torsdag 31 oktober 2013

Halloweenfirande och körlänk

Hejsan!

Igår var det alltså Halloweenfirande på Kårken. Det är en tid sedan jag var på internatet (första året bodde vi vägg i vägg med Carina) men hade absolut inga problem med det, även om alla lägenheter är identiska. Vi förfestade hemma hos Carina tillsammans med Tea, och vid 22.30 tassade tre glada Skuffare till Kårken för en trevlig kväll i det bästa av sällskap. Kvällen var bra, det känns bra att vara tillbaka igen. Något tag efter 01 kände jag att kvällen började vara vid sitt slut, så jag tassade tillbaka hem till Carina var jag sov inatt. Morgonen och förmiddagen spenderade jag tillsammans med henne innan jag styrde nosen hemåt.

Åkte till stallet vid 13.30, vi körde ut en länk med Stormisen. Det var så vackert väder på morgonen, men då jag kommit till stallet skulle det ju så klart bli mulet. Murr.
Men körlänken gick bra och det var en trött men nöjd ponny som kom hem tillbaka. 
Körandet har ju aldrig gått dåligt med honom, men nu tycker jag att det börjar fungera ganska så problemfritt. Visst fjantar han sig ibland för livsfarliga stenar, höstlöv eller soptunnor, men det får vi bara leva med. Sötmule :)

Vi tog kaffepaus med Sandra och chillade lite en stund innan jag agerade fotograf medan hon tömkörde Pale.
Imorgon skall Stormisen tömköras och så anländer Dildis till Karis för lördagens Halloweenfirande nummer två. Kul kul :)

Han som jag inte nämner vid namn var också till Råbacka idag för att lämna av mina möbler och för att hämta upp sina grejer. Jag är nu i det stadie att jag inte skulle kunna bry mig mindre och ser ganska så rött om jag skulle råka se honom, så jag åkte glatt till stallet innan han kom och lät mina fina föräldrar välkomna (välkomna är ett starkt, i detta fall mycket ironiskt ord!) idioten. 
Jag har inte bett mina föräldrar säga honom något, men jag tror att alla fäder har en inbygd mekanism som brinner av då någon av det motsatta könet jäklas med deras små döttrar, så jag fick höra att min far haft en liten diskussion med honom. Kära pappa hade varit väldigt vänlig, men rakt på sak och förklarat för honom exakt vad han tycker om hans uppförande och vad han tycker om det att han förstört mina saker. Mitt kära ex hade varit väldigt besvärad, mumlat något och bara sett ner i marken. Man kan nog smutskasta hit och dit och vara så stor på sig så, men då man blir konfronterad har man inte ens ryggraden att se den andre i ögonen. Hieno mies, hieno mies. 
The only guy a girl can trust is her daddy <3

Imorgon väntar första skoldagen på hiskeligt länge. Denna period har jag två kurser, om Djurhälsovård-kursen börjar har jag tre. Stressigt värre, eller hur ;) Imorgon börjar det med Svinproduktion, intressant, intressant :)



onsdag 30 oktober 2013

Halloween @ Kårken

Är tillbaka på internaten en sväng igen. Be fond of your memories, but smile to your bright future <3

Sitter på internatet tillsammans med Tea och Carina och grundar inför Halloweenfirandet på Kårken. Det vita vinet är framme ackompanjerat av päroncider, exakt som det skall vara. Vi skålar för framtiden, aningen vemodiga över att det snart är undan och vi blir färdiga Agrologer. Men den bästa tid är nu. Punkt.

Godnatt på er :)

tisdag 29 oktober 2013

Feeling good!

Hej på er!

Dagen har rullat på lika sorglöst som igår, och jag gillar det. Stormisen hade ledigt idag så jag har inte varit till stallet. Imorgon skall vi till Täkter med Sandra så då finns det tid för myspys med min fina man.

Idag har vi varit till Agri med mamma, känslan då man stiger in genom dörren och det första som händer är att man får en kram. Då vet man att man gjort någonting rätt :) Efter det fixade mamma fisksoppa och så kom mommo på middag, kul :)

Lite efter 17 ringde Malin, så jag hoppade i bilen och styrde upp till byn för vår Lojoresa. Vi hade en så mysig kväll med massor av tjejsnack och klädprovning. Jag är väldigt nöjd med mina fynd. Förutom några baslinnen och tröjor hittade jag också världens finaste klänning till Skuffis julfest och den coolaste korta skinnjackan till kommande helger ;) Hur fint är det inte med mun vita paljett-topp med en kort-kort mc-jacka ovanpå? Me likey. Köpte också lite smink och andra basgrejer.
Då vi kom hem drack vi kaffe på Malins soffa och fortsatte med tjejsnacket samtidigt som Gordon Ramsey underhöll oss med Kitchen Nightmares. Kvällen var alltså en riktig tiopoängare.

Jag älskar min starka, nyfunna livsglädje. Jag kan knappt vänta på att få upptäcka alla nya utmaningar, att få träffa nya underbara människor och att få veta vad som står bakom nästa hörn. Jag skulle inte vara där jag är idag utan alla fina, oersättliga människor irunt mig. Ni vet vem ni är, ge er själva en klapp på axeln, ni drog upp mig hit <3

måndag 28 oktober 2013

Chill måndag

Dagen har varit ganska lugn, helt skönt i det förkylda stadie jag är. Denna jäkla förkylning har hållit i sig nu i över en vecka, och för några dagar sedan fick jag någon slags sår på tungan, som om den översta hinnan hade frätts bort, aj. Fick tid till hvc idag och visade tungan, det kom fram att jag har såkallad geografisk tunga (karttakieli på finska). Det är en sjukdom som är helt ofarlig, drabbar 2-3 procent av befolkningen och den går inte heller att bota, skoj. Sjukdomen kommer och går, men har man en gång fått den har man den hela livet, dubbelskoj. Sjukdomen har samband med psoriasis, behöver dock inte uppstå, trippelskoj. Detta smittar dock inte, det var ju bra :)

Har också varit till stallet och longerat odjuret. Det var meningen att vi skulle rida ut, men det blev linan istället, dumma jag. Han får nu vara två dagar ledig, det är han värd, sötnosen.
Vi chillade med Sandra, kollade gamla foton (oh, memories) åkte till Karis för ohälsosam lunch och planerade födelsedagsfester.

Har varit hemma hela kvällen och pysslat lite smått och gott. Har hjälpt pappa att flytta båten för vinterförvar, tvättat tre schabrak och putsat upp min westernsadel.

Morgondagen vet jag inte, kanske träffa Sandra en sväng? Efter klockan 16 drar vi med Malin på Shopping till Lojo, kul kul kul!

Sov gott, alla söta :)

Lantbruksteknikresa 2013

Årets Sverigeresa var som vanligt helt awesome.

Måndag.
Besök på Volvo CE i Eskilstuna, tillverkning av bland annat hjullastare och grävmaskiner.
Besök på Munktellmuseet i Eskilstuna (Bolinder&Munktell, Volvofantasters gudar).
Besök hos en ekojordbrukare (1100 hektar) som tillverkar eget gödsel.
Övernattning i Mariestad.
Tisdag.
Besök på Skandia Elevator, tillverkar elevatorer till torkar.
Besök på Tornum, tillverkar torkar.
Gårdsbesök på Slädene Säteri.
Besök i Skara.
Övernattning i Jönköping.
Onsdag.
Elmia Djur och Inomgård. Hela dagen på mässan, massor att se på. Spenderade dagen med Ida och Lotta för det mesta, vi såg på flera intressanta föreläsningar som fårklippning, köttkaniner, ardennerhästen och etologi.
Övernattning i Vikingastad.
Torsdag.
Besök på Väderstad, tillverkar maskiner, såsom harvar och såmaskiner.
Gårdsbesök, gården födde upp minishettisar, odlar 240 hektar med utsäde och oljeväxter.
Viking Amorella avgår mot Åbo.

En awesome, fullspäckad resa i äkta Skuffisanda med lite vila och mycket fest.
Vi lyckades med mycket, bland annat att dansa 30 personer letkajenkka genom en bar i Jönköpingsnatten, hade nästintill sönder bussen och fuckade upp stadsbussarnas tidtabeller. Som skuffare e man mycket tuffare.. ;)

Nä men resan var verkligen bra, underbart att träffa de bästa av klasskamrater och att komma lite bort från allt. På båtresan påväg hem föll en bit på plats för mig. Vi satt i baren, känslan var på topp och allt var perfekt. Så började SHM's Don't you worry child spela, och i samma sekund lade Tea armen om mina axlar och började dansa med mig. I den stunden förstod jag att nu är allt där det skall vara. Nu är jag var jag skall vara. Jag vet nu. En helt underbar känsla, och med den känslan starkt i hjärtat öppnade jag mitt hjärta för kvällen och levde livet som om det vore sista dagen. Jag kopplade på min största charm och hade the time of my life. Vid klockan 04.30 stängde baren, så vi sprang via hytten efter förfriskningar och efterfestade på golvet. AG-10 och några till. Vid något tag före 06 sökte jag mig till hytten, duschade och steg upp vid 07 då båten var i hamn. Glad och med nattens starka bekräftelse brännande i hjärtat. Lycklig. 

Don't you worry, don't you worry child. See Heaven's got a plan for you. 


Eskilstuna

Munktellmuseet

Munktellmuseet

Tusenåriga Skara domkyrka

Jersey. En av de absolut vackraste korna i världen.

Styrka.

Hereford

Linssilude Hereford



Etologi, djuren som lärare

Ida kom ur skåpet ;) Vikingastad

Charmtroll

Vackert

Tea & Carina

Lotta & Sandra, Eskilstuna. Foto Ida Fredriksson 

Foto Ida Fredriksson

Simply the best <3

Gruppfoto Skuffis-style

Det är känslan som räknas

söndag 27 oktober 2013

Dressyrpremiär

Dagens tävlingspremiär gick kanske inte helt som på Strömsö, men ponnyn uppförde sig väldigt fint och lugnt överlag, så jag har verkligen inget att klaga över :)

Jag kom till stallet vid 8 och så fixade vi Pale och Stormisen. Jag tvättade ju honom igår med schampot för bruna hästar, vet inte om han var något brunare, men glänste gjorde han så in i norden :) Vi knoppade manarna och polerade det sista innan vi täckade dem och packade in dem i transporten. Lastande gick helt okej, och så bar det iväg.

Då vi var framme i Granntalli lastade vi ut våra skönheter och klädde på dem. Jag är verkligen förundrad över Stormisens uppförande, han var lugn som ett ljus och stod fint på sin plats. Inget onödigt stressas och fjantas fram och tillbaka, verkligen nöjd över honom här.
Sandra red i första uppvärmningsgruppen med Pale, och tävlade som tredje. Ritten gick fint och kom att resultera i en fjärdeplacering, stort grattis!
Då hon ridit Pale satt hon efter en stund upp på Stormis och red uppvärmningen i manegen. Han gick utan problem in i manegen och uppvärmningen gick också helt okej, aningen seg var han. Han stod också ganska så lugnt och väntade efter uppvärmningen, inga klagomoment här heller.

De startade som sist i klassen, och i de tre första momenten var jag ganska förvånad, han gick nämligen ganska så bra och fick relativt höga poäng för att vara Stormis (4,5-5,0-5,0). Efter det tredje momentet hände dock någonting, han slocknade. Som om orken tog slut mitt i steget. Då han slutade bjuda framåt var det inte så stor idé att fortsätta då det bara blev till en kamp. så det slutade i en avbrytning/diskning. Han var genomsvettig då han kom ut ur manegen så jag sadlade av honom, täckade honom och promenerade en stund med honom. Även om det inte gick helt suveränt är jag stolt över att han uppförde sig så bra som han gjorde, och man såg också då han slocknade att han inte gjorde det för att jäklas, utan han bara tog slut. Vet inte riktigt varför, han har ju inte världens bästa kondition och den psykiska påfrestningen var också ganska stor, så det kombinerat kanske.

Lastningen då vi skulle åka hem gick okså helt smärtfritt, så på alla vis ett bättre uppförande än senast. Väl hemma lastade vi ut dem, lossade knopparna och täckade på dem innan de fick gå ut i hagen och bli serverade hö. Imorgon blir det völ en lugn skrittlänk innan han får vara ledig, åtminståne en dag, kanske två, är han värd att få vila :)

Nu gäller det bara att träna styrka, kondition och muskler under vintern och åka bort några gånger i månaden för lite hoppning eller dressyr, så skall det nog bli bra till nästa år :)

I väntan på uppvärmning

lördag 26 oktober 2013

Home, sweet home

Hej på er och ursäkta för dålig bloggning. Kom hem från Sverige igår på morgonen och spenderade dagen med de bästa, nämligen Stormis, Sandra, Malin, Tessi och Jessy. Jag kommer att skriva ett eget inlägg med bilder från resan, men skall jag vara ärlig har jag inte orkat öppna datorn ännu, bloggar nu också från telefonen. Resan var super och den sista natten på båten påväg hem var oförglömlig, en riktig tiopoängare. Agrologer all the way, for life!

Idag var det hopptävlingar i Billnäs var Jessica tävlade Pale. Tävlingarna gick bra även om det var ett riktigt busväder. Jag har råkat ut för en dunderförkylning som nu går på andra veckan. Sättet att bli frisk är inte att ränna runt Sverige mer eller mindre utan sömn och på flytande diet, inte heller att vara ute i regn hela dagen. Men, livet är för kort för att rygga för minsta lilla, countrygirls can survive!

Väl tillbaka fixade vi stallet och så longerade jag Stormisen. Jag tvättade honom också, med nya shampot för bruna hästar (det var lila) så nu skall vi se hur han gnistrar imorgon. Sen jag kom hem har jag polerat utrustning och plockat fram mitt vita Schockemöhle-schabrak, imorgon är nämligen en väldigt stor dag. Stormisen debuterar på dressyrbanan imorgon, OMG! Jag har inga som helst förväntningar, jag är supernöjd bara han går in i manegen och orkar igenom hela programmet, då är det voiton puolella. Så, nu skall ni alla hålla tummarna för min lilla ponny imorgon :)

Godnatt alla söta så hörs vi imorgon :)

onsdag 23 oktober 2013

I am still alive

Hej på er alla söta, Skuffishälsningar från vårt västra grannland :)

Hit är allt bra och vi lever studieliv extraordinär! Såhär långt har vi besökt Volvofabriken och Munktellmuseet i Eskilstuna, Tornumfabriken i Kvänum och så har vi gjort en massa gårdsbesök. Nu sitter vi på bussen påväg mot Jönköping och nattlivet där. Grundandet i äkta Skuffisanda är i full gång och humöret på topp. Set sail with Captain Morgan, though we'll never leave dry land!

Imorgon är vi hela dagen på Elmiamässan, temat för detta år är djur och inomgård.
Det blev ett kort inlägg, men ni ser ju att jag lever :) Nu lämnar jag aivot narikkaan tillsammans med alla onödiga tankar och så drar jag totalt ut i dimman. För att jag vill. För att jag kan. För jag tycker att jag är värd det.

Puss och hej :)

söndag 20 oktober 2013

Skön minisemester

Kom igår hem efter en superskön och välbehövlig hermoloma i östra nyland. Kära återseenden med östnyländska delen av familjen och efterlängtat besök hos Henrika i Harsböle. Vi har gjort massvis med skoj och umgåtts. Det är länge sedan jag senast var österut, och kommer verkligen att skärpa mig. Saken är bara den att jag älskar stället, rent och ärligt.


Cupcakeverkstad med bebisarna


Mästerverk


Småtippor


Griseknoa, Taisto och Toivo


Stolt ponnyryttare

Diana


Jolanda

Igår påkvällen tappade vi bort oss till Club 18 var vi dansade och levde livet som om det var sista dagen och ikväll rullar en busslast full med de bästa av agrologer mot en vecka i Sverige. It's getting better, slowly but surely.

Var en sväng till stallet idag och förde dit Ett lite tjockare täcke till min prins och umgicks en stund med Sandra. Sandra red ut Stormisen och jag hängde med på cykel. Supersnäll som hon är tränar hon honom under min Sverigevecka, oerhört stor tack. Allt detta skulle inte gå utan dig :)

För övrigt håller jag på att bli sjuk. Onödigt. Möhh.



torsdag 17 oktober 2013

Helsinki International Horse Show

Idag var det alltså HIHS direkt på morgonen. Åkte till stallet vid halv 8 och hjälpte Sandra med att lägga ut hästarna och lägga hö i hagarna innan det bar iväg. Jag lämnade min bil i Kyrkslätt då jag efteråt skulle åka österut. Så skönt med lite omväxling i vardagen och äventyret kunde börja.

Och vilken början det blev! Det visade sig att strömuttaget till gps'en i bilen inte fungerade, men vi tänkte att det var ett smärre problem då jag har gps i telefonen. Hahh, nitlotten där! Jag kunde inte ladda ner kartorna då de var för stora för det mobila nätverket -.- Awesome! Nåja, lyckades hitta en karta och lokalisera var vi var och hittade även en väg vi skulle köra. Tadaaaa, vägarbete! Så där gick den planen i stöpet. Nåja, efter dn halvtimmes tvinnande i huvudstaden ock en jäkla mängd enkelriktade gator och svängförbud senare hittade vi äntligen fram. Seriöst, lär vi oss aldrig? Vi skall inte röra oss i städer större än Ekenäs, det är vigt till att skita på sig.

Vi kollade in Amatur Touren och tassade några varv igenom expot. Jag tycker det var sämre än ifjol, kan dock vara jag som blivit snål och kräsen också ;) Hittade inget av det jag sökte (seriöst, jag betalar inte 85 dineros för ett pannband, absolut inte) men ett Amigo Mio fleecetäcke och ett gammelrosa ( ^.^ ) dressyrschabrak från Eskadron hittade jag, båda till ett väldigt bra pris.
Vi hann inte kolla in varken ponnyklassen eller unghästklassen, men tyckte båda att vi sett allt efter Amateur Touren så vi började söka oss hemåt.
Att hitta ut ur Helsingfors var exakt lika o-smärtfritt som att hitta in, så vi snurrade på en god stund innan vi äntligen hittade oss på bron till Drumsö. Bönder i storstan vetni ;)

Jag hoppade av i K-slätt, tackade för en lyckad dag och styrde Chryslern österut. För första gången på länge.
Jag trotsade hans ord, och lät blicken falla till höger. Men det blev inget mer än det. Jag svalde klumpen i halsen, tände en cigg och körde vidare. Igen en gång ett litet steg i rätt riktning, en ynka gnutta starkare. Sakta men säkert. Väldigt sakta, men lika säkert.

Nu ligger jag i Alberts rum och skall snart börja leta efter John Blund. Kvällen har varit trevlig, skönt att se den östnyländska delen av familjen igen. Imorgon börjar dagen med att köra Jolanda och så skall vi baka med pulugrynen. Mer än det vet jag inte, det lär väl morgondagen berätta.

Måste också berätta att jag fick världens finaste sms idag. Jag blev så rörd och kan inget annat än deklarera igen en gång att jag har världens finaste människor irunt mig. Utan er skulle jag inte vara där jag är idag, förstå hur viktiga ni är och hur fruktansvärt mycket ni betyder för mig <3

God natt alla söta.

onsdag 16 oktober 2013

Trough the gates of Hell - As we make our way to Heaven

Jag tror att det ligger någon innebörd i rubriken. Trough the gates of Hell as we make our way to Heaven. Var stark länge, orka igenom alla motgångar så kommer allt att lösa sig, på ett sätt eller ett annat. Skål och hatten av för kloka visdomsord.

Ikväll har jag rännt runt på världen. Träffade Ida vilket jag inte gjort på väldigt länge. Vi åt gott och pratade ut våra hjärtan och skildes åt, igen med lite lättare axlar.
Stack efter det upp till Nina och Anton på en kaffe och lite soffhäng och då jag kom till Svartå tog jag ännu lite frisk luft i baksätet på en gammal hederlig Volvo tillsammans med Tessi och Jessy.
Väl hemma har jag tvättat benlindor och packat min väska, klockan ringer imorgon redan ohyggliga klockan 7.00, huu!

På morgonen är det som sagt HIHS som gäller för hela slanten tillsammans med Sandra. Vi kommer att se Amateur Tour och så ponnyklassen och unghästklassen. Dessa klasser kollade vi även ifjol, helt klart de mest intressanta och sevärda enligt mig :)
Expot är jag också lite småintresserad av. Behöver verkligen inte något nytt, men några saker kommer jag hålla ögonen uppe för. Ett nytt pannband till dressyrtränset. Det jag har är bland de vackraste jag sett, men sorligt nog lite för långt så det vill åka ner i ögonen på min skönhet. Kommer också se om jag skulle råka hitta förmånliga dressyrskydd (stressit att linda ben ju!) och så skulle jag vilja hitta nya mineraler.
Enligt mig är Mineral Plus de bästa som finns, men jag är emot att mata mycket kraftfoder och de mineralerna är ju i pelletform och avstår därför. Är också lite nyfiken på Eggersmann's Mineral Bricks, men de tror jag att jag kommer prova till sommaren och betesperioden. I-landsproblem, gott folk..

Nu skall jag kolla några avsnitt Keeping up appearances (världens bästa serie, brittisk humor på sin topp!) och sedan dejta John Blund för att orka stiga upp före tuppen imorgon. God natt alla söta :)

Stalldag de luxe

Oj vad vi har rännt runt idag i det vackra vädret! Vi åkte med Sandra och Anna till stallet var Jonatan och Sindi nu bor (wow vilket ställe!) och Anna red Sindi där.
Efter detta stannade vi till i stallet i Täkter och fixade allt färdigt där innan vi åkte hem var hästarna fick lunchhö.

Nu styrde vi nosen mot Karis för att handla och hämta ut våra biljetter till HIHS imorgon. Vetni hur jag längtar efter att få åka bort en tid och inte bry mig om något! Nu kommer ju Lappträskresan och på söndag åker jag en vecka till Sverige med alla fina agrologer. Nice!

Då vi kom hem från KAris hämtade jag upp Stormisen och så longerade vi en väldigt trött ponny. Gårdagen tog nog musten ur stackarn, så idag fick han springa lite ledigt och imorgon får han ha siesta hela dagen. Stackars lilla tröttis <3

Nu väntar en träff med en gammal vän, och efter det vet jag inte. Kanske Kårken med Majava och Marcus? Ingen aning. Kvällen får leda mig dit den vill och jag följer glatt efter :)

tisdag 15 oktober 2013



Fick en Blog your heart out award av Cecilia och det passar väl inte bättre än att ta sig an utmaningen en sömnlös natt som denna. 

1. Vad eller vem uppmuntrade dig till att börja blogga?

Jag har alltid älskat att skriva, och vad passar inte bättre då än en blogg? På den tiden som jag började fick jag pepp av Cecilia och Ida att starta en blogg, jag var ju väldigt mycket i östra nyland och med en blogg kan man ju dela med sig av sitt liv utan att träffas varje dag. Den huvudsakliga händelse som fick mig att starta bloggen var dock då jag bestämde mig för att lägga igång Stormis ordentligt, och på den vägen är det.

2. Hur valde du ämne att blogga om? 

Som jag skrev i första frågan så var det just om Stormis. Väldigt länge ville jag hålla bloggen som en renodlad hästblogg, men under det senaste halvåret har jag låtit min vardag smyga in mer och mer, och i dagens läge skulle jag säga att jag delar med mig av allt, i för- och motgångar och kanske också på gott och ont. 

3. Någonting som de flesta inte känner till om dig?

Det var en fråga modell knivig. Jag delar med mig av så gott som allt på bloggen och försöker vara så öppen som möjligt. 
En grej är kanske ett småbarnsligt "tvångsbeteende", detta håller jag dock till all lycka på att växa ur. Då jag var liten var det mycket värre. Jag måste ta i ett dörrhandtag med båda händerna var för sig, göra allt ett jämnt antal gånger och måste äta lika många godisar av samma färg. Det gick inte att äta 3 eller 5 gummibjörnar, det måste vara  någondera 4 eller 6. Detta gällde i stort sett allt jag gjorde, men som sagt har jag växt ur det mesta.
Andra saker är att jag är otroligt fascinerad av små ärr, jag tycker dessa är vackra och berättar något om människan som bär på dem. Har själv ett ärr precis under det högra ögonbrynet (en incident med en wc-dörr som lossnade och föll i huvudet på mig i dagis, mindre fascinerande historia..) och önskar nästan att det vore mer framträdande än vad det är. 
Jag är också väldigt fascinerad av händer, det första jag lägger märke till hos en människa, oftast av det motsatta könet, är dennes händer. Händer är så vackra, gärna graciösa händer med långa, slanka fingrar, *mmm* :) 

4. Vilka tre ord beskriver din stil/dina egenskaper?

Min stil: bekväm, egen, klassisk
Mina egenskaper: omtänksam, vidskeplig, öppenhjärtad

5. Vad gillar du att göra då du inte bloggar?

En lite dåligt tiajmad fråga just nu, då allt känns mörkt, men bortsett från det så finns jag en betydande del av min vakna tid i stallet. Älskar också att umgås med mina kick ass-vänner och det finns inget bättre än att vira in sig i en varm filt med en kopp kaffe och goda vänner en kylig höstkväll med samtalsämnen som aldrig tar slut. Jag gillar också att teckna, laga mat, baka och så gillar jag att följa med gamla tv-serier. Förr läste jag också mycket, men det mesta av de sistnämnda punkterna finner jag ingen som helst glädje i för tillfället. Vet dock att jag någon dag kommer göra det igen, och ser fram emot det :) 

Hoppas att mina svar gav er något nytt, och ger nu awarden vidare till några bloggare. Man skall väl egentligen ge den vidare till fem, men den siffran får jag inte ihop utan att någon som redan fått den skulle få den igen.. :)
De två bloggare som jag nominerar är:

Hanna (lillamamman.blogg.se)
Karolina (karoslifestyleeh.blogspot.com) 

Halvvägs in i oktober..

Kan ni tänka er? Vart flyger tiden? Snart har vi jul och på det sommar igen. Otroligt.

Åkte till stallet vid halv elva idag. Vi lyckades inte få en manege bokad, men Sandra bokade ridplanen så vi åkte dit istället. Vid lastande gick han nästintill direkt rakt in, och blev där, score! Med allt pick och pack i bakluckan och ponnyn i lådan styrde vi mot planen. På schemat stod intensiv dressyrträning, och intensivt blev det.

Sandra värmde upp honom och så tränade de på ett LC-program. I början var han mycket bättre än igår, men man märker att han blir trött ganska fort och han orkar inte ännu bära upp sig så länge.
Programmet består mest av arbete i arbetstrav, och Stormis har ju ett ganska kort steg som gör det ganska svårt att hitta rytmen att sitta ned. Sandra är dock jäkla duktig så hon fixar det, men steget från Pales elastiska gång till Stormis' hackiga och korta är ganska stort.
Det gick inte helt som på Strömsö idag, dock pressades han ganska hårt och jag har full förståelse på att han blir trött. Men han är nog också ganska mycket av en dramaqueen, han tror att han inte kan ock ork, och då börjar han istället få brottom och glömmer all koncentration. Knasponny. Nåja, massor av styrketräning står på agendan till vintern, så nästa år skall han vara knivskarp :)
Något som gick bra idag var galoppfattning från skritt, det var nästan det starkaste momentet idag och det tar vi emot med öppna armar.

Det var en mycket trött häst som till slut fick trava och skritta av på långa tyglar. Vi klädde av honom och så fick han på sig sin höghalsade fleececooler innan jag promenerade en stund med honom. Då vi skulle lasta växte han en stund fast på lastbryggan men kom snällt in efter lite övertalning.

Väl hemma fick han torka en stund medan vi pausade en stund. Då vi kom ut fixade vi stallet coh så var det Pales tur att motioneras. Sandra red igenom samma dressyrprogram med honom och så lite gymnastikridning. Förargligt nog var det lite halt så de kunde inte taut allt, men det kommer en dag imorgon igen.

Vi har också hunnit dricka det sedvanliga kaffet och så beställde vi biljetter till HIHS för torsdagen. Efter HIHS åker jag för första gången österut på en lång tid. Det skall bli så skönt med lite välbehövlig hermoloma i Lappträsk i gott sällskap för att nolla mitt lilla huvud. Tiden läker alla sår.


Trött pojke



Bilder från gågna träningar

Lovade ju er bilder från två tränigar med Stormisen, och nu har jag fått dem. Kan ge som ett tips att inte rida med liknande kängor som jag rider med på bilderna (sendragspasset ;) ), rackarna fastnade hela tiden i sadelkåporna.


Smile - 'cause the greatest horse is yours
















måndag 14 oktober 2013

Det här med fördomar, ångest och andra onödiga tankar

De senaste dagarna har varit tunga, så förbaskat tunga. Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg och anser att jag smutsat ner min blogg med tankar om honom allt för mycket redan, men då skulle ni se det som pågår i mitt stackars överarbetade lilla huvud. Det är inte vackert och det håller på att driva mig till vansinne.

Jag tycker ångest är ett starkt ord, ett ord i klass med depression. Dessa är ord som blivit allt vanligare i dagens samhälle och enligt mig används de allt för lättsinnigt. "Jag blir så deprimerad på min telefon" typ eller något liknande idiotiskt. Nejdå, det är inte depression. Verkligen inte. Jag trodde inte helt fullt på depression tidigare. Inte förrän jag fick se en närastående person, en som jag sett som psykiskt otroligt stark, hen skulle ha flyttat berg med ren och skär perkele. Inte före jag fick se denna person gå rakt in i väggen. Jag har stirrat djup depression i vitögat, och det är inte vackert. Inte på något plan.
Depression is not a sign of weakness, it's a sign of being strong too long. 
Jag har aldrig upplevt ångest tidigare. Jag vet inte om det som hemsökt mig de senatse dagarna varit ren ångest, men det har varit så nära jag någonsin har varit fenomenet. Det är mörkt, det är ensamt och det är så fruktansvärt överväldigande. Skrämmande på ett så djupt plan. Onskefullt och skadeglatt med klor som sliter rakt igenom själen in i det allra innersta. Och det värsta av allt? Det känns så otroligt onödigt.
Jag vet vad han har gjort mot mig. Jag vet vad han sakt om mig, om mina allra närmaste och kära. Med full vetskap om detta, även om jag vet att det inte är i hans sinnes fulla bruk, men det gör inte saker mindre ogjorda, ord mindre osagda. Med full vetskap om allt helvete han ställt till med och hur han uppfört sig så lyckas han ändå få mitt innersta att svika mig såhär. Saknade och sorgen är total och jag bryter ihop till ett ensamt litet barn med allt grusat, allt borttaget. Bryts ner totalt och obarmhärtigt. Jag vet vad han gjort, och ändå känner jag såhär och det får mig att känna mig så otroligt svag. Känslan av att svika mig själv, känslan av att vara svag gör mig bitter. Jag har alltid sett mig själv som en psykiskt stark person. Nu är mitt inre långt ifrån en stolt personlighet med skinn på näsan. 
Jag vet att det blir bättre, tiden läker alla sår. Men den dagen känns så oövervinnligt långt borta. Dag för dag, timme för timme. Jag har världens finaste människor irunt mig, jag lyfter verkligen på hatten för er att ni orkar stötta, vara där och säga alla rätta ord, i vått och tort. Man är aldrig ensam även om det ibland känns miserabelt. Men som det är nu klarar jag inte av att vara ensam. Inte en enda kväll. Det bara inte går och ensamheten driver mig verkligen till vansinne. Men med förra lördagens ord starkt ringande i bakhuvudet måste jag gå vidare. Du tror mig inte nu, men efter ett halvår kommer du tro mig, det var bättre såhär. Det är bara känslan av onödighet, av total ovisshet som gör mest ont. Så fruktansvärt onödigt. Så fruktansvärt barnsligt. Och så fruktansvärt själviskt.

Sen till det här med fördomar. Så fruktansvärt onödigt. Den senaste tiden har jag insett att livet är kort. Livet är skört. Livet är orättvist (och nej, här pratar jag inte om honom, utan en betydligt värre grej som inte är mogen för bloggen, men som slog mig rakt i ansiktet, hårt) och man skall aldrig ta något för givet. Livet har en lustig syn på humor och på att pröva en. Efter allt med honom deklarerade jag att om jag klarar detta klarar jag vad som helst. Jag fick direkt ett slag tillbaka och nu är det upp till bevis. På full kraft.
Fördomar ja. Jag har sakta fått upp ögonen iochmed all denna onödiga skit. Förra lördagen var den vändpunkt som fick mig att kasta allt i sjön. Ett liv utan fördomar gör mig till en bättre person. Om inte för någon annan så för min egen skull. Jag är en vuxen människa. Jag behöver inte älska alla människor, men jag har bestämt mig för att alla är värda en ärlig chans. Första intrycket kan vara helt fel. Totalt fel.

Så från och med nu går jag med lite lättare steg, lite friare axlar och ett lite bättre samvete. Jag vet var jag har mig själv, jag vet var jag har mina närmaste och käraste medmänniskor. Jag vet var jag står. Ta ingen skit från något håll, men dela inte heller ut det.
Jag vet var jag har mig själv. Det är en väldigt befriande tanke.

Jag vet inte vad jag vill ha ut med detta inlägg, det viktigaste är kanske att få skriva av mig. Jag hoppas att det börjar bli bland de sista gångerna som jag tvingas (tvingas är ett starkt ord, men ni förstår..) skriva inlägg som har med honom att göra, men det är så skönt att få utlopp för alla eländiga tankar. Och jag tackar er för att ni orkar läsa, lovar er att det kommer bli bättre. En dag. Amen.

Kom ihåg vem ni är.



Minä olen pallo

Av rubriken att döma kan ni dra slutsatsen av vad som händer i mitt huvud nu. Inte så mycket. Känner mig väldigt olustig igen och vill bara spola tillbaka tiden till våren. Så som det är nu så orkar jag inte mera med allt i huvudet, jävla skit. Blir tokig.

Var på förmiddagen till Karis med mamma och styrde efter det nosen mot stallet.

Anna har höstlov denna vecka så hon kom till stallet och vi tog ut Barbie och Pale på en tur. Jag och Sandra körde Barbie medan Anna red Pale. Vädret var fint och det var kul att vara ut med pigga hästar. Då vi kom tillbaka hade Pia och Channa anlänt till stallet så vi pratade strunt en stund innan Sandra bjöd på paus med årets första glögg. Nam.

Jag tog upp Stormis och fixade igång honom för dressyr på betet. Han var så J Ä K L I G T trög i början så passet koncentrerades totalt på framåtbjudning. Seriöst, såhär seg har han inte varit på väldigt länge. Vem vet, kanske han speglar min sinnesstämning..
Sandra fick efter lite stridas och en stund i skamvrån fason på honom och då gick han riktigt vackert, även om han nog ibland försökte maska. Då Sandra slutade passet var han verkligen slut och ganska så svettig, så jag hoppade över min ridning idag så han inte skulle somna.

Jag borstade igenom honom och så fick han höghalsad fleececooler under täcket då han gick tillbaka i hagen. Det har ju börjat bli lite kallare nu så jag hoppas att mina HW-täcken kommer snart.

Ikväll blir det hyss med Tessi och Jessy och imorgon har vi prickat in ett manegebesök, hoppas det går vägen. På morgondagskvällen är det träff med fina Malin som står på schemat :)

Bilder från idag kommer då jag fått dem :)

söndag 13 oktober 2013

En lite bättre kväll

Åkte till stallet vid 4, hämtade upp min häst och livet blev direkt en aning ljusare. Det blev inte bra, men ljusare. Att få mysa in sig i hans varma mule och veta att han älskar mig gränslöst, kommer aldrig frivillit att lämna mig och han älskar mig som den jag är. Unconditional love, från båda parterna. Jag älskar dig Stormis <3

Sandra hade i planerna att vi skulle rida ut, men jag hade ingen som helst inspiration. Vet inte varför, vädret var kanon, hästen var kanon och sällskapet kanon, men jag ville inte. Korkat, själviskt och idiotiskt kanske, men så kände jag mig idag och det kan inget ändra på. Snark.
Anyway så borstade jag honom och klädde på honom sadel och träns. Jag lade ett nytt schabrak på honom, ett skitsnyggt från LamiCell, men det är ju nästan lika stort som ett täcke. Nåja, det må väl duga..
Sandra kom ut och jag deklarerade att jag inte villa rida ut, men skulle bli glad om hon ville hålla en lektion för mig istället. Snäll som hon är så höll hon en skrittlektion för oss.

Stormis maskade som om han skulle få betalt, dubbelsnark. Visst fick jag igång honom, men jag har inte musklerna i såpass bra skick i skänklarna att jag skulle klara av att hålla upp det. Aningen frustrerande, men med träning skall det nog bli bra. Nästa gång kommer jag dock att rida med mina flexi-sporrar. Har aldrig ridit med sporrar tidigare, men nu tänker jag prova. Det är svårt att lära sig något på en häst som man måste ge i för kung och fosterland bara för att hålla igång. Spö vill jag inte rida med, en orsak är så enkel att jag tycker det blir mycket svårare att hålla händerna rätt då där är ett spö med och spökar (höhö, spö som spökar..)
Vi övade på sitsen och red på volt hela lektionen. Ibland sökte han neråt, men då jag korta tyglarna så stretade han mest emot bettet och lekte att han inte förstod något alls. Det var dock mycket bättre än ingenting och handduken kommer inte kastas in, nepp.
Nu då det varit torrt några dagar så skall vi prova rida i en hage imorgon och se om det går (med min tur är det altså jinxat från och med nu..). Det skulle vara bra att rida på ett större område och träna lite dressyr med honom.

Efter ridpasset fick han täcket på igen och gå ner i hagen. Jag följde med på cykel då Sandra red en barbackatur med Pale. Klagar jag på svaga skänklar finns det väl inget bättre än att ta tag i saken och ge sig ut och cykla. Vädret var ju suveränt så det var riktigt kul och avslappnande att åka ut en tur.

Väl tillbaka drack vi en slurk kaffe och pratade strunt en stund ute i höstkvällen innan vi tog in hästarna och fodrade dem. Si
ndi och Jonatan åkte iväg till ett annat stall för att bo där en tid idag så nu har vi bara fyra hästar i stallet, lite skumt då stallets maskotar inte står i hagen och hälsar glatt då man kommer. Men, månne vi inte klarar oss :)


Me and my happy horse

Time heals every wound. But some cuts are deeper than others..

Usch en så tråkig dag det varit såhär långt! Jag vill bara krypa längs väggarna, åka österut och banka vett i skallen åt honom, tömma allt över honom och sen kräva att han gör allt bra och spolar tillbaka tiden. Jag vill bara krypa in under mattan till en liten patetisk hög. Jag brukar inte ha ångest, men fy fan idag är inte en bra dag, inte någonstans.

Skall sakta åka mot stallet och hoppas verkligen att dagen blir bättre. Såhär illa har det inte varit på länge.

Sunday morning coming down

Gårdagskvällen ja. Inte helt enligt planerna, men inte hel misslyckad för det.

Åkte till stallet på eftermiddagen som planerat och umgicks en stund med Sandra. Vi fixade oss färdiga för kvällen och gick sen för att ta in hästarna och fodra dem. Vid sjutiden var vi i startgroparna för att kvällen kunde börja så vi styrde mot Karis och besökte Nina och Anton en sväng vartefter vi gav oss ut för att kika runt i byn. Då det inte fortfarande kommit någon klarhet om någonting vid nio hade all feeling runnit ut i sanden så det gavs upp och vi körde till Grundsjö. Det var skrämmande likt att kvällen skulle sluta där, men det bestämde jag mig att jag inte gick med på.

Det slutade med att jag körde till Jessy var hon och Tessi firade Jarmo som råkade fylla 20 år. Vi umgicks och skrattade oss igenom hela kvällen, och så bar det av mot NoX. Jag var i valet och kvalet om jag skulle följa med ut, men bestämde mig sedan att det kanske var bäst att lämna kvällen där och styra tillbaka hem för att vara någorlunda levande idag.

Och levande är jag. Väntar nu på att höra av Sandra att de kommit hem så jag kan åka till stallet.
Ha det bra tills det!

lördag 12 oktober 2013

Welcome home Marre!

Igår på kvällen vankades Marres Surpise Welcome Home Party. Vid halv sju plockade vi uppMalin och så körde pappa oss till förvaltarvilla i Västankvarn var festen skulle äga rum. Vi hjälpte till att fixa några småsaker och så gjorde alla sig i ordning för överraskningen i mörkret. Vi satt alla på huk och hoppade fram med ett sjungande SURPISE!! då lamporna tändes. Han blev glatt överraskad vilket var meningen och festen kunde börja.

Det var en sedvanlig Svartåfest med drickaspel, prat och dance-off. Lyckat var det och väldigt kul hade vi. Tänk att ett halvår kan gå så snabbt.

Där var vi alla, samma gäng som en gång sov vid lägerelden i whiskyångor under en stjärnklar himmel på Örviksudden. Samma gäng som spenderade otaliga kvällar på stranden vid Scoutstugan. Samma gäng som en gång i Helsingfors efter ACS inte pratade med varandra på en hel dag efter ett missförstånd om var vi skulle äta. Samma gäng med en gansta färgstark och sammansvetsad historia. Många år senare. Fortfarande samma människor i grunden. Älskar mina Svartåbor <3

Vid tvåtiden hämtade pappa hem en bil full med glada barn, och vid tretiden sussade jag sött (och lyckades till och med vakna utan ont i huvudet).
Idag har varit ganska slött. Har varit till Agrimarket efter Biobakt, fixat boxtavlor till stallet och skall snart tvätta några Stormistäcken innan jag styr nosen mot Grundsjö. Stormisen får vara ledig idag, men det betyder inte att vi inte hittar på hyss med Sandra ;)
Ikväll då? 30-årsfest som jag är kontroversiellt inställd till (OMG!!) eller en lugn kaffe med Nina för att senare eventuellt styra mot Santa Fé? Jag kännen mig själv såpass bra så jag är rädd att det nalkas fest och efter det kanske Fé. God only knows.


Ny helhet i garderoben

Fick idag hem mina nya jodhpurs fån Hööks. De är ett par bruna Devon av CRW och väldigt sköna. Jag fick för en tid sedan hem mina nya shortchaps, ett par Concord från Ariat i samma bruna nyans. Den bruna färgen är så jag och jag älskar helheten, stilren och snygg :)
Chapsen är också helt suveräna. Mjukare och skönare läder får man söka efter, I'm in love :)


Ariat Concord - CRW Devon

The awesomeness of yesterday

Hej på er från ett dimmigt Råbacka!

Gårdagen var awesomeness ända ut i fingerspetsarna, en riktigt bra dag. Åkte till stallet vid halv tio och gjorde iordning Stormisen för en körtur. Senast vi körde honom var det ju fullt ös - medvetslös som gällde och han var inte ens svettig då vi kom tillbaka. Igår gick det lite bättre, ett missförstånd var det riktigt i början men efter det löpte det på. 
Hästens kondition har nog blivit så mycket bättre, de senaste gångerna har man märkt det så bra. Vädret var ju av det vackraste en höstig dag kan bjuda på så det var en njutning att bara åka ut i skogen i det bästa av sällskap. Stormis travade på i väldigt bra, rask takt och en gång lyfte han självmant galopp. Jag brukar inte ha honom att galoppera framför kärran då traven bygger muskler bättre vid körning, men lyfter han självmant i en tung backe brukar han få galoppera backen till slut. 
Vi mötte några bilar, inget problem där. Diverse stenar och några opålitliga höstlöv som helt utan förvarning attackerade honom kunde han dock inte låta bli att skygga för. De äter upp små oskyldiga Stormisar serni.
Då vi kom hem var det en svettig, trött och glad ponny som fick fleececolern på sig och gå in i boxen och vila en stund. Vi pausade också med Sandra och kokade oss en välförtjänt kopp kaffe.

Då vi kom ut igen fick Stormisen gå i hagen och vi åtog oss dagens stora projekt: städa sadelkammaren. Vädret var perfekt, humöret på topp och tid hade vi, så vi gav oss på upptäcktsfärd efter glömda skatter. Vi bar ut allt ur sadelkammaren på gården, och uttryck som "ojj, har jag en sådan här?" och "ojj, denna hade jag glömt!" var inte helt ovanliga. Då allt var ute sopade vi väggar, tak och golv. Dammet yrde där vi svassade på med halsdukar för ansiktet, men slutresultatet kan man inte klaga på. Vi rensade också lite bland söndriga grimmor och gamla produkter och gjorde allt i fin ordning. Tre timmar senare var allt på plats igen i en betydligt renare och städigare sadelkammare. Duktiga vi! 

Började sakta söka mig hemåt efter detta för att göra mig iordning inför kvällens överrasknings välkomstfest för vårt förrymda USA-barn som kommit tillbaka, men det är en annan historia som ni får vänta på en stund :)


The way that you move boy is reason enough


Städning

torsdag 10 oktober 2013

#teamTyra

Det har varit något av ett ramaskri på skvallerbloggarna de senaste dagarna vilket säkert ingen bloggläsare lyckats missa. Tyra har blivit smutskastad och uthängd i Kissies och Peter08's podcast och har nu tagit tag i saken.

Personligen dansar jag victorydance, så otroligt bra att någon tar tag i detta förbaskade näthat som dyker upp och förpestar så mycket på internret i dagens läge. Att det dessutom är en såpass inflytelserik profil som Tyra gör inte saken sämre.
Jag har följt Tyra länge (ni son inte läst någon av hennes bloggar skall kika in direkt, tyrashästar.se och tyras.se) och ser henne som en väldigt stor inspirationskälla inom hästvärlden. Hon verkar som en tjej med skinn på näsan och värderingarna där de skall vara i det stora hela och sånt gillar jag. Den perfekta förebilden helt enkelt.
Kissie kan jag inte säga det samma om. Under den tid jag läst bloggar kan man räkna de gånger jag klickat in mig på kissies.se på en hand. Det behövs bara ett ord att beskriva vad jag har att säga om henne och bloggen: kräkreflex. Verkligen inget förebildsmaterilal här inte.

Här måste jag passa på att lyfta på hatten för alla mindre bloggare och framförallt läsarna här i svenskfinland. Det fanns en tid som merparten av alla kommentarer som skrevs sorligt nog var negativa, ibland rent elaka. Pricken över i var den anonyma signaturen. Visst, vi lever i ett fritt land var alla har rätt att ha sina egna åsikter och "sananvapaus" men detta ger ingen rätten att vara elak. Jag står hårt på att ha egna åsikter och gärna starka så länge man kan stå bakom dem, men kan man inte kommentera konstruktivt eller i en vacker ton skall man inte kommentera alls. Framförallt inte anonymt. Jag har den inställningen till en anonym, elak kommentar att den inte är värd något. Är man så klen att man inte kan stå för vad man spyr ur sig är inte orden värda ett dyft.
Anyway, jag vill lyfta hatten, jag tycker att stämningen har bättrat otroligt, keep up the good work!

Så nu återstår bara att följa med hur det går i detta, må bäste bloggerska vinna :)
Go TeamTyra!

That's just the way it is.

Du vet att du varit i hästlivet (för) länge när..

..du flyttar på folk genom att lägga handenpå deras höft och smacka.

..du smackar tyst för dig själv för att kusken skall köra fortare.

..du svänger kundvagnen genom att använda sitshjälper och musklerna på insidan av låret.

..du faktist vet att människor har sittben.

..du referar till en vrickad fot som "hälta".

..du ser en häst i en hage när du kör bil, tappar all koncentration på yttre världen medan du tänker "aaaaw, en häst".

..du rider cykel istället för att cykla.

..du tycker att filmer där hästar skadas eller dör är extra sorliga.

..du använder hästrelaterade ord i vardagen och tycker det är kontigt att folk inte förstår dig.

..du kommer på dig själv med att berömma människor på samma sätt som du berömmer hästen.

..du inser hur rik du hade varit och hur mycket tid du hade haft om du inte sysslat med hästar.

..du spenderar timmar med att titta på hästannonser för att det är kul.

..du faktist tror att även de som inte gillar hästar vill höra historier om din häst.

..du försöker hitta mängden smältbart råprotein på Siwa's varor.

..du spenderar en dag i stallet utan att äta nånting med får dåligt samvete om hästens lunchö blir en halvtimme försenat.

..du värmer bettet trots att du tappat känseln i fingrarna för länge sedan.

..du inte hade kännt dig hel utan hästar i ditt liv.

..du minns hur sårad du blev när någon skämtade om att hästar gör sig bäst på smörgåsen.

..du blir fortfarande lite sårad då någon råkar nämna något om ovannämnda smörgåsar.


Heldag i stallet och sendrag för hela slanten

Morsning korsning på er alla söta!

Åkte till stallet vid halv ett idag och ljublade åt vädret då det inte regnade, tjohoo! Vi började dagen med att göra igång Sindi och ge oss ut på en körtur. Sindi brukar vara lite av ett krutpaket och då den nacken bestämmer sig för något är det bara att följa efter. Idag lyssnade hon fint och var väldigt nöjd och glad med en lite lugnare länk. Då vi klätt av henne all utrustning fick hon och Jonatan gå in i stallet en stund och vi fortsatte genast med andra paret ut, nämligen Barbie och Pale.

Jag fixade igång Barbie för en tur med kärran och Sandra fixade Pale för att komma som handhäst. Jag tycker att idén att ta med sig en handhäst är helt fenomenal, två flugor på en smäll ju! Länken med Barbie och Pale blev också lugn, Pale och Sindi blev ju vaccinerade för några dagar sedan så därför ingen ansträngning. Molnen bjöd på några regndroppar under denna länk, men det var så lite så det grusade inte vårat humör.

Då Pale och Barbie var motionerade och Sindi och Jonatan sluppit tillbaka ut i hagen var det Stormisens tur ännu. Jag borstade igenom honom och bugar och bockar för att han inte hade leriga ben. Hur han klarat av denna bedrift vet jag inte, men han får gärna göra det igen!
Han fick sadel och träns på sig och så började Sandra ridpasset. Han verkade lite orolig i munnen under passets gång, just typiskt då veterinären kollade hans tänder för bara några dagar sedan. Möhh.
Annars bjöd han också på några intressanta Stormisvarianter av trav idag. Lite svinpass, lite slängtrav och lite galoppblandningar för att väga upp det hela. Knashäst. I slutet av Sandras ridning gick han dock bättre i traven, men han visade nog inte upp sina allra finaste talanger idag.
Då Sandra satt av var det mattes tur att sätta upp sig i sadeln. Det började med att jag fick känningar av sendrag från höfterna ner genom låren i båda benen då jag satt upp. Kul. Då vi längde stiglädren och jag lyfte upp benen över sadeln var sendraget, i båda benen, ett faktum. Murr. Då jag satte ner benen försvann själva sendraget, men känningarna och varningen om att komma tillbaka vid första snedsteget höll i sig hela ridningen. Vilket ryttarmaterial jag är!
Stormis maskade för hela slanten, men annars fick jag riktigt bra feeling ungefär från halva passet ända till slut. Han sökte sig neråt och jag kände mig ganska stabil där jag satt. Hälarna lite neråt, baken lite djupare i sadeln och lite mera kontroll över att hålla de där förbaskade tummarna som handens högsta punkt. Men träning, träning och åter träning. Och nu skall det bli mera regelbundet, piste. Vintern kommer att vigas till träning, så är det bara. Jag är också bombsäker på att dessa eviga sendrag som jag fått vid ridning det senaste halvåret ger med sig då jag vänjer mig. Det är bara att bita ihop och hålla det där leendet jag lärt mig att älska fastklistrat där det hör hemma. Har som sagt gett mig in på att aldrig mera ta skit från något håll, och detta gäller tyvärr också mina höfter. Så burn!! på er, dumma höfter! ;)

Sitter nu hemma och gör typ ingenting. Senare blir det kanske en träff med Tessi och Jessy och kanske en snabb visit hem till Malin, men det får tiden utvisa :)

Fotografier från dagens ridning kommer då jag fått dem, men en vackert höstig bild på Sindusen kan jag bjuda på redan nu :)


Sötrumpa




Trevlig kväll i en rökstinn källare

Vid sjutiden igår på kvällen styrde jag min trogna gamla Volvo ner mot Romsarbyskogarna för en kväll med Majava och Marre. Marre kom på måndag hem tillbaka efter en sex månader lång specpraktik på en farm modell större i South Dakota.

Det var en väldigt trevlig kväll med massor av skratt (kvällens största skämt blev 377,70, lyckat älskling, lyckat!), lite spekulationer, gamla minnen och samtalsämnen som aldrig tog slut. Marre berättade för oss alla sina historier från Amerika och jag berättade för honom det han inte redan visste om Mr Svin. Det framkom dock att han var ganska uppdaterad då han läst min blogg :D Weii, min lilla blogg har varit ända till Amerika och vända :)
Timmarna flög iväg och jag fick igen känslan av att tiden stått stilla. Allt är som det alltid varit. Lite starkare, lite klokare, lite upplevelserikare och med lite mera skinn på näsan, men fortfarande exakt samma personer. Denna känsla har jag också fått med Malin. Tiden har gått, men ändå stannat och behållit det absolut viktigaste. Det går att komma tillbaka. Till dem man kan lita på och som vet var man står. Till dem man själv vet var man har. Till dem kan man alltid komma tillbaka.
Jag älskar den känslan då man är riktigt bra vänner sedan en lång tid tillbaka. Man behöver inte ringas varje dag eller träffas varje dag i flere timmar. Den känslan då det gått ett halvår, ett år, och man träffas igen och känner sig som hemma och kan skratta och umgås som om det vore igår. Det är vänskap. Det är något som jag i min lilla värld skulle kunna kalla för själsfränder. Och det är framförallt något som man skall värna om.

Vi halv ett var jag hemma efter en mycket trevlig kväll. Kollade sista avsnittet av sista säsongen Angel och blev lite besviken. Jag har ju sett säsogen tidigare, men kom inte ihåg att den slutade såhär. Så abrupt och man vet typ inte hur det slutar. Höh.

Vid ett skall jag åka till stallet och se vad vi hittar på med Sandra. Vi hade lite i tankarna att åka till planen idag men den var i så dåligt skick så det fick vara. Detta är superdåligt med hösten, nämligen svårare att hitta bra underlag att rida på. Om det hade hållits torrt hade det ju bara varit att fortsätta rida på vallen men det har ju regnat så himla mycket nu den senaste tiden. Pöhh.
Nåja, nåt kul lär vi väl hitta på, det gör vi alltid :)



onsdag 9 oktober 2013

Storvägsträning och smarrig laxpasta

Drog en riktig chillmorgon imorse, mmm :) Vaknade lite efter 8 men tänkte att det var på tok för tidigt att stiga upp mitt i all ledighet, så jag sträckte på mig och kollade några avsnitt Angel innan jag steg upp vid 10tiden då jag hörde att mamma och pappa kom hem från hvc och hade kokat kaffe. Att stiga upp till ett färdigdukat morgonmålsbord, vardagslyx på hög nivå.

Vid 11 åkte jag ner till mommo för att flytta ut hennes säng då hon köpt en ny. Hon var på väldigt gott humör så vi skrattade och skvallrade en stund innan jag styrde nosen mot stallet. Vid Mjölbolsta öppnade sig skyarna och det började regna, typiskt! Regnet höll i sig ända till Grundsjö, så det var bara att tacka och ta emot.

Vi tog ut Pale och Stormisen på en promenad i det sura höstvädret. För tillfället tackar jag mig själv för att jag skaffade Amigo-täcket (det tidigare gjorde ju inget annat än läckte) då han är snustorr under det, score!
Vi promenerade upp till postlådorna och svängde in på en liten stig som går paralellt med 51'an. Väldigt bra träning för Stormisen, och det var inte heller några problem att hålla honom. Han var nervös då det körde många långtradare i 100 km/h, men detta klandrar jag verkligen inte honom för. Lite bufflig blev han och snorkade som en kaffekokare, men aldrig att han blev svårhanterad. Vi promenerade längs storvägen tills stigen svängde in längs en åker, och därifrån promenerade vi hem tillbaka.

Då hästarna var tillbaka i hagen åkte vi in till Karis för att handla lunchingredienser. Väl hemma drog vi på oss våra kockmössor och fixade den smarrigaste laxpastan. Mosade laxtärningar kryddade med örter, vitpeppar och svartpeppar, rödlök, majs, mozzarellaost och mustapekkagrädde blandat med pasta, smaskens!
Vi avnjöt vår lunch medan vi kollade efter fina tävlingsoutfits Till Pale och gick efter det ut och fixade lunch till våra fyrbenta vänner. Efter det var det kaffe och sen tid för mig att åka hemåt.

Avnjuter nu en kopp kaffe och inväntar ett samtal av Tessi. Senare ikväll åker jag ner till Romsarby för att träffa Majava och våran kära Marre som äntligen är hemma efter ett halvår i USA. Lite småavundsjuk ser jag fram emot att träffa honom och höra hans berättelser från andra sidan Appalacherna.

Vi hörs ikväll :)

Ahahahahahaa ;)



tisdag 8 oktober 2013

Chill på hög nivå

Åkade och träffade honom med Malin som moraliskt stöd (litar inte ett dugg på honom mera och vill inte åka ensam) och ville veta varför han gjort som han gjort med mina saker och hur han tänker gottgöra det han gjort. SUCK är det enda jag kommer på. Orkar inte dra hela historien här nu för jag är så förbannad, men kan ju nämna det att efter hans uträkningar (kontoutdrag finns att se om jag inte tror honom, det ni!) är jag skyldig honom 377,70€. Inte 377,65.. Gud nåde om jag råkar missa 5 cent! Jag orkar inte något annat än skratta åt detta poor excuse for a man mera.. Suck.

Resten av kvällen var dock mycket trevligare. Åkte hem till Malin efter Ekenäsäventyret och kort där efter dök Tessi och Jessy upp för en riktigt tjejkväll med massor av chill, skratt och det sedvanliga struntpratet. Det var en riktigt lyckad kväll om man räknar bort att jag hade sönder en plastkula som satt fast i en persienn (har tidigare redan demolerat två av hennes askkoppar..ehheh) och att Malins katt misstog Jessys skor för en festmåltid :D

Imorgon är det stallet och senare eventuellt en tripp in i Ekenäs dimma, hur skönt är inte det?

Now I see your true colors and I'm starting to thank my lucky star.

Morgonstall

Hej på er!

Steg upp med tuppen igen och åkte till stallet vid halv nio. Veterinären hade redan kommit och vaccinerade Pale och Sindi. Jag hämtade upp Stormisen och tog in honom i boxen. Hans tänder blev kollade och det fanns inget att klaga över i munnen. Några små piggar hade han, men de var inte vassa så domen blev att kolla upp pånytt och typ två månader om jag inte märker problem med munnen före det.
Skönt att munnen är i bra skick, blev som tidigare skrivet lite nojig efter ifjol.

Jag lämade Stormisen i stallet medan vi tog en lite kaffepaus efter veterinärbesöket. Han var lite småsur över att stå ensam men blev positivare isntälld då han fick en tuss hö.
Då vi gick ut tillbaka fixade vi igång honom och lade ut en bom och ett bräde (som agerade plank) på volten för att träna lite bommar och cavaletter.

Träningen började med att trava och galoppera över dem på marken och sen höjde jag upp dem till kanske 40 cm och så fick han komma dem i trav och galopp, i båda varven såklart.
Jag tycker dett var en superövning för honom då han fick öva lite teknik och fundera hur han skulle göra och koncentrera sig. Han tvingades fundera lite hur han lade sina steg för att inte krascha rakt igenom (detta hände endast en gång :D ) och han märkte att han inte kan springa hejvilt och titta på allt annat.
Några hopp blev faktist riktigt bra och ponnyn verkade helt glad och nöjd även om man märkte att han blev ganska slut då vi slutade. Det är tungt att använda huvudet serni ;)
Efter skutten fick han trava av sig en stund i båda varven innan han fick täcket på och gå tillbaka till kompisen i hagen.

Vi fodrade hästarna med lunchhö och tog Barbie ut på en tur med kärran. Vi fick för oss att köra in till Grundsjö-byn, och det gjorde vi. Barbie var pigg och lite småfundersam över varför vi gick åt helt fel håll och varför hon måste skritta på asfalt. Då vi kommit genom byn fortsatte vi en bit in på sandvägen mot Västankvarn så att hon fick springa av sig lite. Då vi vände tillbaka och skulle över 51'an tillbaka för att komma hem fick Barbie spunk då jag hoppade ur kärran och ledde henne över vägen. Då jag skulle upp i kärran tillbaka hann jag precis få ett ben i kärran då hon fräste iväg i full trav, så det var bara att hålla i sig för brinnkära livet med ett ben halvt i hjulet och skratt-tårar sprutande. Detta är livet!

Nu är jag hemma och skall snart styra mot Ekenäs med mamma och pappa.
Jag faller ner på knä, och ber en stilla bön. 


Äventyr


El Mjau


måndag 7 oktober 2013

Krämer Pferdesport

Kvällen flöt vackert förbi i sällskap av Tessi och Jessy även om vi igen lyckades missförstå varandra så träffen blev lite på en timme försenad, men bättre sent än aldrig är ju våran melodi ;) Dock tycker jag att våra solklara kommunikationsproblem börjar bli lite småtypiska, men någon dag kommer vi väl lära oss :D
Lyckades också bli vettskrämd av ett samtal och jag satt redan i bilen för att åka upp till byn i illfart men det visade sig också vara lite smådramatisk, haha! Men, ingen skall komma och säga att vi inte bryr oss om våra vänner :)

Maria ringde igår och upplyste mig om en tysk nätsida, Krämer Pferdesport, som har ett väldigt stort utbud, klicka in er där för att kolla runt lite vetja. Jag blev sugen på ett Amigo Insulator 150 gram, Effols Haut-Lotion, tvättmedel till Wintecsadlarna och HEY's impregnerande tvättmedel för utetäcken. Allt detta skulle gå för 90€, så tror nästan jag kommer beställa dessa.
Har också kollat runt lite efter stigbyglar till hoppsadeln och en ny gjord till hoppsadels då den jag har är för lång. Jag har ju en pansargjord men det känns lite onödigt att nöta på den nu då han hoppas så smått ännu och då hanför tillfället är utan skor. Råkade hitta båda hos Börjes och blev riktigt glad då priserna där passar min plåmbok. Sadelgjorden jag hittade där är samma märke som dressyrgjorde jag har och är verkligen nöjd med den.


HW Amigo Insulator

Effol Haut-Lotion

Wintec putsmedel

HEY Impra-Wash

De svarta stigbyglarna. Dessa borde ge bra fäste till hoppsadeln.

Anatomisk lädergjord från Cheval

Imorgon åker jag till stallet direkt på morgonen. Veterinären kommer och rutinkollar Stormisens tänder. Dett är andra rutinkollen som jag tar till honom bara för att vara på den säkra sidan. Jag har fortfarande sjukt dåligt samvete över att hans tänder och mun var i så dåligt skick då han blev raspad ifjol på hösten, piggar och sår hit och dit, huu!
Efter kontrollen tror jag att jag vill longera honom över bommar och cavaletti, men det får vi se imorgon.

På dagen skall jag med mamm till Ekenäs för olika ärenden, och senare på kvällen skall jag med Malin till Ekenäs. Det må bära eller brista igen en gång, men denna gång behöver jag stöd och Malin är så snäll och ställer upp, även om det är ganska mycket begärt. Ett stort tack till dig <3
Ännu senare skall vi träffa Tessi och Jessy för en update.

Men som sagt, det bär eller brister.