Dagens nyheter

Hej på er!

Finaste Sandra ringde nyss, massören hade varit på besök och allt hade gått bra. Han var fast i vänster sida från ryggen ner i bakbenet, inget jag är förvånad över då jag mer eller mindre förväntade mig att han skulle vara fast någonstans.

Han hade uppfört sig fint förutom då det traskat in en höpåse i stallet. Massören påpekade dock att hon tyckte att hans öga såg konstigt ut. Detta är något jag inte lagt märke till, man blir väl hemmablind. Dock var detta något som fick varningsklockor att ringa hos mig.

Hans mamma har starr, en ögonsjukdom som sakta, sakta, en process på många år, gör hästen blind på det drabbade ögat. Nu vet jag inte om alla drabbade hästar blir blinda, men åtminstone en del av dem blir. Ett starrdrabbat öga blir grågrumligt "inne" i ögat, bara man vet vad man skall leta efter är det ingen konst.

Massören påpekade också att detta kan vara orsaken till att han nu blivit rädd för så mycket, saker och situationer som varit bekanta och trygga för honom tidigare. Då veterinären kommer för att raspa tänder i fredag får hon kolla upp hans öga på samma gång, passligt då han ändå skall lugnas.

Det var ju ingen vidare diagnos, om det nu överhuvudtaget är så, men det är bättre än ingen diagnos. Mycket bättre att veta varför, och i det fallet också så mycket enklare att handskas med. Det skulle vara skönt med en förklaring, och helt klart väljer jag en blind häst eller en med dålig syn istället för en tokig, idiotisk eller en med fel i huvudet som så många "diagnoser" jag fått höra om honom genom åren.

Ett öga eller två, blind eller icke, jag älskar honom för det.

'Til death do us part