Tävlingsdebut

Idag grydde äntligen den dagen som jag gått och längtat efter i över två år. En dröm som i sina stunder verkat så otroligt långt borta och ibland har jag tagit mig en ordentlig funderare och allvarligt funderat över att kasta in handduken. Det gjorde jag inte utan jag kämpade på i alla förbaskade motgångar, jag trodde på honom. Inte för en sekund att jag skulle ha tappat tron på honom.
Det ligger hårt arbete, blod, svett och tårar bakom det och utan Sandra hade detta aldrig hänt. Sandra har gjort ett så otroligt bra arbete med den hästen, lagt ner så mycket tid och träning på att ta honom dit han nu är. Fortfarande grön och med lång väg kvar, men med det team vi har i stallet kommer det att fixa sig.
Som sagt, det har tagit tid, arbete, tårar, svordomar och ett förhållande, men nog fan är det värt det!
Trying to bring a dream to life. 

Det var alltså Stormisen första tävlingar idag, en 40 cm klass i Billnäs. Allt gick inte helt som på Strömsö, men jag är så lycklig och stolt över honom att jag nästan spricker. Jag tycker att han skötte sig fint, och endast en gång skulle han ha blivit såld billigt. I beaktande bör tas att detta var första gången han var i denna situation. Match showen i våras var lite liknande, men där var inte fullt så många hästar eller så mycket som hände hela tiden, och där behövde han inte heller ridas eller överlag koncentrera sig. Och en tanke som slog mig nu, varför behöver jag ens ta upp det? Det är min alldeles egen fina, underabara lilla häst och jag är överdrivet stolt över honom :) Så enkelt är det, punkt.

Anyway, han trippade lite på morgonen då jag polerade och fixade honom, men jag var själv så jäkla nervös att jag mådde illa och funderar inte alls att det smittade av sig på det stackars lilla djuret. Då vi lastade honom gick han rakt in som ett litet ljus, och blev lugnt kvar utan att backa, score! Han väntade, lite småstressad medan vi lastade Pale och så åkte vi iväg.
Väl framme i Billnäs med parkerad bil och en sista nervlugnande cigarett senare lastade vi ur odjuren, och då var han förundrad och lite småhet. Hela hästen var spänd som en gitarrsträng och han cirklade runt mig som en fluga runt en sockerbit (söt som socker som jag är). Väldigt irriterande, men jag klandrar inte stackaren då det är ett helt vanligt och förväntat beteende. Då vi skulle sadla honom var han dock lite väl av en dramaqueen, han stod inte stilla för en sekund vilket resulterade i att hela köret med sadel och allt small i backen. Här är första gången jag tackar högre makter att jag kör med syntetiska sadlar än så länge. Hade det varit mina drömmars Bates Elevation Cair som smullit i backen hade vi nog kanske ätit grillad åsna imorgon ;) Nä, skämt o sido, men aningen onödigt var det ju.
Sandra satt upp, och äventyret kunde börja.

Uppvärmningen innan tävlingarna var i manegen.
Fotnot: Stormisen har aldrig varit i närheten av en manege, än mindre satt sin hov i en.
Han var stel som en pinne då vi skrittade mot manegen och ifrågasatte nog mitt intellekt två gånger då jag ledde in honom genom dörren, men gick in nonetheless. Väl inne lugnade han ner sig och stirrade inte så väldigt mycket på något. Spegelväggen på ena kortsidan var inga problem, ej heller att det var mörkt och instängt. Så skönt! Sandra värmde upp honom och hoppade några skutt innan det var dags att rida till banan och göra oss klara.
Där stod de alla fem som var med i klassen. Fyra små ponnyekipage och Stormis :D

Stormis startade sist i klassen, och då de red in på banan skakade jag av spänning. Jag var inte nervös direkt och mådde inte illa (århundradets känsligaste stressboll här, hejsan) men taggad till tusen var jag. Startsignalen gick och de hoppade ett hinder, två hinder, fint gick det. Sen kom det tredje hindret, ett elakt ett i svart och gult som även ett annat ekipage vägrat på. Jag skulle inte säga att han direkt vägrade, han nitade inte rakt framför hindret utan han bara tappade fart och stannade. Klant. Sandra var hård som sten och manade honom över det från den punkt han stannade, och där föll en bom. Jag tycker att det var bra att hon inte gjorde en volt med honom och anred pånytt, utan tvingade honom att hoppa direkt, här accepterar vi inga vägringar ;) Rsten av banan gick väldigt fint och han såg glad ut. Det var en något stolt matte som gick för att ta emot sin ädla springare från den första tävlingen, som tidigare skrivet var jag så stolt att jag nästan sprack och livet var underbart!

Sandra tävlade Pale i 60 cm och 80 cm, red fina rundor i båda klasserna och kammade hem tredje placering i respektive klasser, super!

Då vi skulle åka hemåt och lasta underverken blev Stormis nog billig. Han lade bromsen i och åsnemode kopplades på och han skulle inte gå in. Typiskt. Lastandet tog inte längre än tio minuter, men kändes ändå så onödigt då dagen varit så lyckad och han gått in så bra på morgonen. Han har inte varit så här krånglig med lastandet på en väldigt lång tid, men nu då vi var borta bland massor med människor, ja då är det minsann kul att krångla. Nå, han kom ju in till sist och det förstörde inte dagen och min good feeling på något vis :)

Nu står han glatt inne i sin box, och jag tänker gå för att dejta John Blund. Imorgon börjar sista veckan på Agri, lite vemodigt och skönt på samma gång.. Gonatt på er alla fina :)

C. JK Galleria

C. JK Galleria

C. JK Galleria

C. Pia Hindersson

The game is on.

Jag fick ett samtal av Maria idag. Hon berättade att Rony hämtat hem transporten från Kabböle, och att de gått igenom de saker som fanns där i. Jag vill börja med att tacka dem för allt arbete de gjort, och igen en gång får jag bevisat för mig vem som finns där för en då det behövs, i vått och torrt. Så tack, får ett släng av when words are not enough.

Jag fick för några veckor sedan höra av Malin, som hört av en gemensam kompis som pratat med han som jag inte smutsar ner min blogg med att nämna vid namn att han satt alla mina saker ut i min smutsiga hästtransport som läcker vatten och har hål i golevt. Då jag fick höra detta hade alla saker redan luggit i transporten över två veckor. I höstregnet. Kul typ.

Vi diskuterar mitt koskinn som är ovärderligt för mig. Jag fick skinnet i fråga som present av Henrika då jag slutade där andra sommaren som jag var där på jobb. Jag har mjölkat och jobbat men kon i fråga, och fick själv äran att välja ut vilken av de kor som skulle gå över regnbågsbron som jag ville ha som matta. Den mattan är genomvåt. Med andra ord? Förstörd.
Vi diskuterar mina tavlor som jag själv satt ner massor med tid och hela min själ i att skapa och måla. Dessa tavlor är unika och speglar mig, och nu är de förstörda. Genomvåta. Gone. Nejdå, inget penningvärde, men desto mera känslovärde och stolthet. Förstörda.
Vi diskuterar mina förtorade fotografier på Stormisen som jag gjort till tavlor. Våta. Sönder. Förstörda.
Vi diskuterar mina kläder. Våta.
Vi diskuterar två Stübbensadlar. Dessa har han slängt helt fel och inte som en sadel skall förvaras (och en sadel skall verkligen inte förvaras i en läckande transport!) och jag har ingen aning hur förstörda de är.
Vi diskuterar en bykmaskin. Vad om det varit vatten i den och det frusit? Förstörd.

Detta är bara en del av de grejer som han kallt kastat in transporten. Utan att meddela. Utan att tänka. Det var en tid här emellan som jag tyckte synd om honom så hemsk som han såg ut och så vilsen han verkade vara. Well that flew out the window. Senast jag träffade honom skiljdes vi som vänner. Well that flew even harder!

Den känsla jag känner nu, den ilska och avsky, är den starkaste känslan som jag helt ärligt tror att jag någonsin kännt i hela mitt liv. Men jag har åtminstone lärt mig min läxa. Man skall inte ta något förgivet, inte sänka sig under en annan och man skall verkligen stå på sig. Man skall inte ensam behöva dra allt på sitt ok och man skall inte ta skit av någon. Och efter detta kommer det aldrig att hända igen. Jag har växt som person och känner mig så otroligt stark för tillfället. Och den ilska jag känner nu, ja den gör mig bara så mycket starkare.

Jag har ingen aning vad jag gör nästa gång jag ser honom, ingen aning om hur jag reagerar. En sak är dock säker, det kommer inte att vara vackert. Det finns bara en sak kvar att säga: the game is on :)

Mjau

Den där förbaskade kraken till häst bröt sig ut ur hagen imorse igen, jäkla finurlig typ det där -.- Han hade stått vid porten och sett förundrad ut då Sandra gått för att fånga in honom, och hon hade också sett att han kryper genom banden. Denna förklaring hörs ju aningen vettigare än att Herr Klumpetass hoppat över, men ändå lite konstig då han har ganska stor respekt för ström.
Jag funderade lite över detta och pratade med Sandra att vi måste kolla strömmen, så jag köpte en strömtestare och åkte hem via för att hämta upp min vallpojke som jag hade då Stormisen bodde hemma på Råbacka.
Då jag kom till stallet testade vi strömmen, och som vi anade så fanns det ström endast en bit från vallpojken och efter det var det totaldött. Sandra böt till min vallpojke medan jag fixade igång Stormisen inför dagens motion, och tur det. Testmanicken pep som för brinnkära livet och man hörde tydligt hur det knäppte om banden. Skönt, så var det problemet löst *touch wood*
Haha, jag kan riktigt se framför mig hur han nästa gång sakta smyger fram mot staketet för att ta sig en tripp till det förbjudna och ZAPPP och så galopperar han därifrån med svansen mellan benen och pälsen uppfrizzad som en boll, moahahahaa! Och föreställ in er det gärna ritat och med ljudeffekter, hilarious!

Det var longering som stod på schemat idag, och han gick fint. Han har fungerat fint nu en längre tid (varför måste jag alltid jinxa allt? Lär jag mig aldrig?) och det känns så skönt att någonting är påväg åt rätt håll i denna miserabla tillvaro. Tiden då det känns som mörkast är ofta tiden före ett under, så ge inte upp. 
Nej, jag är för envis för att ge upp. Ta nya tag. Visa vad du går för. Visa vem du är.

Efter motionen fick han gå tillbaka i den nya, Stormissäkrade hagen en stund innan kvällsmaten. Det har varit svinkallt väder nu på sistone, så idag böt jag ut hans tunna regntäcke mot ett fleecefodrat. Jag känner till sambandet med att då ägaren fryser så fryser också hästen, men det lever jag med. I år är första året som han skall gå täckad för att reducera vinterpälsen så man kan väl göra det ordentligt om det ändå skall göras.

Vi pausade en stund med en kopp kaffe och lite planerande över en inkommande halloweenfest, alltid kul. Och alla fester som hålls hemma hos Sandra och Janne brukar vara så jäkla lyckade och epic ( jag har fortfarande Jannes otroliga 30-årsfest klart och brännande i minnet såhär på tal om epic) att det verkligen är något att se fram emot :D
Efter vår paus plockade vi in de hästar som står inne under natten och så fodrade vi dem. Jag började idag ge Stormis en kur av både Shy Feeder (b-vitamin) och järn, det är påfrästande att sätta päls så jag gör det jag kan för att göra det lättare.

Sen jag kom hem har jag tvättat våra finskydd och haft schabrakvisning för mamma, pappa och Malin som dök upp på en trevlig spontanvisit. Vi var alla eniga om att välja mellan två stycken (HV Polo - JH Collection) så nu tar vi det sista stora beslutet imorgon i stallet (vadå knasboll?).
Vi chillade en god stund med Malin på vår terass, kul hur "en snabb cigarett" alltid drar ut till till en och en halvtimmes strunsnack med alla mina kompisar. Detta är verkligen inget som stör mig, the more the merrier!

Annars har det överlag varit en väldigt tung och mörk period nu, tårarna har brännt bakom ögonlocken oftare än tidigare. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Jag saknar mig själv, den spralliga, glada person som jag var. Jag försöker visa upp samma människa som innan, men det känns mest som en fasad farligt nära att brista ibland. Jag saknar en varm trygg famn att krypa upp och gråta ut i. Jag saknar någon att sova med och någon att dela allt med. Jag saknar också Rony, Maria och barnen och räknar dagarna tills jag kan besöka dem. Jag saknar mitt trygga liv så som det var.
Jag vet att mycket var fel, men att veta att jag gett mitt allt, jobbat för detta in i det sista och kastat mig in i allt med hjärtat totalt exponerat för att bara se allt rasa utan minsta lilla möjlighet att göra någonting. Utan minsta lilla förklaring, svar eller orsak. Buu.

UtbrytarKlant

Grillfest

Min överdrivet underbara åsna har nu brutit ut sig ur hagen två gånger under ett dygn. Så finurligt då -.-

Hoppträning, Houdini och stora steg i livet

Hej på er!

Hade ledigt idag, och då man för en gångs skull skulle kunna sova till nio, ja då säger det pling klockan 05.30 och så ligger man där klarvaken och ögonen står i huvudet på en. Hur jäkla störande är inte det, jag lovar att då jag skall stiga upp imorgon och åka på jobb, ja då skulle vilken sengångare som helst bli tvåa.. Murr..

Anyway så åkte jag till stallet vid elvatiden, och vi bestämde oss för att hoppträna hemma istället då det var bra underlag. Om det hade regnat hade vi åkat till planen då vi har hinderparken uppställd på vallen hemma, men nu var det ju passligt :)
Vi klädde på ponnyn full hoppmundering och så gick vi ner mot hindren. Hanna dök upp tillsammans med en tjej som skulle rida Barbie, så vi stod alla nere och var åskådare och fotografer. Stormisen uppförde sig bra och var väldigt duktig. Lite lat, men det är ju bara gamla vanliga Stormis. Han var också mjuk och fin, och då jag kände på ryggen och svansen innan passet hittade jag inga spänningar, score!
Han vägra inte och rev inte heller, det är ju positivt. Dock hoppade Sandra inte höjd utan teknik, men positivt ändå att alla bommar hölls var de skulle.
Efter hoppningen fick han täcket på och sedan gå tillbaka till kompisen i hagen.
Dagen resulterade också till ett stort steg i livet, något som jag ser fram emot och väntar på med skräckblandad förtjusning. The only way to go is up. 

Nu var det de andra hästarnas tur att bli motionerade. Vi gav oss ut på en terrängtur. Jag och Sandra bakom Sindi i kärran, Hanna på Pale och Katarina på Barbie. Vädret var ju lite småskumt och blåsigt vilket ledde till att hästarna var lite heta och såg små gröna gubbar lite här som var, men vi hade kul och det är väl huvudsaken. Vi vände en bit in på sandvägen och hade svettiga men nöjda hästar då vi kom hem.

Nu var det Täkter och jobb i stallet där som gällde. Vi mockade och fixade allt klart med Sandra och då vi var så gott som klara ringer Sandras bror. Han hade fått ett samtal av Sandras granne att det går en lös häst på vägen nedanför Fagerdal. Ja men perfekt! Alltid skall det hända något då ingen är hemma. Vi ringer Pia och hon åker iväg mot stallet medan vi snabbt fixar det sista innan vi hoppar i bilen och styr mot stallet. En bit innan vi är framme ringer Pia och säger att det var Stormis som var ute på villovägar, perfekt. Stormis har en gång kommit ut ur hagen för sig själv tidigare, en gång då han var tre och blev lämnad, enligt honom, ensam. Till all tur hadehan stått och mumsat gräs och gett fast sig utan problem. Vi kollade hagen då vi kom hem, den är inte sönder någonstans, men strömbanden hängde lite vid ett ställe. Det låter lite otroligt, men vi spekulerar över att han helt kallt hoppat över. Banden är väl på en höjd av 1,50, så det är väl inte omöjligt, men lite otroligt låter det. Knashäst.

Jag var redan vid detta tillfälle försenad till min date med Tessi, men jag ringde henne och sköt upp det hela en stund, då vi var vrålhungriga. Vi åkte in till Karis för en drastiskt försenad lunch och sedan ett snabbt varv via butiken innan jag styrde nosen mot Svartå.
Vi chillade en stund hemma hos Tessi innan Malin ringde, så bestämde vi träff i Råbacka för en kaffe och lite struntprat alla tre. Det var en väldigt trevlig kväll och vi har förbättrat världen. Åtminståne försökt :)

Imorgon är det jobb och stallet efter det, men nu gäller några avsnitt Angel och efter det att sussa så sött som situationen tillåter. God natt på er :)

Allmänt yras, ponnyridning och påflugna katter

Tessi ringde mig på jobbet idag, och planer smeds om att hon skulle komma med till stallet och jag skulle hämta upp henne. Till stallet kom vi, även om det inte gick fullt så smidigt som vi hade planerat. Ärligt, endas vi klarar av att yra så fruktansvärt mycket exakt hela tiden. Communication, people! :D

Nåja, jag åkte ner till bruke och väntade på deras gård för att plocka upp henne. Jag tutade några gånger, och kort därefter ringde hon och frågade var jag var, och svarade att jag väntade på gården. Hon skulle komma ut, och vi lade på. Ingen Tessi syns till, och snart ringer hon igen och undrar var jag står. Då framkommer det att hon är i Karis hos Jenny var hon är kattvakt då Jenny är i Turkiet. Så jäkla typiskt! Nåja, vi skrattar och bestämmer ett nytt möte vi Grundsjökorset. Jag åker iväg mot stallet och stannar vid Grundsjökorset vid 51'an. Hon skickar ett meddelande var det står att hon väntar bredvid vägen. Jag anstränger mina hökögonen, men hur jag än kisar lyckas jag inte få syn på henne. Jag ringer upp och frågar var hon är, då står stackarn vid korsningen till Grundsjövägen vid 25'an :'D
Hur jäkla typiskt oss är inte detta? Nåja, jag väntade på henne vid Rejbölevägen och vi kom fram, dock elegant försenade en halvtimme ;)

Vi hämtade upp ponnyn och fixade honom klar. Sandra red först ett pass och han skötte sig väl nästintill hela tiden. Lite minnesluckor hade han ibland om hur man skall och inte skall göra, men han är så söt så han får förlåtelse. Allt som oftast.
Efter passet satt Tessi upp och vi gick ut på en liten promenad som verkade uppskattad av både häst och ryttare.
Väl tillbaka fick han täcket på och så fick han och hagkompisen kvällsfoder och lite hö.

Efter stallet åkte jag och Tessi in till Karis för att chilla hos Jenny. Vägen förde oss via ABC var jag handlade kyckling-ceasarsallad, mmmmm. Den avnjöt jag med en av Jennys katter desperat hoppandes framför, över, vid sidan och under mig i hopp om att jag skulle tappa några kycklingbitar. Jag är lite ovan med en så påflugen katt då Elli mest vill sova i något skrymsle för sig själv, och även om det är småirriterande är det samtidigt lite gulligt :) Den stackars kattens gedigna försök om att charma till sig kyckling misslyckades tyvärr, men några kattgodisar fick den allt lurat åt sig.
Vi pratade strunt en stund innan jag styrde nosen hem. Hann också med några cigaretter hos Malin innan det var dags att parkera sig i sängen i väntan på en ny natt, och med hopp om att sådär sakta finna ro i allt. Hiljaa hyvää tulee, heres hopin'!

Imorgon är jag ledig, och på agendan står planbesök med Stormisen och Sandra samt träff med Tessi och senare med Malin. Fullspäckat som vanligt på lediga dagar, men det är bra och jag gillar det. Att ha mycket att göra och många att umgås med håller tankarna på positiva grejer vilket är ett måste nu. Nåja, someday it will get better. It has to.

Ponnyridning

Gymnastik och persedelvård

Åkte till stallet efter jobbet och plockade upp ponnysen. Vädret har varit lite sådär hela dagen, men det höll upp hela tiden som jag var i stallet. En sak som är positiv nu då han är täckad är att han bara är lerig på benen och halsen, score! ;)

Det blev lite gymnastikridning istället för körning, men kanske tar vi körningen imorgon istället.
Han uppförde sig fint idag och blev mjuk och avslappnad. Det blev endast skritt och som sakt mycket gymnastik, och jämför man hans böjlighet med hur den var i början är det ljusår från varandra :)
En mjuk och följsam häst är ju A och O då det kommer till träning, så jag är nöjd. Efter ridninngen tränade vi också lite med att bli passerade av traktor både med och utan redskap, och detta klarade sötmulen med glans, jihuu :)

Vi gick igenom ryggen efter ridning, där har det också skett underverk. Han reagerar riktigt minimalt på tryck, och skall jag vara ärlig så vet jag inte vad som fått det att gå såhär fort mot det bättre. Har svårt att tro att de gånger han blivit insmord med arnikagel skulle ge såhär bra resultat. Men även här tackar jag och tar emot med ett leende på läpparna.

Sen jag kom hem har jag putsat och smort allt läder förutom hoppsadelns stigläder, dessa blev utanför av den enkla orsaken att jag glömde dem i stallet. Jag har också tvättat ett schabrak (igen) och polerat hans bett och dressyrsadelns stigbyglar (kunde inte polera hoppstigbyglarna, dessa satt av någon underlig anledning fast i stiglädren som blev glömda i stallet).

Imorgon kommer Tessi på besök och på onsdagskvällen skall jag träffa Malin. Har saknat dem så, och ser verkligen fram emot det!

The shadow of a shattered soul. The echos of a thousand broken promises.

Att dagligen gå förbi platsen var jag gömt min ring, ett misslyckatt bevis på ett ännu mer misslyckat förhållande. En av mina käraste ägodelar som jag aldrig mera kan använda, beundra eller vara stolt över.
Att dagligen se vårt uppochned-vända fotografi. Det bästa som finns på oss, Amor Vincit Omnia.
Att tänka tillbaka på vår underbara vecka i Skottland, en av de bästa i mitt liv. Var vi förevigade vår starka kärlek med röda stenar högt uppe på Salisbury Crags så att hela världens skulle se.
Att dagligen tänka på min fina lilla Hyacint som jag aldrig mera kommer se eller kela med.
Varför utsätta mig själv för detta? För att det inte finns något annat alternativ.

Och att veta att han sitter där totalförstörd, en skugga av hans forna jag, och desperat intalar sig själv att detta var bra gjort av honom och att han är lättad.

Jag vill inte. Fy fan.

That is one evil cat!

Hopptävlingar

Idag var det hopptävlingar som gällde, som värdar stod HC Grann.

Jag åkte till stallet på morgonen och började hjälpa Sandra att fixa Pale och Sindi. Sandra tävlade Pale och Sindi i varsinn klass medan Hanna tävlade Pale i en klass. Jag borstade Sindi och fixade och polerade hennes svans. Har man en så maffig svans som Sindi skall man verkligen visa upp den :)
Vi fixade allt färdigt, packade hästarna i lådan och styrde nosen mot Karis.

Väl framme gick Sandra och Hanna och anmälde sig och gick banan medan jag höll hästarna sällskap. Jag satt i transporten vid sidodörren, en plats som kanske inte var så igenomtänkt då Sindi ville smaka lite smått på mitt hår. Då hon fick tillsägelse passade hon på att höa ner hela mig istället. Gullig liten prick det där.

Sindi stod först ut så vi fixade henne och tog sedan Pale med oss för att titta på uppvärmningen och klassen. Sindi som var så lugn och fin igår var piggare än en mört idag och gasade på som bara den. De fick en felfri runda, så riktigt nöjda över det.
Då det gäller Pale nuddade han i en bom som oturligtvis föll, så där blev det fyra fel men en fin runda överlag.

Väl hemma fixade vi undan allting innan vi tog oss en välförtjänt kaffe ute i det regnsjuka vädret. Då vi var klara med vårt koffeintankas hämtade jag upp Stormisen för dagens motion, och just typiskt så började det regna. Murr.
Vi klädde på honom sele och sidotyglar och så blev han longerad en stund. Idag hade han nog energi och bjöd på en ordentlig bock och något som kan liknas vid en stegring, knasponny. Annars rörde han sig ganska fint och energiskt, så det är jag nöjd med. Han var inte heller oren, jihuu!
Om vädret tillåter imorgon åker vi ut ett varv med honom och kärran.

Sitter nu hemma med maten klar. Rökt lax, mmmmm :)
Funderar på om jag borde tvätta ett schabrak efter maten, och senare ikväll kommer Tessi på besök, kul kul kul :)

Genomdränkta hästar och catching up

Hade lördagen ledig igår, det var riktigt skönt skall ni veta :) Slappade hela förmiddagen och klockan blev fem innan jag bytte om från pyjamas.

På dagen kom Malin på kaffebesök och vi spenderade några timmar med att diskutera ditt och datt. Vi ventilerade allt från det övernaturliga till politik till dagens människans förvrängda syn på konsumtion. Tiden flög förbi och snart var det dags för Malin att åka hem och för mig att sakta börja röra mig  mot stallet.

Det var dags för Stormisen att bli tvättad igår. Han brukar ju vara lite av ett problembarn då han blir spolad eller tvättad, men nu uppförde han sig faktist ganska bra. Vi använde oss av SHC's shampo med aloe vera för att lite lindra hudirritation nu då dessa eviga knott yr omkring hästarna i mängder.
Då han var tvättad fick han gå in i stallet en stund för att torka och på sig fick han en fullneck fleececooler. Han såg verkligen suspekt på täcket och måsta lite riva och bita i det innan han kunde acceptera det, stackars lilla missförstådda ponny.

Då Stormisen stod i stallet och till sin stora förtjusning hittade lite hö longerade Sandra Sindi och Pale medan jag höll henne sällskap. Båda var lugna och fina, vilket bådade gott för dagens hopptävlingar.

Efter stallet åkade jag in till Karis för att träffa Fia på Shell för en update. Vi har inte träffats på över ett år så vi hade ganska mycket att diskutera. Jag fick ventilera mina känslor och tankar igen en gång medan hon snällt lyssnade, och vi kom till samma slutsats som alla ndra gånger ämnet ventilerats.. Voi voi.. :(

K-maatalous öppning

Igår hade K-maatalous invigning/öppning av sin förnyade butik, vi hade fått inbjudningar dit med Sandra och jag blev tvungen att agera landsförrädare och åka dit med henne på fredagens lunchpaus.

Det var massor med folk, och några intressanta erbjudanden. Lite småbesviken blev jag kanske då jag förväntat mig ännu bättre erbjudanden, men det är väl kanske också för att man ser på saken med "fiendeögon" ;)
Ett erbjudande kunde jag dock inte motstå.

Ett par beige-rosa-brun-rutiga Pikeur Lugana helskodda i mörkbrunt. De är verkligen fina och känns sköna och passliga till sommaren (smart att köpa dem i september..). Priset? 50 €. Det passar mig :D
Utgångspriset hade varit 169 €, så jag kunde ju bara inte lämna stackrarna kvar i butiken..

Köpte också två tuber Helosan då de var på specialpris och Helosan kan man ju inte ha för mycket av.

De är lite ljusare i verkligheten

Too young, too dumb to realize

My pride, my ego, my needs and my selfish ways
Caused a good strong woman like you to walk out my life.
Now I never, never get to clean up the mess I made
And it haunts me every time I close my eyes.

Too young, too dumb to realize
That I should have bought you flowers and held your hand.
Should have gave you all my hours when I had the chance.
Take you to every party 'cause all you wanted to do was dance.

Think about that.

Åsnor, terapi och Paranormal Activity

Tror ni på spöken? Spöken i sig är kanske ett dåligt och lite gammaldags ord, men paranormal aktivitet då? Andar? Något från andra sidan? Jag tror.
Människan är en kunskapstörstande varelse, och det som hon inte förstår fruktar hon. Man är ju rädd för det man inte förstår (jag är lite rädd för matematik ;) ) och det man inte kan förklara, och det paranormala kan man ju verkligen inte förklara. Seeing is believing sägs det ju. Ofta får man höra att det har ju aldrig bevisats att det finns något, men det har heller aldrig bevisats att det inte finns något.
Jag har alltid varit väldigt fascinerad av detta, någon slags skräckblandad förtjusning.
Men om det börjar störa personer som står mig nära, då är det speciellt skrämmande och inte fullt så fascinerande..

Åkte i vanlig ordning till stallet igår efter jobbet och mötte Sandra med Sindi på vägen ner till stallet. Jag hämtade upp Stormisen och borstade honom. Han var verkligen smutsig, så idag kommer vi tvätta honom.
Vi hade planerat att köra ut med honom idag men jag hade verkligen ingen inspiration till det, så jag sadlade honom istället. Han var snäll och fin då jag fixade honom klar, men direkt då Sandra hoppade upp började han sätta emot och ville inte gå fram. Han fick sig en liten påminnelse om var han står, och gick sedan framåt, dock med monster bakom alla hörn.
Den häst som var fin och mjuk att rida igår var en treårig kaxig, skänkeldöv åsna idag. Han satte verkligen emot alla tillfällen han fick och försökte sig tillochmed att bocka några gånger. Stormisen har inte bockat på läääänge, så det var lite oväntat. Nåja, även här fick han berättat för sig vem som leder och vem som följer.
Han var väldigt spänd i början, en del kan bero på att underlaget kanske inte var det bästa, men han var nog ett päron också.
På slutet slappnade han lite av och jobbade någorlunda stundvis, men inte bra. Han har inte varit ett liknande problemfall sedan Sandra började träna honom, så man fick ju se skillnade från detta till hur han vanligtvis jobbar. Alla har vi dåliga dagar och tur så kommer dessa inte så ofta med honom, för det var nog bedrövligt.
Ett stort plus med gårdagens ridning var att han inte var oren, och det är ju huvudsaken :)

Då Stormisen ätit och stod i hagen i sitt vackra lila täcke ( :'D ) åt vi middag med Sandra och avnjöt sedan en kaffe med tilltugg och struntpratute innan vi tog in de hästar som står inne.

Efter stallet besökte jag Nina och Anton som igen fick agera mina psykologer. Känslan att få ventilera alla känslor med vänner, och känslan att de verligen vill lyssna, hjälpa och stöda, det är en bra känsla. Man är aldrig ensam, ALDRIG, om man inte väljer det själv. Och då, då är det illa.
Tessi och Jessy kom förbi på en "snabb" uppdate (fem minuter växte sig snabbt till 30) och efter det kollade vi på ett avsnitt av Ghost Adventures innan jag åkte hem vid tolvtiden.

Idag skall Stormisen tvättas och motioneras, efter det säkert lite chill med Sandra och senare hoppeligen en update med en gammal, god vän.
Ajöss tills dess :)

Donkey

Ridning, Panthera och shisha

Stormisen fick jobba med ett skrittpass igår. Riktigt i början var han en liten klant som aaaldrig sett en plog tidigare, men efter den lilla insidenten gick det faktist riktigt bra. Han ömmade inte, lyssnade bra och blev mjuk och följsam mot slutet :)
Ryggen är också mycket bättre nu, lite reagerade han så jag smorde in lite arnikagel på vid korset innan han fick täcket på och tillbaka i hagen.
Efter ridningen var det tacos som gällde, mmm, supergott :)

Efter stallet var det dags för ett väldigt efterlängtat marthamöte med finisarna Tessi och Jessy. Vi laddade upp på terassen hemma hos Tessi med filtar, energidryck (fy!) och Shisha med smak av citron och persika. I bakgrunden spelade klassiker av Panthera. Vilket perfekt scenario. Svartå, goda vänner och småmysig höststämning.
Vi pratade om allt och ingenting. Långa perioder satt vi bara tysta, men det är väl det som bevisar på riktigt goda vänner. Att kunna sitta tysta, ingen behöver säga någonting men man vet ändå var man har varandra. Ett slags stum gemenskap? Nu blev det djupt, men ni förstår vad jag menar.

Det drog ut på tiden vilket det alltid brukar göra, men det var skönt att bara vara. Får se vad vi hittar på för kul idag :)

Tankar..känslor..tårar..

Åkte inte till stallet idag, det är så ruskigt och blött och höstigt och oinspirerat överallt. Det speglar mitt humör ganska bra.
Jag må ha gått ur gårdagen med huvudet högt och äran i behåll, på utsidan. På insidan är det totalt kaos. Brustet. Upprivet. Söndertrasat. Totalförstört. Alltihop. Förevigt.

Jag trodde att jag oberört skulle kunna träffa honom, vilken förbaskad nitlott jag drog!
The girl who smiles and looks happy on the outside may be the girl who cries herself to sleep at night.
Och att se den otroliga, fruktansvärt påtagliga förändringen i honom. Han säger att han är oberörd. Att han är lättad. Men hela hans väsen talar imot honom. Skriker på hjälpt som ett sårat, ensamt litet barn som blivit bortglömt.
På denna dryga månad har han åldrats tio år. Hela kroppen hänger. Ögonen är rödsprängda. Ansiktet är grått. Pannan i rynkor. Påsarna under ögonen så fruktansvärt stora och framträdande.

Det är så skrämmande uppenbart att han är på väg in i en vägg. Ett djupt, mörkt hål. Han är påväg, i rasande takt, åt fel håll. Jag känner honom nästintill lika bra som jag känner mig själv, och nu är det ingen lek mera. Det är heller inget elakt eller bittert eller hämndlystet kvar. Det är blodigt allvar. Och han förstår inte.

Det gör mig så illa, svider ända in i de djupaste delarna av mitt hjärta. Det gör så fruktansvärt ont. Att hamna vittna detta, okapabel att göra någonting annat än försöka prata med en döv vägg. Att kasta en boll mot ett plank. Att försöka förklara för någon man älskar och motvilligt känner ett moderligt medlidande för, utan någon respons. Eller någon slags respons fick jag. Några hoppfulla sekunder om att ha hittat rätt punkt. Några tysta stunder. Några suckar. Några desperata gnidningar i ansiktet. Men det mest fruktade? Too little, too late? 

Att detta verkligen skulle leda till det här. Jag kan verkligen inte förstå. Det har funnits orättvisor, det har funnits tvister, oförlåtbara saker och helvete, men aldrig hade jag valt denna väg. Den lätta vägen. Livet är inte lätt, inte på något plan. Men det är värt att jobba för. Att kämpa. Att misslyckas - att stiga upp starkare än någonsin. Att verkligen fighta för.

Om det finns någon mening med detta har jag svårt att förstå, ännu svårare att se och omöjligt att tro.

Jag har inte fällt tårar på en lång tid. Nu rinner de fritt. Det svider. Det är mörkt. Det gör ont. Så förbaskat. Fy Fan.

Raspning, provridning och patetiska, självdestruktiva själar

Vad kallt och ruskigt det var igår, och vädret kör tydligen på samma bana idag, brrrr!

Åkte till stallet efter jobbet igår och hämtade upp ponnyn. Vi började med att verka framhovarna för att få dem i en bättre form. Han hade varken svullna eller varma ben vilket var bra.
Vi fixade honom klar för provridning och gick till planen. Höger varv gick bra även om han nog var lite okoncentrerad stundvis.
Vänster varv gick så mycket bättre än igår, jeijj :) Han var lite ömfotad och lite obekväm i traven, men det går ju över. Så hiskeligt skönt att det finns inte! Idag gäller ridning igen, skönt då det verkar gå på rätt spår igen!

Efter stallet stålsatte jag mig själv och styrde nosen mot Ekenäs. Även om jag vet var jag står och inte har någonting att varken frukta eller förlora på det här mera så bultade mitt hjärta som en tok och då jag tog handen bort från bilratten skakade den som om den fick betalt. Då jag väl var där höll jag mitt lugn och fick flera tillfällen att tillochmed skratta åt honom, så illa är det.
Som jag skrev igår, det må bärä eller brista. Mig bar det för, sorligt nog kan jag inte säga riktigt samma sak om honom. Det är ju inte mitt problem mera, men fan vad det svider att se någon man älskar vara påväg i full fart rakt in i en vägg utan att inse det själv eller acceptera hjälp. Men jag har sakt det tidigare, och jag är säker på att en dag kommer han vakna upp, se hur allt skitit på sig och tänka att han borde kanske ha lyssnat på mig. Hoppas bara från djupet av mitt hjärta (jag är en ganska snäll människa i grunden, tro det eller ej..) att det inte är för sent då den dagen kommer. Och skall jag vara ärlig är jag rädd för det värsta :(

Efter mitt Ekenäsäventyr ringde jag Sandra och åkte sedan hem till Malin för en terapikaffe på terassen. Jag har verkligen lärt mig att älska dessa kaffestunder och allt prat. Så skönt att få bekräftat att det verkligen inte är mitt fel, att jag inte hade kunnat göra något annorlunda och att jag verkligen gjort mitt allt och ganska mycket till. Det svider fortfarande, men väldigt mycket mindre :)

Longering

Idag har vi satt igång ponnyn efter sjukledigheten. Då han travade mot oss i hagen var han helt ren på rakt, så skönt!

Jag fixade honom klar, för säkerhets skull lindade vi benen för extra stöd. Vi provade också mina nyinförskaffade sidotyglar. Dessa är lite kortare än Sandras så de passar Stormisen bättre. Vi började i högervarv och han var totalt ren. Förutom ett litet hjärnsläpp och lite spänningar i början gick det helt ok. Då det blev nytt varv blev det också orent.
GAAAAAAAHHHHHH!!! Vad är problemet?
Då jag fixade honom visiterade jag benet noggrannt och det var varken svullet eller varmt. Sandra kände på benet då vi märkte att han var oren, hon hittade inte heller något som var fel. Han var inte lika oren som för några dagar sedan, men långt ifrån ren. Suck och stön.
Vi tror (och hoppas) dock att felet nu ligger i hoven. Högra framhoven har nämligen blivit lite kantig och vi upptäckte även att den börjat rispa lite och tror att det är därför som han har problem med den.
Imorgon tar vi fram raspen i högsta hugg och provar rida efter det.
Men störande är det nog.

Mamma och Pappa kom hem från Lappträsk idag och med sig hade de två säckar Stormis-foder. Min kära bror hade varit så snäll att han varit in i Ridaaja i Borgå och hämtat foder åt mig då han kom hem från jobbet. Uppskattningen och tacksamheten är stor och dessa små vardagliga grejer betyder mycket för mig och gör allt så mycket lättare för tillfället. Tack!

Imorgon efter stallet då? Ja, det må bära eller brista.

Hevoset Stadikalla, Aivot Narikassa

Skulle väl ha borda uppdatera igår, men var hemma runt 22.30 så viljan och orken arbetade imot mig. Bättre sent än aldrig dock :)

På lördag åkte jag till stallet på kvällen och kollade på ponnyn. Benet var nog bättre, men det blev vilodag för säkerhets skull. Han har det ju inte direkt dåligt i sin stora kuperade hage med skogsdel och kompis så han var glad. Istället fixade vi stallet klart och styrde sedan nosen mot Täkter-stallet var vi tog in hästarna och fixade kvällsfodret.

Det var ju förfest och utgång som gällde senare, så då vi kom hem tillbaka fixade vi oss klara och begav oss mot Karis och upp till Nina och Anton. Det var kul att träffa gamla kompisar igen och ännu roligare att planera lite resor mot varmare länder ;) Hade också Dr Phil moments vilka är hälsosamma, men ack så jäkla hjärtskärande för tillfället. Sticker inte under stol med att en och annan tår fälldes..
Nåja, nog om mitt trasiga och totalförstörda inre. Vi började sakta röra oss mot Club 18 och på grund av vissa omständigheter tog det över en timme efter att vi startade innan vi var framme.
Jag hade tänkt mig en kväll modell lugnare och att vi skulle söka oss hem någorlunda i tid, Hahh, screw that! Aivot narikkaan, ha kul och glöm allt, det var kvällens filosofi. Vid halv fyra var vi hemma i Grundsjö och släpade oss i säng bara för att stiga upp typ fyra timmar senare och åka till Helsingfors. Var befann sig tankeverksamheten där? Inte hos oss ialla fall :D

Lite småtrött och med bomull i huvudet (en känsla som börjat bli allt för bekant på sistone) steg jag glatt, än något slutkörd, upp vid 8 och intog lite koffein. Lite före 9 åkte vi hem till Channa och Pia och därifrån vidare till stadion. Jag har aldrig varit vi Olympiastadion tidigare, och blev lite förundrad över hur litet det är. Jag menar, där har ju ändå hållits en olympiad. Det är länge sedan, men anyway.

Jag är nöjd med programmet. Det var mest hoppning varvat med pausprogram bestående av körning och western"uppvisning" av Kari Vepsä. Sista hoppningen vi såg var en bana på 1,50. Shit! Det är högt det hörni! Jag lovar, Stormis skulle vinkla ner öronen och springa under. Det skulle nog jag också för den delen.
Det var en maxad bana uppbyggd efter den ursprungliga olympiad-banan 1952, bara lite förnyad. Spännande var det må jag säga.
Expon med alla försäljningsstånd var dock inte så mycket att hurra över, tyvärr. Kanske det var bättre på lördagen, men på söndagen var det ganska kasst. Expot var ganska litet och jag träffade inte på ett enda mässerbjudande. Buu! Dock hälsosammt för lilla plåmboken ;) En grej kom jag dock hem med, något jag tidigare hittat på Horsepro'shemsidor och funderat på att klicka hem. Ett färgschampo från Carr, Day & Martin (okej, jag är väl lite smålöjlig..) för rödbruna hästar. Nu skall han allt börja glänsa den där Stormisen! Och det bästa av allt, jag kan dela schampo med ponnyn ;)
Vill även passa på att tacka Sandra, Pia och Channa för en lyckad dag och det bästa av sällskap. Skrattmusklerna har verkligen fått sig en omgång :D

Då vi åkte hem var vi och äta till en kinesisk restaurang i Drumsö, och det var nog little piece of heaven! Jösses vad gott det var! Vi delade på en middag för fyra, ljuvligheterna bestod av förätt (vårrullar, mmmm) fyra huvudrätter (friterade jätteräkor, grillad kyckling, nötkött i sås och svinkött i sås) och friterad banan med glass till efterrätt. Jag åt bara av räkorna och kycklingen (har lite problem med kött, inte av etiska skäl för djuren utan smaken och egen envishet) men de var desto godare. Nami!

Då vi var hemma fixade vi stallet i racerfart (eller ja, jag fixade väl inte så mycket..) innan jag körde till Svartå, hämtade upp Malin hos hennes morföräldrar, tog en snabb sväng via Siwa och bänkade oss sedan på hennes terass med kaffekopparna i högsta hugg och de senaste nyheterna. Jag var tröttare än tröttast, men det är så skönt att bara chilla i goda vänners sällskap och inte behöva bry sig om något. Love it! 

Var hemma vid halv elva och var så nöjd över att få krypa ner i min egen säng och somna under mina två fluffiga täcken. Ett perfekt avslut på en händelserik helg.

Dethär med tvåspråkighet

Suomessa puhutaan Suomea. Hur många gånger har man inte fått höra den klyschan? Exakt, en gång för många. Jag är väldigt stolt över att vara född i Finland och står hårt på det här med Suomen Sisu och Viina, terva ja hauta. Men jag är också minst lika stolt över mitt finlandssvenska arv, och det är något jag kommer hålla fast vid, med näbbar och klor.
Finnar är ett stolt folk, och det tycker jag vi skall vara. Men finnar är också ett introvert, trångsynt, gammalmodigt och en aning högfärdigt folk. De flesta bär också på ett väldigt hårt huvud med ännu starkare åsikter. Det är bra med starka åsikter, men de tappar sin mening om man inte kan stå bakom dem med vettiga argument. Då det går till kränkning och sandlådepolitik, ja då är det bara löjligt.

Det har varit en känsla av detta nu en stund, och idag gick det så långt att det brast. Att i flera dagar höra smått mutter och skrikas som Puhukaa suomea och Saatanan ruottalaiset, nehän ei osaa mitään, man blir ju lite småtrött. Speciellt då majoriteten faktiskt är finlandssvenskar med lika stark finska som svenska. Idag blev det Saatanan ruottalaiset, olis pitäny olla pesäpallomaila mukana, ja sitten katsoa mitä ne sanoo. Nähhä lilla du, det går inte i längden.

Jag behärskar fyra språk, tre av dessa flytande. Jag ser det som en rikedom att kunna flera språk, och skulle gärna lära mig flera. Faktum är ju att vi bor i ett tvåspråkigt land med två officiella språk (räknas samiska? isf tre officiella språk) och vi har ju faktiskt all rätt att prata vårt modersmål.
Jag ser inte vad man får ut av att klanka ner på någon som är lika mycket medborgare i sitt hemland men pratar två språk medan man själv är så jäkla trångsynt att man inte ens vill försöka lära sig det andra språket. Vad hände med söner av ett folk? Idioti om man frågar mig.

Jag väljer alltid mitt modersmål i första hand, där jag kan prata svenska pratar jag svenska. Men jag använder lika glatt finska, och har inga problem med det, det är ju sunt bondförnuft. Och det finns många finskspråkiga som verkligen försöker prata och lära sig svenska (samma scenario gäller ju svenskspråkiga). Dessa lyfter jag på hatten för, det är strongt.
Med tanke på att vi lever 2013 i ett civiliserat samhälle tycker jag bara att det är skrämmande att dessa urfinnar ploppar upp här och där. Man kan ju åtminståne försöka istället för att skämma ut sig.

Amen.

Friday the 13th

Åkte till stallet i vanlig ordning efter jobbet och hämtade upp mitt hjärta.

Borstade av honom och visiterade benen. Lite vätska i båda bak, men det är inget jag är så värst oroad över. I höger fram kände man lite puls, så det blev vilodag idag igen. Smorde in benet med Magic Ice och hoppas på det bästa.
En sak som blivit bättre är ryggen. Vi har nu i några dagars tid smort in hans kors med arnikagel, och det ger tydligen resultat. Skönt att någonting går mot det bättre.

Sitter nu ensam hemma på trappan med en kopp kaffe, Metallica och en cigarett i väntan på att åka till Nina och spendera kvällen där. En bra sak har det kommit ur allt det onda, och det är det så mycket starkare bandet jag fått till många av mina vänner, love you!

Imorgon är det jobb och efter det utgång följt av Hevoset Stadikalla på söndag. Work hard - play harder ;)

Is a dream a lie if i don't come true or is it something worse?

Lite bättre ben och skinkpaj

Vilket skumt väder det varit idag, total dimma, skyfall och solsken. Det regnade småspik i Virkby hela eftermiddagen, men då jag körde över Svartågränsen sken solen och vägen var torr. Respect.

Åkte till stallet och tog upp ponnyn. Vi bestämde med Sandra att låta honom vila idag, så ser vi hur det är imorgon. Benet var nog bättre men onödigt att riskera något. Borstade av honom (han var en riktig smutsgris), lät honom stå med BoT på frambenet en stund och lade sedan ett nytt lager cold clay innan odjuren fick sin kvällsmat.

Efter detta åkte vi med Sandra till ett stall i Täkter var Sandra brukar hjälpa till ibland. Där tog vi in hästarna och kvällsfodrade dem. Vi var övereffektiva som vanligt och vips så var vi klara ;)
Vi stannade till vid 51'an och tankade lite koffein innan vi körde hem tillbaka till Fagerdal.

Kom just hem och har bjudit Malin ner till Råbacka på kaffe. Bestämde mig för att fixa ihop en skink-ananaspaj kvällen till ära. Då pajen var i ugnen råkade jag kasta ett öga på pajdegsförpackningen. Piirakkataikina makeaan leivontaan. Oh my God, varför lyckas jag alltid? Nåja, kanske det blir ätbart.. Facepalming myself..with a chair!

Imorgon skall vi se om Stormisen är lite bättre och om vi tar ett litet ridpass. Puss tills det :)

...

Just typiskt att det skulle regna igår då vi hade planer att hoppa.. Murr.
Nåja, kanske lika bra så, för Stormisen var inte hundraprocentigt reni igår. Slutar motgångarna aldrig?

Anyway, vi longerade honom med sidotyglarna igår. Det gick helt ok och han jobbade med ryggen bra i vänster varv, men i höger tog han aningen kortare steg med höger fram. Vi tänkte inte något mera på det då han ju brukar ta kortare steg med det benet, det har han gjort ända sedan han var tre.

Idag då vi hämtade upp honom i hagen märkte vi att han haltade då Dumb and dumber raceade mot porten. Great.
Han var lite svullen på höger fram, så jag travade honom lite för hand för att Sandra skulle se hur han rörde sig. Han haltade inte direkt, men tog kortare steg med höger fram.
Jag longerade honom bara i grimma och med BoT ridskydd fram för att se hur han beter sog på volt. I vänster var var han aningen oren i början, men annars var det inga större problem. Då vi böt varv var det inte lika bra. Han var rejält oren, till gränsen på att vara halt. Vi pinade honom inte något mera, utan visiterade benet igen och så fick det vara bra. Jag smorde in benet med cold clay + MSM ända från hoven upp över knäet, så fick han sin mat och sen tillbaka till kompisen.

Troligen, klumpig som han är, har han slintat i hagen nu då det regnat och blivit lite halt. Det är ju skönt att veta att det inte är något farligt och att det borde gå över ganska snabbt, men ändå är det surt. Börjar räcka nu tycker jag. Grrrr.
Imorgon ser vi hur det ser ut, och om det går skall vi prova rida honom. Hoppningen lär vi få lägga på hyllan för en stund, men that's life.

Annars då? Jag har en helt otrolig resfeber, vill bara åka bort ett tag tillsammans med mina vänner. Att sitta och gå igenom Finnmatkas äkkilähtöjä och hitta resor till Agia Napa för typ ingenting gör ju inte saken direkt bättre. Jag vill också verkligen åka upp till Rony och Maria, lite hermoloma i Lappträsk/Lovisa (Alexia? Zilton? ;) ) vore verkligen skönt. Gaaaaaaahhh!
Levotonsielu.com.

Hur ser veckoplanen ut annars då? Fredag kaffe med en gammal bekant, lördag utgång tillsammans med åtminstone Sandra och på söndagen Hevoset Stadikalla med Sandra, Pia och Channa.
Imorgon då? Vet exakt vad jag borde ta tag i, men är rädd att jag är för förbannad för tillfället. Men hey, karma. 

Running on pure fury

Okey, now you really crossed a line, honey!

Nu börjar jag bli trött. Och framförallt förbannad. Och mycket.
Det finns ingen ledsen borttappad liten flicka kvar här mera. Nej. Nu finns det en hämndlysten bitch som drivs av ren och skär ilska. För nu räcker det!

Det att inte våga konfrontera mig ansikte mot ansikte, eller i sällskap av mina (och dina föredetta) vänner, tro mig det matar bara elden. Oj, vill du undvika drama? Well honey, då skall du inte ställa till med det. Inte ge mig det på silverfat. Och framförallt inte göra mig förbannad.

Karma is a bitch. She will bite you. Hard. In all the right places. And when she does, I'm glad I won't be there by your side. 'Cause it won't be pretty. 

Lyckat planbesök

Idag kom vi äntligen iväg till planen. Vi har varit på väg många gånger men det har alltid kommit något hinder emellan. Sånt är livet och ärligt så orkar jag inte bry mig, sakta men säkert :)

Dagen började med att jag försov mig, typiskt jag. Jag kom iväg till stallet en halvtimme senare än planerat, men vi var snabba och var vid planen endast åtta minuter försenade. Snacka om effektivitet :)
Lastandet gick ganska bra, en gång backade han ut då vi lastade honom vid stallet, men sen gick det bra och var över på typ fem minuter. Då vi kom till planen var han lite stirrig, men då han började jobba koncentrerade han sig fint.

Sandra longerade honom först snabbt i båda varven och satt sedan upp. Han fjantade sig lite i mitten av passet, annars gick det kanon och jag är verkligen nöjd.
Sandra tränade mycket att trava i en stor åtta och började också träna på galoppombyte med hjälp av samma åtta. Två gånger bröt han till trav, men tredje gången gillt! Det var inte vackert, men det var ett byte, SCORE! Han lyfte överlag galopp väldigt bra idag.
De tränade också öppnor och slutor, dessa går också bättre och bättre. Man ser igen en stor skillnad i hur han jobbar och att han nu börjar ha balansen och styrkan till att börja träna ordentligt. Visst är det en väldigt lång väg kvar, men grunden börjar sitta, likaså hästens motor och motivation.
Och en glad och motiverad häst, det är det viktigaste med det hela. Amen.

Stormisen var trött men nöjd efter passet och då jag skrittade honom en stund för hand följde han efter lunkande som ett gammalt får. Då vi lastade honom för att åka hem funderade han en stund och gick sedan in utan invändningar, duktig ponny!

Då Stormisen nyduschad stod i hagen igen tog vi kaffepaus innan vi fixade stallet. Efter mockandet var det lunchtid så vi styrde bilen mot Ekenäs för lunch på Harolds och en snabb handling. Då vi kom hem blev det kaffe och chill i solen innan jag åkte hem.

På hemvägen pratade jag med Tessi, så jag hann bara hem så dök hon och Jessy upp för lite struntprat och slappas i det vackra vädret (som blev mulet typ direkt..). Tiden flög iväg och vid halv nio åkte de hem.

Imorgon skall jag till tandläkaren (bläää!) och efter det skall Stormis och Pale hoppas, kul kul! :)

Lumia-laatu

Trassel, stekhett och kaffepaus

Åkte vid tvåtiden mot Grundsjö idag, och har spenderat så gott som hela dagen där.

Vi började med att fixa en ny beteshage åt Barbie och Pale. Vi rev den gamla hagen och var viktiga med att inte trassla ihop banden utan snurra upp dem på fina rullar. Vi lade upp stolparna för den nya hagen och sökte våra fint rullade band. Oj vad lätt det skulle gå att lägga upp dem då vi samlat dem så bra. Oj vad fel vi hade. Efter typ tre meter trasslade det till sig, och ordentligt. Vi stred och svor en stund och plockade sedan motvilligt upp saxen. Jag vet inte vad vi hade för tankefel, men någonstans måste vår logik brustit då det var nytt trassel i varje varv på båda rullarna. Stadsbor vill, landebor kan liksom. Ehheh.
Nåja, efter ett gäng knutar fick vi upp banden och skrattade lite moloket över vår tankeverksamhet.
Det att det verkligen var stekhett gjorde det hela inte heller skönare. Jag älskar att det är fint väder och vet att man borde njuta av dessa troligen sista sommardagar, men värmen behöver ju inte överdriva. Och nu vet jag också att jag jinxade alltihop, så ni får skylla på mig om det nu regnar tre månader i sträck..

Då hästarna nöjt mumsade på nytt gräs i sin nya hage tog vi en sen lunch och fixade stallet efter det innan det var Stormisen tur att arbeta bort lite av gräskulan.
Jag hämatde upp honom och fixade honom färdig. Han hade nog ömt vid ryggen men jag tycker att knölen gått ner lite redan, score! Sandra red lite gymnastik med honom idag, och han skötte sig väldigt bra. Han hade egen motor och jobbade själv. Han var inte stle, utan mjuk och följsam. Så skönt! Han har också slutat av med att stressa då han inte riktigt vet hur han skall göra. De senaste gångerna han blivit riden har han förstått att ta det lugnt, detta är en stor grej i utvecklingen då han tidigare börjat stressa och kasta med huvudet då han inte riktigt förstått grejen.
Han så riktigt nöjd ut då han jobbat färdigt, och det är väl inte heller helt fel :)

Då Stormisen var klar kokade vi kaffe och chillade en stund i det vackra vädret. Det är så skönt att bara prata (och planera kommande Lovisa-resor ;) :D ) och bara var. I love it! Sandras katt Pörri (alias Pöörrfect Pöörrson) underhöll oss lite bara genom att vara katt och bara genom att vara Pörri. Djur är nog så himla sköna, så personliga på sitt eget vis.

Efter detta agerade jag fotograf medan Sandra longerade Pale på stubben. Han gick fint som vanligt och bilderna blev lyckade då det var så vackert solsken.

Nu skall jag bara chilla och kanske ha kaffe-dejt med Malin senare, men det får vi se. Imorgon borde vi äntligen slippa iväg till ridplanen med Stormisen på morgonen och efter det tänkte vi åka och äta lunch. Efter det kanske lite mera hästeri och på kvällen tror jag att en dejt med Tessi står på schemat. Älska lediga dagar och puss på er alla söta tills det!

Kvaliteten <3

Suck..

Åkte till stallet vid sextiden idag och hämtade upp ponnyn. Vi kunde snabbt konstatera att Stormisen börjar få en likadan knöl vid korsryggen som han hade tidigare. Suck. Han ömmade också ganska illa över ryggen. Dubbelsuck.

Nåja, vi bestämde oss för att longera honom med gummisnodden för att han verkligen skulle få jobba lite med ryggen. Det gick faktist helt bra och jag är riktigt nöjd med honom. Han får väl börja gå med täcke om nätterna från och med detta. Trippelsuck.

Då vi var klara avnjöt vi en sval och pratade lite strunt med Sandra. Så skönt att bara vara i gott sällskap och prata och skratta. Det är såhär det skall vara.

When you start wondering if you can trust somebody - then you already know the answer.

Svensk kräftskiva på Svartåvis

Igår var det alltså kräftskiva med gamla goda Svartåborna. Fun was had och igen en gång fick jag uppleva vem som verkligen står vid ens sida, i vått och torrt. Andra sjunker bara lägre och lägre i mina ögon, hur man kan vara så fruktansvärt feg och inte ha det minsta till ryggrad, men det skall vi inte diskutera mera här.

Sextiden hämtade jag upp Malin och Jesse och så styrde vi mot Klarvik.
Det var en väldigt lyckad fest med bra sällskap. Vi lekte (kossubock är inte att leka med..), sjöng massvis med snapsvisor, dansade och umgicks. Allt var exakt som förr, och helt underbart!

Att stiga upp och åka på jobb idag var kanske i det tyngre laget, men det är ju bara ett tecken på att man haft roligt.

Jag skall om en stund åka till stallet och se vad vi hittar på för kul med Sandra :)

Kvällens i särklass stiligaste entre

Johnny Rotten möter peter08

Nu gäller det kräftskiva med sverigetema. Klädseln är gay-topp, kavaj o skotskrutiga röda byxor. Vi möts i dimman ;)

Produktiv dag

Oj vad jag har hunnit med mycket idag. Skönt att ha lediga dagar då man kan göra exakt vad man vill och verkligen dedikera dagen till en själv och en massa kompisar.

På förmiddagen gav vi oss ut för att plocka svamp med mamma, tur såg ingen oss då jag dansade victory dance varje gång jag hittade en liten kantarell. Nädå, det var en bra svamptur och vi kom hem med en helt ok mängd. Efter det bakade vi bröd och så fick jag färdig min pin-up teckning som jag jobbat på i några dagar.

På eftermiddagen åkte jag tillsammans med Malin till Virkby och Lojo för att inhandla lite grejer till morgondagens kombinerade kräftskiva/21års-fest. Temat för kvällen är "Sverige", och efter lite tvistas mellan viking och bög kom jag fram till att jag går som bög. D okej o va gay ;)
Då vi kom hem tog vi en kaffe och lite struntprat på hennes terass.

Vid sjutiden åkte jag till stallet för att rida ut med Sandra. Vi red en bit längs vägen och fortsatte sedan en stund i skogen. Jösses vilken klumpig häst jag har! Tre gånger tänkte vi stupa fram på näsa, klanthästen såg inte alls efter vart han satte sina tassar.
Då vi red till skogen mötte vi en bil, och han frös till då den närmade sig. Great tänkte jag, och visade till bilen att stanna. Föraren visade sig vara min småkusin och föredetta hästägare, så hon stannade snällt och jag fick min knasiga springare att skritta förbi snällt. Då vi red ut ur skogen och vände hemåt körde det en bil som förde ganska mycket väsen av sig förbi på vägen bredvid. Inte vägen vi stod på, utan bredvid. Vad gör han då? Jo han får panik och börjar stegra sig. GAAAAAAHH! Nåja, tur så var det inga stora stegringar, men jag tål inte stägrande hästar, så jag blev riktigt arg på honom. Stolt över mig själv där att jag inte blev rädd, utan arg. Han verkade förstå att han var lite korkad, så han fortsatte med alla tassar på marken. Vilken ädel och modig häst jag har. Ehheh.

Efter detta var det Karis och kaffe med catching up hos Nina. Vi satt en god stund på hennes balkong och pratade ditt och datt. Jag är lite sugen på att göra om en av mina tatueringar så vi pratade lite om det och lite annat strunt.
Då jag skulle åka hem mötte jag Jessy och Jenny på gatan, så vi stannade till och mera struntprat uppstod.

Imorgon är det jobb som gäller och efter det kräftskivan, kul :)

Mans Ruin

I brist på bättre rubrik

Idag blev klantponnyn longerad med gjord och snodd, gick helt ok. Vi hade brist på longerspö, så Sandra knöt fast ett gäng balband i änden av ett dressyrspö vilket visade sig fungera nästan lika bra.

Imorgon är jag ledig, och då har vi planerat in ett planbesök. Med vår tur spöregnar det, men sånt får man ta. På eftermiddagen har vi planerat in restaurangbesök tillsammans med Sandra och Nina, jisses vad det är länge sen! :( Men kul skall det bli :)

Ikväll vet jag inte riktigt vad planen är, det är Back To School- party i Santa Fe och jag skulle gärna åka dit, men vi får se. Jag väntar också hem Malin från Skottland, har massvis att berätta, can't wait! Är också väldigt nyfiken att få höra om deras upplevelse och resa och se om de kärat ner sig lika mycket som jag i det underbara landet.
Kanske slutar kvällen på hennes terass med en mysig kaffestund, kanske slutar den i Ekenäs' dimma. Det får tiden utvisa :)

With just a touch of Dixie

Vi blev lite smånostalgiska härom kvällen, så idag fick dom goda Volvona sig en ledig dag, och vi gav oss ut på ett lite hederligare cruis tillsammans med Tessi och Jessy. Med två gamla och avdammade Tunturin åkade vi iväg. Senare på kvällen fick vi hjärnsläpp och styrde nosarna mot Karis. Varför? För att vi kan. 
Vi hade så otroligt kul att det finns inte, så rekommenderas verkligen!

Start livin', that's the next thing on my list. 

The first of "one of those days"

Idag är då den första av många kommande Idag skulle vi ha..-dagar. Idag är det alltså tre år sedan vi träffades, det är också dagen då vi räknat med att vårt förhållande började. Lätt en av de bästa dagarna i mitt liv. En dag jag också alltid kommer att minnas, inte med bitterhet utan varmt. För hur det än slutade, så kan ingen komma och säga att jag inte varit lycklig och att dessa tre år varit de bästa i mitt liv.

Nu då värsta chocken sakta börjar lägga sig ser jag tillbaka på vårt förhållande med värme för det mesta. Visst fanns det dåliga tider och tvister och det vet jag och glömmer inte, men det finns också så otroligt många fina minnen. Många av de finaste minnena jag har är upplevda med honom, ta som exempel Skottlandsresan.
Dessa är minnen som jag inte vill och tänker inte glömma bort. Även om detta slutat fult så kommer det alltid att finnas en del av mitt hjärta som bara är hans. Och det tänker jag inte heller motarbeta då han varit en så otoligt stor och viktig del av mitt liv.
Och ja, visst älskar jag honom fortfarande, och det kommer jag nog att göra. Föralltid?

Keep your head high, your back straight, your heart open and keep your tears for yourself. But the most important thing, be fond of your memories and learn how to love yourself.

Holyrood Abbey, Edinburgh 2013

Longering med sidotyglar och good feeling

Det har varit totalt zombiemode on på jobbet idag. Inte nog med att jag har typ ludd i huvudet har jag revbenen blåslagna och haltar fram som en hundraåring då jag inte kan stöda på ena benet på grund av höften. Jag minns allt från festen och har verkligen ingen aning vad som skulle ha kunnat orsaka detta. Jag menar, jag (eller någon annan) skulle väl minnas om jag flygit ner för trapporna eller fått stryk.. Men antar att det bara tyder på att det var en mindblowing afton. Och det fan var det!

Åkte till stallet efter jobbet och haltade ner efter ponnyn. Han var lite fjantig idag, men det kan ju bero på vädret eller det faktum att han varit ledig i tre dagar.
Vi fixade honom klar och så longerade Sandra honom med sidotyglarna. Det gick ganska bra bortsett från att han var lite nipprig i början. Han var ren i båda varven (high-five!) och hade egen motor. Han svarar verkligen bra på sidotyglarna och börjar förstå fördelarna med att arbeta med höjd rygg. Visst överdrev han lite ibland, men det förlåter jag honom för. Det är ju bättre än om han skulle strida emot och springa blint som en giraff.
Efter passet blev han kliad och omskött förrän han fick sitt fina lila Amigo-täcke på sig. Förtsa gången han är täckad nu, han hade sett lite frusen ut i hagen och det vill vi ju undvika. Detta kommer vara första året han är täckad i syfte att reducera vinterpälsen. Jag är lite tudelad angående detta. Å ena sidan tycker jag att så länge dom klarar sig utan täcke och inte fryser så är det ett bättre sätt, men o andra sidan tränas han på ett helt annat sätt nu och om han är lurvig som en myskoxe får vi inte ut full träning.. Dessa eländiga I-landsproblem..

Och min otroliga good feeling. Jaa-a vetni, den kommer jag leva väldigt länge på. Det har fått mig att öppna ögonen och se med andra ögon på saker och ting. Även om det inte är något annat så är känslan helt obeskrivbar. Känslan att vara uppskattad. Känslan att vara eftertraktad? Helt otrolig. Jag är lite kär i den känslan.. :)