Igår stod det tömkörning av Stormisen och Pale på agendan. Jag hämtade upp sötnötenoch fixade honom klar. Han sov, som vanligt. Lugnare ponny får man nog leta efter, förutom då plastpåsen hoppar fram och skräms bakom ett hörn.
Han hade ganska bra energi och rörde sig helt ok. Inga storheter, inga dåligheter. Han jobbar bättre i högervarv, men var inte heller lat eller oren i det vänstra. Jag tycker att hans takt och balans blivit lite bättre den senaste tiden, men med träning och massa kommer väl allt sakta men säkert.
Pale blev också tömkörd efter Stormisen vilket gick fint.
Då jag kom hem från stallet runt åttatiden på kvällen slappade jag en stund, och hoppade sedan i min fyrhjuliga springare och åkte för att besöka en god barndomsvän och klasskamrat. Vi har inte sett varandra bara en gång på sommaren, och det var så kul att få ventilera allt och prata med en representant av det motsatta könet. Tiden flög iväg, och långt in på småtimmarna började jag sakta söka mig hem efter en lyckad kväll.
För varje dag som går upptäcker jag bara mer och mer hur fantastisk familj och hur fantastiska vänner jag har den stora lyckan att ha. Stödet jag fått från alla håll, ibland de mest oväntade, har varit otroligt och jag känner mig inte ensam, inte för en sekund. Jag har präntat på om detta nu redan hur många gånger som helst, men det tål några gånger till. Förstå hur viktiga ni är och tack för att ni finns!
Idag har vi löshoppat fem hästar i stallet och det har varit full fräs på. Väntar på bilderna som snälla Pia tog, så kommer det ett inlägg sen :)
Dessa bilder är av telefonkvalitet, men med god tur urskiljer man en häst ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar