lördag 14 september 2013

Dethär med tvåspråkighet

Suomessa puhutaan Suomea. Hur många gånger har man inte fått höra den klyschan? Exakt, en gång för många. Jag är väldigt stolt över att vara född i Finland och står hårt på det här med Suomen Sisu och Viina, terva ja hauta. Men jag är också minst lika stolt över mitt finlandssvenska arv, och det är något jag kommer hålla fast vid, med näbbar och klor.
Finnar är ett stolt folk, och det tycker jag vi skall vara. Men finnar är också ett introvert, trångsynt, gammalmodigt och en aning högfärdigt folk. De flesta bär också på ett väldigt hårt huvud med ännu starkare åsikter. Det är bra med starka åsikter, men de tappar sin mening om man inte kan stå bakom dem med vettiga argument. Då det går till kränkning och sandlådepolitik, ja då är det bara löjligt.

Det har varit en känsla av detta nu en stund, och idag gick det så långt att det brast. Att i flera dagar höra smått mutter och skrikas som Puhukaa suomea och Saatanan ruottalaiset, nehän ei osaa mitään, man blir ju lite småtrött. Speciellt då majoriteten faktiskt är finlandssvenskar med lika stark finska som svenska. Idag blev det Saatanan ruottalaiset, olis pitäny olla pesäpallomaila mukana, ja sitten katsoa mitä ne sanoo. Nähhä lilla du, det går inte i längden.

Jag behärskar fyra språk, tre av dessa flytande. Jag ser det som en rikedom att kunna flera språk, och skulle gärna lära mig flera. Faktum är ju att vi bor i ett tvåspråkigt land med två officiella språk (räknas samiska? isf tre officiella språk) och vi har ju faktiskt all rätt att prata vårt modersmål.
Jag ser inte vad man får ut av att klanka ner på någon som är lika mycket medborgare i sitt hemland men pratar två språk medan man själv är så jäkla trångsynt att man inte ens vill försöka lära sig det andra språket. Vad hände med söner av ett folk? Idioti om man frågar mig.

Jag väljer alltid mitt modersmål i första hand, där jag kan prata svenska pratar jag svenska. Men jag använder lika glatt finska, och har inga problem med det, det är ju sunt bondförnuft. Och det finns många finskspråkiga som verkligen försöker prata och lära sig svenska (samma scenario gäller ju svenskspråkiga). Dessa lyfter jag på hatten för, det är strongt.
Med tanke på att vi lever 2013 i ett civiliserat samhälle tycker jag bara att det är skrämmande att dessa urfinnar ploppar upp här och där. Man kan ju åtminståne försöka istället för att skämma ut sig.

Amen.

1 kommentar:

  1. håller med dig, synd att det skall vara så svårt med 2 språk i ett land

    SvaraRadera