torsdag 21 februari 2013

Duktigaste hästen, bedrövligaste sadlar

Idag har igen varit en av dessa hästiga dagar som jag lärt mig att älska. Det bästa med dem är att de bara har börjat!

Imorse var det Ingå och hoppning med Pale som gällde. Vi började med att släppa ut hästarna, mocka och fixa höet. Hanna (som red Ple idag) kom lite senare , och då hon kom tog hon in Pale och han fixades. Under tiden som hon värmde upp Pale i terrängen fixade vi banan med Sandra. Hoppningen skulle idag vara teknikinriktad. Och jag kan bara säga ett ord, JÄKLAR. Den hästen älskar att hoppa, och gör det galant. Han hoppar högt, han hoppar långt och han gör det med passion. Finisen :)

Då allt var färdigt åkte vi hem till Sandra för att motionera min finis och fixa stallet. Vi började med att mocka boxarna, fylla vatten och kasta ner hö. Ny torv lade vi också i boxarna. Vi städade också upp lite bland alla täcken, och jag putsade Stormisen träns och bytte till det nya pannbandet.

Vi tog in Stormisen, borstade honom och fixade honom färdig för ridning. Sandra satt upp, och de red på en volt hela passet. Jäklar vad fint han gick efter en stund, han gick i en form som jag aldrig sett Stormis i tidigare. Bakbensaktion hade han också. Wow.
Dock är sadeln nog inte riktigt lika wow. Ponnyn har ingen manke, och jag har nog vetat att allroundsadeln glidit fram lite på honom, att det varit så illa har jag inte vetat. Plötsligt stannade Sandra honom, och sade (med exakta ord) Hej på dej, nu tar vi bort sadeln. Årets bästa kommentar enligt mig :D Sagt som gjort, vi tog bort sadeln. Jag är också ganska så säker på att vi är de enda i byn som sadlade av hästen medan ryttaren satt på ryggen, smidigt :D Stormis gick nog bättre utan sadel, och de travade lite och tränade lite framdelsvändning. Och det bästa med allt, Stormis såg så nöjd ut. Lycka.

Något som gör mig ännu lyckligare är att höra hur fin och duktig han är, och hur bra detta kommer bli.

Nu är det bara detta eviga, förbaskade sadelproblem som gnager mig. Snälla Stormis, skaffa dig en manke! Nu! Tack! Nå, det löser sig nog på något vis. Bjuder på en fin bild från idag. Telefonkvalitet, men har glömt kameran alla dagar. Alzheimer light, ni vet ;) Over and out.


Mina fina kompisar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar