Inte helt som på Strömsö

Buu! Mår inte alls bra för tillfället, kände mig alldeles svim- och spyfärdig på jobbet och kallsvettades som om jag fått betalt för det. Orken att åka till stallet fanns inte hur mycket jag än skulle ha velat, så det fick helt enkelt vara idag. Och ja, samvetet är någonstans under mattan, men that's life. Mår lite bättre nu, men mil ifrån bra.

Helgen ja, det gick kanske inte helt som på Strömsö i tävlingarna, men sånt får man ta, det är en del av spelet. Första starten fick Mr T smällar från alla sidor och en hopkörning orsakade att styrningen fick sig en rejäl törn. I andra starten fick han en superfin start och stack iväg i ledning, men det blev en hopkörning, och framdäcket gav efter och lossade från stackars Anglian. Huvudsaken är ju att min älskade, fina man inte fick några som helst fel, och åkade med ett leende på läpparna med hjullastare tillbaka till "varikkon" (vad är varikko på svenska?).
I jokkistävlingar är alla bilar till salu för en viss summa (1400 €). Idiotisk regel enligt mig, har man en bra bil som hålls hel till slutet är ju chansen minimal att man får hem den tillbaka. Vi hade dock tur med Anglian och fick den hem, även om det inte gick bra denna helg är det en knivskarp bil så vi är nöjda :)

Under resan till och från Kankaanpää och Honkajoki har jag också fått lära mig att Finland har hisnande vackra landskap och otrolig natur att bjuda på. Landsbygden är så otroligt vacker, den måste vi nog göra allt för att bevara :)