söndag 10 november 2013

Förvirrad häst och bomdressyr

Hej på er! Här har varit tyst ett tag, detta ber jag om ursäkt för. Både fredag och lördag har jag inte varit hemma just alls förrän sent på natten och då är intresset för att blogga inte direkt på sin topp. Det har dock varit två fartfyllda dagar igen.

På fredagen var hovslagaren till stallet och Stormisen fick skor igen efter sommaren. Jag hade skola så kunde sorligt nog inte vara på plats själv. Framhovarna hade gått riktigt bra, men i samma veva som bakhovarna skulle fixas hade Nunnu och Uni tillsammans med ägare gett sig ut på en länk och Stormisen flippat totalt. Och efter det var han flippad mest hela dagen. Då jag gick för att motionera honom senare på eftermiddagen och band fast honom för att borsta uppförde han sig som han aldrig någonsin gjort tidigare. Han försökte gräva med framhoven, jag daskade till honom som jag alltid gör och fick en attack som gensvar. Öronen klistrade i nacken och ett verkligen hotande beteende. Efter öronen i nacken fick jag bakdelen svängd emot mig. Vad i helvete? Jag backade honom och deklarerade för honom att sådant beteende kan ha groteska konsekvenser. Hela tiden efter det var han surmulen och så jäkla irriterad, wtf?
Jag klädde selen och sidotyglarna på honom och longerade honom en stund. Han gick helt godkännt och vi tränade lite på att gå igenom livsfarliga vattenpölar, det är dock säkrare att hoppa över dem än att gå igenom dem. Nu vet vi det.
Sandra anlände nåt tag mitt i longeringen och då Stormisen var färdigmotionerad började vi hämta in hästar för kvällen. I boxen fick vi samma oönskade beteende av Stormisen som vid fixandet. Öronen bak i nacken och ett verkligen hotfullt beteende. Vi stod en stund och såg på honom och kom fram till samma Vad i helvete? som tidigare. Om man kunde ge sig in i huvudet på dessa små djur...
Då alla hästar var inne i sina varma boxar med hö framför mulen styrde jag näsan hemåt för att göra mig klar för en kväll hos Nina och Anton. Sandra och Janne var också påväg dit, så det var som bäddat för en lyckad kväll med mycket skratt :)
Men tillbaka till Stormis. Som skrivet, jag har aldrig någonsin sett detta uppförande hos honom tidigare, aldrig vi borstning då han står uppbunden. Jag gjorde inte något som jag inte gjort tidigare. Jag har verkligen ingen aning om vad som hänt, men det känns lite vemodigt då vi jobbat som små jehun dessa månader för att få fram en lugn och harmonisk häst och nu BAM! allt i onödan. Inte i onödan, men det är inte utan att man blir lite bitter...

Nåja, kvällen blev ju verkligen lyckad! Vi anlände upp till Karis runt 19.30, och stojade och skrattade. Vi kollade in några avsnitt Ghost Adventures (om ni gillar det övernaturliga och spöken är det en serie ni verkligen skall kolla in, superbra!) och så skulle Janne med allt våld kolla Dobidoo så det kollade vi också på sådär i ögonvrån. Vi gjorde en avstickare ut på balkongen med Nina och konstaterade att det nog är ett bra gäng. Alla goda vänner, alla känner alla ut och in och det är ingen skillnad vad man gör eller säger. Nina satte ganska bra ord på det, nämligen att det känns som Friends-gänget eller en enda stor familj, och det tycker jag hon har rätt i. Något gott måste jag gjort då jag förtjänar alla underbara människor jag har omkring mig <3
Just innan midnatt ansåg vi att kvällen började lida mot sitt slut, så vi tackade för oss och styrde sakta hemåt. Jag var också bjuden på whiskyafton, men tog mitt sunda bondförnuft i användning och styrde hem för att sova istället.

På lördag vaknade jag igen till ett färdigdukat morgonmålsbord, denna underbara vardagslyx, för att inte prata om denna underbara mamma <3
Styrde nosen mot stallet tolvtiden och så fixade vi alla boxar och fodret och allt annat som fixas skall.
Då stallet var skinande rent gick vi in för en fika, hallonsmoothie och mandarin, nami! Efter lite struntsnack gav vi oss ut i rusket igen för att fånga in våra vilddjur och ge oss iväg till plan. Ett planbesök fick kompensera för ett manegebesök vilket fungerade fint då underlaget var i bra skicka och då det verkligen höll upp, konstigt nog.
Jag hämtade upp Stormisen och fixade honom klar, och han uppförde sig som ett litet ljus. Gårdagens oacceptabla uppförande var som bortblåst. Vi kom fram till den förklaringen att det kanske var för mycket stressmoment igår som gjorde kaos i hans trånga hjärnkontor och att han helt enkelt blev väldigt osäker och inte visste hur han skulle uppföra sig. Nåja, det är ju victory att han är sitt gamla jag igen! :)
Vi packade ponnyna i lådan och så bar det iväg med destination planen.

Väl framme sadlade och tränsade vi dem och så värmde jag upp Stormisen i lina med gummisnoddar medan Sandra red Pale först. Då Sandra var färdig med Pale och tog Stormisen hade jag Pale i lina en stund för att varva ner.
Det var då lite bomdressyr/småskutt som stod på schemta idag. Jag lade ut två hinder med upphöjda bommar. Det som jag såg av Stormisen mellan longerandet tycker jag att han nog har gått sämre. Han lyfte galopp och höll den ganska så bra och jobbade överlag ganska så bra, inget fel med det. Han blev dock väldigt slut och var väldigt svettig då vi var klara, han såg lite småbedrövad ut där under sin fleececooler. Nej då, skämt och sido! Han såg faktist riktigt nöjd ut. Väl hemma bytte vi täcken och så fick de gå in i boxarna med lite hö.

Jag kom hem en hastig sväng från stallet för att köra mina föräldrar upp till byn då de skulle besöka kompisar, och styrde sedan tillbaka till stallet för mysig filmkväll. Vi fixade baconinlindade champinjoner med smältost, mmmm! Dessa fick sällskap av päroncider, mysfilt och en liten hund i knäet och kvällen var perfekt :) Till början kollade vi in några avsnitt av McLeod's daughters, en väldigt bra serie, och efter det kolla vi in Hansel & Gretel, witchhunters. Den var kanske inte riktigt lika lyckad, jag har kollat den tidigare och skulle ha ett minne av att den var bättre än vad den var. Höhh.
Då filmen var slut drog vi till Karis en sväng för att tanka och se irunt oss lite. Det slutade i en lya var vi hittade Janne och lite andra bekanta, och vid 01 styrde jag hemåt för att hämta upp mina föräldrar.

Idag firar vi farsdag och Stormisen får sig en välförtjänt ledig dag. Jag skall fixa lite på julklappar och putsa lite läder, något annat mindblowing har jag inte på schemat. Skönt med en lugn helg alltid nu och då ;)

Vi hörs imorgon hörni!


2 kommentarer:

  1. En spontan tanke är att Stormisen kanske inte alls är så nöjd med sitt liv som aktiv ridhäst och börjar nu sakta men säkert visa sin frustration genom att gå till attack mot det som utsätter honom för det jobbiga, nämligen människan? Nu har jag ju aldrig sett hästen i fråga men det känns som att han aldrig har en riktigt positiv inställning till jobb, baserat på det du skriver här. Är det något du tänkt på, eller funderat på vad som är meningen med att träna utan att ha några exakta mål? Eller har du mål satta för honom, som han kommer att kunna uppnå? Hur länge ska din komppis träna honom åt dig, tröttnar inte hon?

    H. Sanna

    SvaraRadera
  2. Nja det tror jag inte, då han blivit mycket mera harmonisk nu då han varit ordentligt igångsatt det senaste året. Han är inte frustrerad, med undantag för igår, utan snäll och lat. Det att han har en lat inställning till jobb är något som vi nog tyvärr inte kan göra något åt då jag varken kan eller vill ändra på hans personlighet.
    För detta års mål hade vi att starta i en hopptävling och en dressyrtävling, och dessa mål kan vi nu checka av. Målen för nästa år är att starta i några hopptävlingarså direkt utan mål skulle jag inte säga att vi är.
    Sen ser jag inte varför en häst som inte tävlas så aktivt inte skulle kunna tränas? Det är väl poängen med att ha en allroundhäst, så tycker jag ialla fall. Stormis gillar att hoppa, då ser jag inget fel med att han tränas i hoppning även om jag personligen aldrig kommer starta honom.
    Sen, igen en gång, till frågan om varför Sandra tränar honom. Så har det varit ända sedan han flyttade till Fagerdal. Jag skulle aldrig klarat av att ta honom dit han är idag, detta för att jag aldrig varit intresserad av ridning annat än i skogen förrän nu. Den ringa kunskap jag någonsin haft inom ridning (är travinriktad hästskötare till utbildning) har rostat bort för länge sedan och jag känner mig väldigt osäker och rädd för att göra fel uppe på hästryggen. Sandra tränar inte bara hästen, utan även mig. Detta går långsamt, men det stör mig inte ett dugg.
    Tack för kommentaren, och hoppas att du fick klarhet av svaret! :)

    SvaraRadera