666 uppdateringar

Borde jag oroa mig över det? Scary..

Okey, åt sidan med det vidskepliga och in med det otroligt korkade jag lyckades åstadkomma vid frukosten denna regntunga morgon. Jag hällde upp en kopp underbart, nybryggt kaffe och kallt vatten i ett glas. Jag tog en vitamin-brustablett ur förpackningen - och släppte ner den i kaffekoppen. Hehhe.

Då mina föräldrar kunde kommunicera med mig igen efter de överdrivna skrattsalvor som ljöd över Råbacka konstaterade min kära mor att detta var orsaken till att det är bra med en ledig dag alltid med jämna mellanrum. Hur mycket det än tar på min stolthet kan jag inget annat än att slokörat hålla med, och anse mig besegrad.

Jag blev alltså inte inringd på morgontur idag. Detta betydde att jag kunde dra på mig jeans, working-boots och min nya underbara, fluffiga lumberjack-aktiga jacka från Mountain Horse och kila iväg på match show till Broby tillsammans med gänget från stallet, wippii!

Vädergudarna hade också omtanke för oss då skyarna öppnade sig först då vi var säkert hemma tillbaka.

Vi hade Sindi och Pale med oss tillsammans med Sandra och båda hästarna gick ur ringen med fina bedömningar. Sindi uppförde sig mera som ett år och inte som 19 då hon studdsade omkring som en yster kalv på grönbete, men det är bara positivt att fröken har så mycket gnista.

Väl tillbaka hemma spenderade vi lite tid med vår favoritserie, åkte in till Karis och hämtade upp mat då husbonden kom hem samt fixade stallet.

Då jag var tillbaka hemma i ljuvaste Svartå var jag så trött så jag stupade i säng och latade mig faktiskt helt hederligt några timmar. Och hur skönt var inte det? :)

Imorgon hoppas jag att jag får njuta av en till ledig dag. Vi diskuterade lite att åka till Sello tillsammans med Tessi och Jessy, eller kanske fixas det hemgjorda hamburgare i Fagerdal? Det återstår att se.

Annars då? Jag beställde hem en ny telefon igår. Jag har tappat nerverna totalt på min kära Lumia då den visat sig vara en liten bitch. Både mindre och större fel titt som tätt, ett riktigt måndagsbarn. Jag har inte ens haft den i ett år och hela den tiden har den krånglat. Visst känns det lite surt, men världen går väl vidare. Dödsstöten kom i lördags då vi var på hundutställningen med Maria, då gav fanskapet upp kontraktet och låste sig totalt, två gånger, då jag fick samtal. Jag kunde inte svara, jag kunde inte stänga av eller göra något alls. Så två gånger fick jag plocka ut batteriet och starta upp underverket på nytt. Sedan det har den låst sig totalt en gång till, vilket också lett till batteriborttagning.

Så igår bet jag i det sura äpplet och beställde hem en ny lur, en vit Samsung s4 och två extraskal. Jag ville bara gråta då dagens telefoner är så skrämmande dyra. Visst fanns det billiga varianter, men Lumian kostade inga stora pengar och den har ju visat sig vara så bra. Nåja, det svider väl bara en gång.

Och om inte denna nya telefon visar sig uppnå mina förväntningar, då jäklar startar jag upp min gamla Nokia 3330 och återgår till stenåldern. Punkt.