Även de längsta av nerver brister

Nu är det så att han har trampat mig på tårna för sista gången. Jag har haft ett otroligt tålamod och onaturligt långa nerver med all denna skit, men enough is enough. Nu har jag fått tillräckligt och är svinigt förbannad. Med all rätta.

Ringde upp honom igår och ville ha ett svar och en förklaring på varför han valt att göra så med mina saker. Om han verkligen trodde att dessa inte skulle ta skada (vi diskuterar ju som sakt elektronik, tyg, skinn och glas för att nämna en del) så är han en exeptionellt dum människa. Korkad helt enkelt.
De saker som han kläckte ur sig gjorde att hela grejen eskalerade i rasande fart och jag skrek för första gången på honom. Det brast helt enkelt, och han flippade ur helt totalt.

Jag var inte helt vacker i mina ordval, men de saker han slängde ur sig var helt enkelt groteska, igen en gång ute endast efter att såra och vara så elak som det bara är möjligt. Dessa ord biter inte ett dugg på mig, som tidigare deklarerat så tror jag inte på ett ord av vad han spyr ur sig för tillfället, men det är fortfarande så skrämmande hur det totalt kunnat svänga så.

Vad jag fick höra var att han inte gjort något fel, igen. Det är helt klart mitt fel att sakerna blivit förstörda, även om han påstod att jag inte vet vad jag pratar om och att de verkligen inte är förstörda. Det är mitt fel att de är förstörda då jag inte kommit efter dem. Tur så berättade han för mig att han slängt diverse grejer i transporten, hade jag hört det via två mellanhänder hade det ju varit bedrövligt. Hehhe -.-
Han påstod också att jag är en lögnare (jag har ljugit för honom en gång, då påstod jag att jag kunde skrinna även om jag inte kan, fy på mig) och kallade mig för diverse vackra saker. P***huvud, mentalt störd och sjuk i huvudet och asig. Kul, eller hur?
Han smutskastade även min familj igen en gång. Tänker inte skriva hit exakt vad han kläckte ur sig, men de saker han sa var rent fruktansvärda.
Han påstod att enda orsaken till att han såg förstörd ut senast vi träffades var att så blir man och se ut om man måste se på ett sådant as som du.
Då jag krävde en förklaring på varför han gjort som han gjort spottade han ur sig att han tänker minsann inte förklara något, det är han inte skyldig någon. Han har inget att förklara och han har skött allt enligt boken.
Då jag nämnde att jag vill ha ersättning skrattade han och förklarade att det tänker han minsann inte göra, det ät han inte skyldig någon och jag lever i min egen psykotiska drömvärld.
Innan jag slängde luren i örat på honom deklarerade jag lugnt och sansat för honom att detta kommer att bita honom i röven, hårt. Han skrattade igen och påstod att det finns ingen karma och att inget kommer bita honom. Men lilla vän, jag behöver inte karma för att fixa att du blir biten.
Verkligen inte.

Jag vet helt seriöst inte hur jag reagerar då jag ser honom nästa gång, ingen aning. Men nu har han skridit så totalt över alla gränser, klampat rakt över mig och hoppat mig på näsan för sista gången. Jag har valt den höga vägen såhär långt, och vill verkligen fortsätta med det. Men. Nu har han verkligen väckt något som han inte kan hantera.