Då jag inte varit till stallet idag och inte har någonting att skriva om ponnyn tänkte jag flumma ihop ett inlägg om vad jag funderar på just nu.
Jag funderar på kommentarer. Och anonyma kommentarer. Anonyma elaka kommentarer. Och varför det finns människor som kommenterat anonymt, vad man egentligen får ut av det. Och nu menar jag absolut inget negativt eller påhopp på någon, utan jag bara funderar allmänt.
Jag vet att jag själv kommenterar bloggar väldigt sällan, kanske lite tråkigt av mig, men det känns som om jag sällan skulle ha något att säga. De gånger som jag kommenterar skriver jag alltid ut mitt namn, och försöker att få kommentaren positiv, eller iallafall konstruktiv. Jag förstår inte vad man får ut av att kommentera elakt, jag menar om man en gång tar sig besväret att kommentera så kan man väl vara positiv, annars lämna det ogjort.
Jag brukar inte lägga någon vikt vid att bry mig om anonyma kommentarer, verkligen inte då de är negativa. Min filosofi lyder så att om någon vill gömma sig bakom skärmen är inte åsikten värd att beakta. Men då kommentaren är riktigt idiotisk och nästintill destruktiv, ja, då tar jag åt mig.
Det verkar vara en vida spridd syndrom bland hästfolket att kommentera negativt och elakt. Tänk bara på alla vidriga kommentarer som dyker upp på till exempel Darios. Då man läser kommentarerna där skäms man över att själv tillhöra denna grupp, hästfolket. Alla delar vi samma passion och kärlek för hästen, varför kan vi bara inte stötta varandra och vara vänliga.
Nejdå. Istället för att vara vänliga och konstruktiva väljer vi att trycka ner varandra så gott det bara går. Ärligt, de flesta av oss har väl någon gång pratat bakom ryggen på någon, och de allra flesta fler än en gång, så även undertecknad. Varför? Är vi verkligen så trångsynta? Verkligen inget att vara stolt över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar