Jag hade massor med planer för idag och imorgon. Idag efter skolan skulle jag till stallet, mocka, fixa och städa samt promenera ut med Stormisen. Sedan skulle jag susa hem, träffa Tessi och Jessy och sedan susa tillbaka till Ekenäs för Munajahti och den sista Kårkenkvällen. Ödet ville något annat.
Jag kom till stallet och tänkte att jag för en gångs skull skulle motionera Stormisen innan jag städade stallet, lite lat får man väl vara. Så vad lärde jag mig idag? Var aldrig, aldrig, lat. Det kommer bara för att bita dig i röven. Typ. Jag hämtade upp Stormisen, band fast honom och började rykta. Han var så lugn och fin och stressade inte över något. Tills dörren öppnades till hövinden.
Jag stod och borstade honom på bogen då dörren gick, Stormis såg inget utan hörde bara smällen och fick panik. Han kastade sig bakåt, stegrade sig halvt och landade. Då han landade tog han spjärn med frambenen för att kunna kasta sig bakåt igen, denna gång med tillräcklig kraft, grimman pajade och han slapp att slita sig, i det samma ögonblick rann paniken av honom. Grejen är dock att då han landade efter stegringen råkade han landa på min fot, men skor och broddar.. x(
Min första tanke var att springa efter hästen (jag kände ingen smärta då det hände) men då jag tog de första stegen svartnade det för mina ögon och krängde till i magen. Jag hade inget annat val än att ta tag i första bästa stöd och sedan sätta ner mig på marken med blodet susande i öronen. How nice. Tur så travade Stormis in en tom hage och snälla Sandras pappa fångade in honom och förde honom tillbaka till hagen. Han var så söt då han stod uppe vid mig en stund, sänkte huvudet ner till min famn och såg så söt ut. Dagens händelse går enligt mig inte att skylla varken på hästar eller människor, sådant händer bara.
Då jag kom hem kollapsade jag på soffan med is på foten och smärtan upp till öronen. Hui. Då mamma kom hem kom domen att vi nog måste åka ner till Västra för röntgen då mina tår domnade och det gjorde förjäkligt ont att pröva vicka på dem. Sagt som gjort, och där satt vi halva kvällen. Dock fick vi reda på att inget är krossat eller brutet. Jag fick sjukledigt till den 21.4 och order om att meddela om det inte blivit bra tills dess. Om det inte blivit bra får jag tid till en neurolog för vidare undersökningar. Nu hoppar jag på kryckor och är bedrövad över all denna extra tid.. All denna uppståndelse över ett litet feltramp? Seriously? Stormis har typ aldrig stigit på mig tidigare, men han stampade ju ordentligt då han en gång bestämde sig för att göra det :D
Nåja, som sagt har jag massor med överloppstid. Den tänker jag spendera med att skämma brot mig själv och mina nära och kära. Till fredagen tänker jag baka en skink-ananas paj, köpa glass och bege mig till Fagerdal och på söndag tänker jag bjuda Malin på påsklunch. Jag skall också baka en Barbie-tårta till ett 5-års kalas till söndagen, så nåt kan ja ju sysselsätta mig med.
Men nu skall jag snart krypa till kojs då jag är tröttare än en urvriden disktrasa. Hörs imorgon alla fina :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar