bjuda på sig själv. Att ha ett evigt leende på läpparna och kunna skratta. Och viktigast av allt, att alltid våga vara sig själv.
Och cheesecaken? Den fick tio poäng och papegojmärke :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar