Första ridlektionen på allt för många år

Hej alla fina! 

Jag vaknade långt innan klockan idag, så vad var bättre än att stiga upp, koka kaffe, fixa en smoothie med banan, ananas och kiwi samt en vitaminshot? Inget :) Efter frukosten blev jag dock lite småslapp, så jag slökollade en stund på några serieavsnitt.

Det var en stor dag idag. Hehe, inte kanske riktigt så dramatiskt, men jag har verkligen länge sett fram emot att få börja ta lektioner hos Petra på Stall Lillhammar. Petra är en sympatisk människa, ursnäll in i själen och jag ser det som en stor ära att hon åtagit sig uppgiften att föra mig fram med ridningen och att hitta tillbaka till självförtroendet. Hästen jag red, och kommer rida under kommande lektioner, är Weltmeister II, mera hemtamt känd som Welttis. En riktig gentleman på den lite äldre sidan med en mankhöjd någonstans runt 165 kanske, give or take några centimeter. Denna halvblodsherre lär vara bombsäker och han verkade verkligen vara den perfekta hästen att rehabilitera mig tillsammans med tillbaka dit där jag någon gång varit och hoppeligen långt förbi. Snäll, lugn och allmänt söt. Han kan så mycket (vi diskuterar typ passage och piaff) men ger inget gratis, den perfekta hästen att lära sig med. Me likey :)

Då vi kom till stallet tog vi in Welttis, borstade honom och fixade honom klar. Jag passade också på att rida in mina nya ridskor från CRW och mina nya shortchaps från Ariat. Jag känner mig nästan lite småkorkad då jag köpte dem för länge sedan, men det jag ridit har jag ridit i stövlar. Anyway så var chapsen verkligen sköna, hur mjuka och följsamma som helst. Det att kombinationen skor och chaps har en underbar cognac-färg, ja det gör bara saken bättre :)

Jag promenerade några varv runt ridplanen tillsammans med min nya kollega innan jag satt upp. Jag bad Petra att ta det hela från gräsrotsnivå och fila på allt tills det sitter, och därifrån jobba uppåt en stabil grund. Det lär väl ta tid, men det får det göra.

I dag fokuserade vi på sits och hjälper. Jag red i skritt och trav, galoppen får vänta då det var ganska blött på sina ställen på planen. Vi jobbade på volt, med halter och att ställa hästen, mest lite gymnastik för att få det där riktigt grundläggande. Jag fick beröm för min sits och mina skänklar (måste dock minnas att inte dra upp skänklarna vid aktivering, tänka lååånga ben. Detta problem är jag väl medveten om och jobbar på det enligt bästa förmåga) och för min blick. Blicken har jag jobbat mentalt ganska mycket med, upp mellan hästens öron, inte i backen! Basta. 

Vi avslutade lektionen med att rida ut i terrängen en sväng, oj vad denna häst var trafiksäker! Han skulle inte kunnat bry sig mindre, viftade inte ens på ett öra då bilarna passerade. Underbart!

Då vi kom tillbaka till stallet klädde vi av honom, borstade, täckade, matade morötter och lade ut honom tillbaka i hagen. 

Känslan som jag har efter lektionen är ganska suverän. Det var ingen dunderlektion och jag utförde långt ifrån några underverk, men det gick upp för mig att det faktist sitter i mig. Långt inne, under lager av rost och i gömman bakom några mörka, psykiska sjok, men det finns. Och det bästa som gick upp för mig?

Det finns tydligen hopp för mig också.

CRW Devon

Ariat Concord