Igår efter skolan stck jag direkt till stallet för att hovslagaren äntligen hade passligt att komma och sko min lurviga skönhet. Väl i Fagerdal hämtade jag upp honom och ryktade en snabbis innan han blev longerad en stund. Och han höll någorlunda bra i galoppen. Han lyfter ju nog galopp på volt i logeringen men brukar ha problem med att hålla den men igår fungerade det ganska så bra.
Då hovslagaren kom fixade han ny a fina tassar till Stormisen, samt nya broddar och så fick han snösulor runt. Stormis är ju snubblig av naturen så med kloddar är han ju livsfarlig.
Skoendet gick som en dans, han brydde sig inte och funderade inte på att jäklas ett dugg. Duktig ponnyplutt!
Efter att hivslagaren åkt iväg fixade vi stallet med Sandra och gjorde allt klart till kvällen. Channa och Pia var också i stallet så lite struntprat föll också in lite här och var.
Med stallet klart gick vi in på kaffepaus och surfade runt bland sadlar som Kieffer, Equipe, Passier och Prestige. Oj mums! Varför kan inte jag ha en häst till (köper INTE en såpass dyr sadel till Stormis..) så jag kunde spara ihop till en rödbrun Equipe dressyrsadel, wow! Det har jag bestämmt, nästa häst som travar in i mitt liv skall få brun dressyrsadel och brunt vitfodrat träns. Dregel ;)
Efter Fagerdal styrde jag rakt ner till bruket för lite catching up och kaffe med Tessi och Jessy innan jag åkte hem. Väl hemma lindade jag lite benlindor och sökte framhela min västerutrustning bestående av sadel, träns och brösta. De kräver alla ännu en omgång med lite fett och sen skall de föras till stallet så kan vi rida in i solnedgången och nynna på Toby Keith eller nåt liknande romantiskt.. ;)
Då klockan slog 20 åkte jag ner till Romsarby för att spendera fredagskvällen med mina favoritpojkar, nämligen Majava, Marcus och Jesse. Vi pratade om allt mellan himmel och jord (Malin, du var saknad.. :) ). Samtalsämnen som reinkarnation, drömmars betydelse, kemi och livet efter döden smög sig med och det var så intressant. Sökte mig hem efter midnatt och somnade sött,helt omedveten om gårdagens fruktansvärda dröm.
Gårdagens dröm ja. Vi filosoferade runt den en aning, och svaret vi kom fram till är jag helt tillfredsställd med. Tänk om det, på ett brutalt sätt, var mitt undermedvetnas sätt att bekräfta att det äntligen släppt taget? För den jag drömde om, ja det var en så vidrig person att hu. Ingen jag vill ha något att göra med, medvetet eller inte. Varför jag drömde vet jag inte, men kanske det också är omedvetet.
Kanske det att det idag är på dagen 6 månader sedan spelar in? Jag vet inte, och skall jag vara ärlig så rör det mig inte ryggen, det är bakom, där kommer det att hållas och det är jag både stolt och glad över.
Countrygirls can survive.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar