Hittade rubriken på en gammal väns blogg, och tycker att den är slående. Säger mycket och har en innebörd värd att fundera på.
Tror ni på kärlek vid första ögonkastet? Tror ni på själsfränder?
För några år sedan trodde jag. Fan, för ett år sedan trodde jag.
Inte idag. Jag skulle inte säga att jag blivit bittrare, men kanske vuxnare, tråkigt nog. Mindre blåögd?
Jag tror att man kan bli förtjust vid första ögonkastet. Men det är inte kärlek. Inte vad jag tror. Men vad är kärlek? Det tror jag att det finns lika många synsätt på som det finns människor på Guds gröna jord.
Jag tror på kärlek, helhjärtat och till hundra procent. För mig är kärlek tillit. Trygghet. Vetskapen om att inte stå ensam, vetskapen om att det alltid finns någon att vända sig till, någon som lyssnar. Men detta är inte reserverat för en enda person. Man kan älska flera personer, kärlek kan ha flera ansikten. Jag älskar alla mina närmaste vänner och min familj. Det är ett gäng på give or take tio personer, alla lika viktiga och oersättliga. Jag älskar dem, men detta är en annorlunda kärlek än vad jag kände för honom. Lika äkta och lika oskyldig, lika ren, men med ett annat ansikte.
Själsfränder då?
Nja. Jag tror att det finns någon för alla, men detta kan ändra genom livet. Och det finns ju ett gammalt ordspråk som lyder att man måste kyssa ett gäng grodor innan man hittar sin prins.
Jag trodde att jag gjort det, men livet spelade mig ett spratt. Jag hade allt planerat, utstakat. Var färdig att flytta långt efter honom, villig att bli mor till hans barn. Framtiden i ett nötskal. Jag har fått höra efteråt att han också hade allt planerat, att vi delat gemensamma framtidsplaner. Så jag vet inte vad som hände, var det gick fel. Ärligt vet jag inte heller om han vet, det lär jag väl aldrig få veta.
Men jag tror på ödet, och på att allt händer av en orsak.
Att allt händer av en orsak ja. Jag tror att man har en framtid för en, men också att man är sin egen lyckas smed. Gör de rätta valen i livet, stå upp för dig själv, dina värderingar och håll dina prioriteringar på de rätta ställena. Gör inget för egen vinning, var där för dina medmänniskor, ge och ta. Då ordnar det sig.
Learn how to ride the storm, learn how to dance in the rain.
Ett väldigt flummigt inlägg, men det brukar det bli denna tid på dygnet. Då jag har allt för mycket tid att fundera för mig själv, att drunkna i mina tankar. Men det är bra att skriva, att få utlopp för allt. Ja, det är bra.
God natt från ett flummigt och äntligen upplyst Råbacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar