söndag 22 september 2013

The shadow of a shattered soul. The echos of a thousand broken promises.

Att dagligen gå förbi platsen var jag gömt min ring, ett misslyckatt bevis på ett ännu mer misslyckat förhållande. En av mina käraste ägodelar som jag aldrig mera kan använda, beundra eller vara stolt över.
Att dagligen se vårt uppochned-vända fotografi. Det bästa som finns på oss, Amor Vincit Omnia.
Att tänka tillbaka på vår underbara vecka i Skottland, en av de bästa i mitt liv. Var vi förevigade vår starka kärlek med röda stenar högt uppe på Salisbury Crags så att hela världens skulle se.
Att dagligen tänka på min fina lilla Hyacint som jag aldrig mera kommer se eller kela med.
Varför utsätta mig själv för detta? För att det inte finns något annat alternativ.

Och att veta att han sitter där totalförstörd, en skugga av hans forna jag, och desperat intalar sig själv att detta var bra gjort av honom och att han är lättad.

Jag vill inte. Fy fan.

3 kommentarer:

  1. du sku borde sätta allt i en låda som har me han/er att göra!o gömma den nånstans ...sen ska du si att om en tid glömmer du att du had satt den dit o så hittar du den igen o kan tänka lite positivare om hela saken!!!=)

    SvaraRadera
  2. Håller med Sandra, lägg helt undan de för en tid och ta fram det om mågra månader tex och se hur känslorna reagerar då. Du ska inte pina dig själv nu när du också är nere :/ Det förtjänar du verkligen inte! :)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker jag borde lägga alla hans grejer i en låda och skicka den till behövande barn i typ Långtbortistan.. Ohh the satisfaction.. :)

    SvaraRadera