Morgonstall

Hej på er!

Steg upp med tuppen igen och åkte till stallet vid halv nio. Veterinären hade redan kommit och vaccinerade Pale och Sindi. Jag hämtade upp Stormisen och tog in honom i boxen. Hans tänder blev kollade och det fanns inget att klaga över i munnen. Några små piggar hade han, men de var inte vassa så domen blev att kolla upp pånytt och typ två månader om jag inte märker problem med munnen före det.
Skönt att munnen är i bra skick, blev som tidigare skrivet lite nojig efter ifjol.

Jag lämade Stormisen i stallet medan vi tog en lite kaffepaus efter veterinärbesöket. Han var lite småsur över att stå ensam men blev positivare isntälld då han fick en tuss hö.
Då vi gick ut tillbaka fixade vi igång honom och lade ut en bom och ett bräde (som agerade plank) på volten för att träna lite bommar och cavaletter.

Träningen började med att trava och galoppera över dem på marken och sen höjde jag upp dem till kanske 40 cm och så fick han komma dem i trav och galopp, i båda varven såklart.
Jag tycker dett var en superövning för honom då han fick öva lite teknik och fundera hur han skulle göra och koncentrera sig. Han tvingades fundera lite hur han lade sina steg för att inte krascha rakt igenom (detta hände endast en gång :D ) och han märkte att han inte kan springa hejvilt och titta på allt annat.
Några hopp blev faktist riktigt bra och ponnyn verkade helt glad och nöjd även om man märkte att han blev ganska slut då vi slutade. Det är tungt att använda huvudet serni ;)
Efter skutten fick han trava av sig en stund i båda varven innan han fick täcket på och gå tillbaka till kompisen i hagen.

Vi fodrade hästarna med lunchhö och tog Barbie ut på en tur med kärran. Vi fick för oss att köra in till Grundsjö-byn, och det gjorde vi. Barbie var pigg och lite småfundersam över varför vi gick åt helt fel håll och varför hon måste skritta på asfalt. Då vi kommit genom byn fortsatte vi en bit in på sandvägen mot Västankvarn så att hon fick springa av sig lite. Då vi vände tillbaka och skulle över 51'an tillbaka för att komma hem fick Barbie spunk då jag hoppade ur kärran och ledde henne över vägen. Då jag skulle upp i kärran tillbaka hann jag precis få ett ben i kärran då hon fräste iväg i full trav, så det var bara att hålla i sig för brinnkära livet med ett ben halvt i hjulet och skratt-tårar sprutande. Detta är livet!

Nu är jag hemma och skall snart styra mot Ekenäs med mamma och pappa.
Jag faller ner på knä, och ber en stilla bön. 

Äventyr

El Mjau