Dagar som denna..

..önskar jag ibland att jag valt att viga mitt liv till hamstrar istället för hästar. Nä, skämt och sido, men det är så hiskeligt tröttsamt att göra stallsarbete med gott humör när det är grått, kallt och dystert. Att regnet står som spö i backen lättar inte upp stämningen, inte ett dugg. Genomsura hästar, genomsura hagar, genomsura täcken och genomsura Sandror. Genomsurt humör. Blääää!

Okej, tillräckligt med det negativa nu. Var i stallet vid lunch och Sandra hade redan påbörjat stallsarbetet så jag kavlade upp ärmarna och hoppade med i jobbet. Med stallsarbetet gjort fick hästarna lunchö och vi gick in för att kolla om vi fått tid till manege, och det hade vi! Yess, äntligen slapp vi iväg på manegeträning med honom. Han har ju endast varit två gånger i manege tidigare i sitt liv, uppvärmningen till hopptävlingen och så dressyrtävlingen så det var på tiden att han får komma ut och se sig irunt lite.

Jag hämtade upp honom, fixade honom färdig och packade allt i bilen. Då vi skulle packa honom i bilen var jag inte direkt världens stoltaste hästägare. Jäklar vad tjock han var i huvudet idag då vi skulle lasta, klanthäst! Helt som om han glömt bort alla lastövningar vi gjort och alla gånger vi varit till planen eller annars iväg någonstans. Nej då, han hade aldrig sett en transport tidigare, än mindre varit inuti en. Och han förökte göra klart för oss att han minsann inte skulle lägga en hov längre än lastbryggan.
GAAAAAHH!
Nåja, en halvtimme senare stod han i lådan och vi kunde åka iväg, aningen frustrerade. Det började regna då vi började lasta honom, vilket inte heller gjorde tillvaron ljusare. Nåja, vi var iväg i alla fall.

Vi fick träna i manegen vid stallet i Ingå var Sandra hade Pale tidigare, så vi lastade ur honom och gick till manegen med honom och klädde på honom där. Han fick gå i lina en stund för att vänja sig med alla mörka hörn och alla konstiga ljud som kom utifrån då det blåste och regnade som omdet fick betalt.
Efter longeringen satt Sandra upp och började träningen. Han var nog stel i början och ganska spänd, men han fjantade sig inte alls något nämnvärt. En presenning med några höbalar i ett hörn var lite hästätande men efter en stund kom han bra överens med dem.
Sandra värmde upp honom på volt medan jag släpade fram hinder. Jag byggde upp två stycken med sockerbitar och lade dem som låga kryss i början, härifrån arbetade vi oss uppåt och det sista hindret låg på ungefär 80 cm. En gång rev han, men annars gick det helt nöjaktigt.
Vi höll träningen ganska kort och intensiv, och han var ganska trött då han blev avskrittad.
Lastandet då vi skulle hem gick förvånansvärt mycket bättre än då vi skulle iväg, så vi packade honom i lådan och styrde hemåt, ännu med lite dagsljus (om man nu kan säga att det varit ljust idag..). Väl hemma skötte ja Stormisen och så fick han gå in. Tömde sedan bilen innan vi började plocka in hästar i det vedervärdiga och mörka vädret. Det känns som om allt tar så mycket längre tid då det är mörkt och ruskväder, hrrrr.

Då alla hästar var inne med hö och torra täcken och alla våta täcken upphängda gick vi in för en mycket välförtjänt kopp kaffe och myste vi ner oss i filtar i tv-soffan med ett avsnitt av McLeods Daughters. Så skönt att få värma en själ som är våt och kall ända in i märgen, underbart!

Imorgon blir det en stallfri dag och Stormisen får vara ledig. Jag har skola hela dagen, urk! Det har inte hänt på länge. På kvällen blir det någon dera vinkväll i Svartå eller middag och Kårken i Ekenäs, men det ser vi imorgon.

Bilderna är av urkass kvalitet. Min Lumia-kamera i en dunkel manege, men ni får nöja er med det då jag förstod först i manegen att några foton vore kul..