Var är mitt drömliv om tio år?

Iochmed att man äntligen snart börjar se ett slut på denna tunnel som kallas skola har jag funderat ganska mycket på framtiden, hur vill jag att mitt liv skall se ut? Nästa vår borde jag stolt kunna titulera mig husdjursagrolog, och även om det känns ganska länge dit är jag rädd för att tiden kommer flyga förbi och så står jag där i vår med inga som helst planer på vad jag skall göra. Mitt drömliv om 10-15 år är hästfyllt och långt ifrån ett säkert kort, men drömma är alltid tillåtet.

Till en början tvingas jag svälja stort, sucka och vemodigt konstatera att drömmen om en liten gård med welshponnyer och köttboskap i ett stenhus överväxt av wisteria och rosor på den engelska landsbygden med utehus med halmtak och oändliga grönmarker med stengårdar som staket sorligt nog aldrig kommer gå i uppfyllelse. Det är en perfekt bild som jag kommer hålla fast vid, och längtan kommer nog föra mig dit en dag, kanske för att importera en ponny? Håller fortfarande fast vid mitt trying to bring a dream to life ♡

Okej, drömlivet ja.. Vi bor på Häggbacka och brukar jorden där. Stormis är såklart med och är en underbar skogshäst och en pålitlig filur som man kan skicka ut svärmor (fd hästägare) på en skogstur med, typ. Vi har några barn, gärna två flickor och en pojke, och en liten skara djur. Ett skimmelsto åt mamma och några ponnyer åt barnen som brinner för hästar (även om de aldrig kommer tvingas hålla på med hästar om de inte vill).

Jag har alltid drömt om att föda upp welshponnyer, sektion a och b, i liten skalla, och detta kommer jag jobba så hårt som det krävs för att förverkliga. Den ultimata drömmen är att åka till England (obsessed much?) och hämta hem ett eller två fina ston för avel. Welshponnyaveln är inte så himla stor i Finland, och på detta vis kunde man lättare garantera rena linjer och gott blod. I mina ögon är welshponnyn den vackraste ponnyn på Guds gröna jord, och att få jobba med dessa eleganta varelser vore otroligt. You can't be in it for the money, you've got to satisfy your soul. 

Getter, hönor och några får ligger också högt på listan över djur som gärna får flytta in hos mig. Jag har skött alla dessa djur och gillar dem alla för sina egenskaper. Hönor, lättskötta, väldigt smarta djur som ger ägg. Getter, fascinerande, mycket smarta djur och bedårande små killingar. Får, kanske inte de vassaste i skrinet, men fina djur och dugliga gräsklippare och landskapsvårdare. Dessutom är det bra att hålla andra betesdjur på gården än enbart hästar (eller vilken som helst enskilda djurart) då det är viktigt att hålla betena friska och variera djurslaget för att minska parasiter och betestrycket.
Några hundar är också välkomna. Jag vill ha en Nova Scotian ducktolling retriever, medan Mr T vill ha en labrador. I grund och botten har rasen ingen som helst skillnad, hunden blir nog lika gränslöst älskad oberoende.

Gården skulle lite renoveras här och där, huset är överlag i gott skick men man ser nog att det endast bott två män där en lång period. Gården skulle piffas upp med gamla traditionsperenner och massvis med rosor. Jag skulle också vilja lyckas med wisterian, eller blåregn som den kallas. Bär- och fruktträdgård med de vanliga sorterna och ett stort grönsaksland som rensar sig själv. En liten trädgårdsdamm skulle inte heller vara helt fel.

Stallet, det allra heligaste. Allra helst skulle jag vilja ha ett stenstall, men med det klimat vi har och med förståndet lite inom räckhåll så är ett trästall ett bättre alternativ. Boxantalet är lite flummigt, men stallet är rött med vita knutar, lite snickarglädje och en hel platta utanför hela stallet. Inne i stallet är det ljust med stora, luftiga boxar, tvättspilta, sadelkammare, kontor och foderförråd för kraftfodret och ett extra förrådsrum för extra utrustning och täcken etc. Vid varje box finns ett fönster och det finns dörrar vid båda långsidorna.
Väggarna är täckta av klätterrosor och vildvin.

Vinterhagarna är ingärdade med vitt staket, någondera trä eller equisafe-plaststaket. Underlaget är ordentligt dränerat och sandbelagt för att motarbeta leriga hagar. Beteshagarna är stora och varierande med skog och åkerholmar. En ridplan finns det också, gärna en fullstor och med fungerande underlag. Det minns massvis med vackra och trafikfria skogsvägar runt Häggbacka i vacker skärgårdsmiljö.

Man tål komma ihåg att detta endast är min perfekta dröm, om livet i verkligheten kommer se ut såhär kan ingen garantera och om detta är livet jag drömmer om om några år är lika oklart som var Hoffa finns. Men man skall sikta mot stjärnorna och jobba arslet av sig, man är sin egen lyckas smed.

Då återstår väl bara orden av en vis man. Is a dream a lie if it don't come true, or is it something worse?