måndag 18 februari 2013

"Nytt" hem och cool ponny

Jag är väl skyldig en förklaring om Stormisens flytt. Jag hade tänkt skriva om det redan igår, men det tog lite längre än planerat att lasta odjuret, så jag tar det nu istället.

Stormis bor alltså nu i Grundsjö i Sandras stall, var han bott tidigare. Jag har lekt med tanken att jag velat flytta honom sedan oktober-november, och tro mig, jag har grubblat mig grön över ämnet. Det var från början meningen att han skulle flytta till ett annat stall och sedan till Sandra först på sommaren, men det blev det ändringar på. Otroligt snäll som Sandra är tog hon emot ponnyn med öppna armar på väldigt kort tid. Nu kan jag träffa honom hela tiden och när jag vill, och vi kan börja träna honom och föra honom framåt på allvar, vilket är otoligt viktigt för mig. Vetskapen att jag får all den hjälp jag behöver med honom, ja det är en otrolig känsla. Om Sandra gör ens hälften av det otroliga jobb hon gjort med Pale kommer Stormisen bli otrolig..are. Så fin och duktig som Stormis var i somras så tvekar jag inte en sekund.

Nåja, som tidigare sagt så hämtade vi hem honom igår. Stormis är svårlastad. Läs Helt Otroligt Svårlastad.     Det började ju med att han slog huvudet för flera år sedan, och även om han inte är rädd längre har beteendet fastnat. Två timmar tog det att lasta honom, jag var inte riktigt stolt över honom då mera. Men det intressanta är att han var lugn som en kossa, men han gick bara inte in. Efter en tid blev han uttråkad, och gjorde det enda som han kunde komma på för att slippa undan våra tråkiga påhitt, han steg upp på bakbenen. Man såg så tydligt att han inte stegrade sig för att hota, han stegrade sig för att han inte hittade någon annan utväg. Aldrig försökte han skada någon av oss. Då han hade alla hovar i marken igen var han lugn som ett lamm och ville gosa. Till slut fick vi in honom, och då gällde det att snabbt packa in honom. Vinsten var dock på vår sida då vi aldrig blev arga på honom, och det hela gick utan skrik och elände. Superviktigt enligt mig, dåligt beteende gör aldrig saken bättre. Väldigt mycket sämre nog.

Då vi körde upp på stallbacken hos Sandra och lastade ut honom tog han allt som en kung. Han var så lugn och fin, inget stress här inte. Han fick stå i boxen bredvid Barbie, Sandras trogna gamla varmblodssto. Barbie hade ett hiskeligt hallå för sig då hon fått en ny granne och försökte hota honom och vässte tänderna mot plankorna (det var en syn för gudarna, tro mig!), men Stormis bara tittade lite missförstående och olyckligt på henne innan han struntade i henne och högg in på höet. Då han inte brydde sig om henne stod Barbie och stirrade surt på honom mellan springorna mellan brädena. Hur gullig är hon :)

Han går i hagen tillsammans med en finnvalack som han gått med förut då han var uppstallad i Manngård, och hosläppet gick smärtfritt med några pip, men sedan var höet viktigare.

Idag då jag tog in honom stod han och väntade på mig vid porten med spetsade öron, ljuvligt <3 Jag tog in honom i boxen och klädde på honom tränset och benskydden, och så blev han longerad en stund. Han var nog konstig i longeringen, han betedde sig som om han inte riktigt vetat vad han skall göra. Kanske är det olika tekninker, kanske är det den nya platsen. Det enda jag vet är att detta kommer bli totalt mindblowing!

Jag vill också tacka Maria med familj, Janina, Wilma och alla andra som på något sätt haft att gjöra med Stormisen under tiden han bodde i Hindersby. Tack! :)

Imorgon skall Pale motioneras på morgonen och sedan Stormis efter det. Nya dressyrsadeln skall provas, can't wait!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar