Stormvarningen: We work hard. We play harder.

Svettigt. Sömnbritst. Familjerum på Omena. Euron Juusto. Champagnefrukost. Ollis. Headbang. Bo i halaren. Dr. Bombay. Dans. Vasa torget. Solsken. Feelis.

Det är Pampas Nationaldag i ett nötskal det.

Det var en otrolig helg. Awesome. Mindblowing. Det är några nyckelord. Jag har aldrig tidigare varit med upp till Vasa för att fira denna helg och jag har hört mycket historier om det mytomspunna Pampas Nationaldag. Och nu då jag själv fått uppleva spektaklet så kan jag inget annat än hålla med och sjunga lovsånger. För Epic är det rätta ordet.

På torsdag, efter att vi krupit upp ur sängen Fixade vi oss klara och gav oss iväg för att handla frukostmat och senare besökte vi ett annat hotellrum med Skuffare var vi satt en stund och förade. På kvällen var det dags för Ollis, med andra ord Oliver's Inn. Det är en ganska legendarisk pub i Vasa med, enligt mig, mycket känsla. Lite gammaldags, lite irländskt, massor stämning.

Vi minglade en stund och tappade senare bort oss till dansgolvet. Träffade lite bekanta, umgicks med vänner och dansade in i natten. Lite senare började House-bandet spela, en av medlemmarna var Sturm und Drangs André Linman så vi hängde kvar på golvet och dansade lite till.

Smått exalterade trippade vi till hotellrummet genom ett sovande Vasa. Life is good.

På fredagsmorgonen vaknade vi upp till en solig och varm vårmorgon. Det råkade också vara min födelsedag och sweet (?) 25. I present fick jag en flaska Fresita (vår typiska dryck) av Carina, Lotta och Emil, så vi kröp alla fyra upp i sängen och så firade vi med champagnefrukost. Detta hade jag kunnat vänja mig med :D Med frukost i magen och gott humör hoppade vi i våra halare och drog ut på Vasa torg för att kolla programmet klockan 12, draget av Janne Grönroos. Vädret var verkligen i våran fördel, det var varmt, solsken och vår. Luften doftade av vår, med endast en liten bidoft av sprit ;)

Fredagen spenderade vi alltså med att hänga på torget, kika i lite butiker, äta gott och bara umgås. Senare på kvällen hade Rewell Center (ett stort shoppingcentrum) ändrats till en enorm nattklubb i två våningar. Här gick kvällens festligheter av stapeln. Ett riktigt duktigt förband som värmde upp innan kvällens huvudartist, ingen mindre än Dr. Bombay. Det var som lågstadiedisco all over again. Synd så blev det sämre än förväntat då han äntligen började spela. Fem låtar, av dessa Calcutta två gånger. Och det värsta? Playback.

Så Dr. Bombay var lite av en besvikelse. Men, det är ett litet pris för hur awesome resten av helgen var.

På lördagsmorgonen tog vi favorit i repris och firade med champagnefrukost i sängen igen, bara för att vi kan. Med en andra frukost på Mc Donald's och lite shopping i hjärtat av Vasa under dagen och lite chill på hotellrummet senare laddade vi upp för den ultimata kvällen. 1G3B live på Brödfabriken. Epic.

1G3B är ett österbottninskt band. Hårdrock är kanske det mest passande ordet. Som Rammstein, kanske aningen mera fart. Det roligaste? De sjunger på äkta, oslipad Närpes-dialekt. Underbart! Jag lovar, deras låt Ja älskar de skall spelas på mitt bröllop!

Anyway så köade vi i två timmar utanför Brödfabriken och väntade ytterligare två timmar på att spelningen skulle börja då vi äntligen sluppit in. Men, det var det verkligen värt! Den känslan, då hundratals halarklädda studerande tränger sig ihop, headbanging, moshpits och hårdrock. Det var mäktigt.

Med nedsatt hörsel och ring i öronen lämnade vi Brödfabriken då spelningen var över och våran sista natt i Vasa började lida mot sitt slut.

Då vi vaknade på söndagsmorgonen var det ett ganska tystlåtet sällskap som sökte sig till bilen och började den långa vägen hem, med spår av helgens livsstil lite här och var. Men som sagt.

We work hard, we play even harder.