You can't have a rainbow without a little rain

Godkväll på er! Det har varit en minst sagt händelserik dag idag, vi klarade oss undan med blotta förskräckelsen och skakiga ben, men man får ju sig en liten funderare. Det är stora, starka och framförallt kvivka djur vi jobbar med dagligen, djur men egen vilja och instinkt och hur mycket man än litar på dem så kan det krävas så lite för att olyckan skall vara framme. Här syftar jag ju då inte på dagens eskapader, utan helt i allmänhet. 

Dagen började med ett besök till Karis Järn med Sandra, det var ju inte direkt hästinriktade dagar men massor med billiga grejer att rota bland. Vi kom hem med några hinkar, foderkrita och linfrökross till vintern. 

Vi var också en sväng via matbutiken var jag införskaffade hårfärg som kommer fixas senare i veckan då jag inte hade varken lust eller ork idag.

Då vi kom hem från Karis var Pia redan i stallet och fixade Nunnu, körlänk tillsammans med dem och Stormis stod på schemat så jag gick för att hämta upp honom. Vi borstade, fixade och klädde på våra ädla springare i det strålande vädret och körde iväg med Pia i täten och jag och Sandra efter. Länken gick fint till att börja med, Nunnu är nog den perfekta dragaren för Stormis. 

Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Han har alltid sprungit med huvudet svängt ganska mycket till vänster framför kärran, men det har inte stört nämnvärt tidigare. Idag hände dock något och plötsligt stod vi där med en häst omkull i ett stort dike som nästan kan kallas för ett utfall. Han höll sig lugn under hela tiden vilket underlättade läget. Jag orkar inte dra den långa storyn, men vi fick loss honom och han steg upp, lugn som en ko. Han klättrade uppåt så kärran kom loss, sedan var det bara att ta fast honom, spänna för honom på nytt och köra hem, utan problem. 

Under hela händelseförloppet var jag lugn, men h*lvete då jag satt i kärran påväg hem. Jag lovar att jag hade fallit ihop i en darrande hög om jag tvingats stiga ur och gå just då.

Man får aldrig tänka på vad som skulle kunnat hända, men det gör jag ändå. Flimmer av brutna ben, panik, nödslakt och tårar dansar ju lite motvilligt framför ögonen, men man håller ju ialla fall tassarna stadigt på jorden. 

Men en liten reminder, kör aldrig ut utan kniv. Vi blev inte tvugna att använda den idag, men det är en trygghet att veta att den är med. 

Väl hemma på trygga gårdsplanen svampade jag av honom och visiterade honom, inga skador och inga svullnader hittades och han var glad och nöjd om även aningen trött. Han fick på sig sitt fullhalsade fleecetäcke och ett fodrat fullhalsat utetäcke och så fick han gå i hagen, bättre att han får röra på sig än att stå inne i boxen och bli stel. 

Härefter mockade vi och fixade stallet innan vi hämtade hem Sindi och Jonatan, nu är hela flocken hemma igen och det står sju vacka varelser i 'fagerdal, underbart :)

Jag gjorde en snabb avstickare hem för att äta och duscha innan vi hade filmkväll i grundsjö med tacochips, salsa och ostdipp. Det har varit en lugn myshelg med andra ord, men det är skönt emellan också :)

Tupplur före jobb

Underhyresgäst :)