Stormvarningen: Sometimes a small step in the right direction will be the giant step that changed your life

Till att börja med måste jag utrycka hur himmelskt glad jag är att jag tagit upp ridandet "på riktigt" igen, och min stora tacksamhet till Sandra som helt klart inte kan mätas i ord, du är guld värd <3 Denna sommar kommer bli helt mindblowing! Det känns helt otroligt att börja förstå hur allt går ihop från en helt annan synvinkel, och då jag känner hur allt sakta men säkert efter hand börjar falla på plats. Man kan fundera varför jag inte gjort någonting åt saken tidigare, jag har ju hållit på med hästar större delen av mitt liv och stått som hästägare i fyra år.. Saken är att jag först under det senaste året börjat intressera mig för Ridningen med stort R. Tidigare brydde jag mig inte det minsta om hur det såg ut, så länge som det gick med fart och var roligt. Jag har också alltid varit av den åsikten att det viktigaste är att jag sköter min häst och de hästar jag umgås med klanderfritt, hur bra jag rider är av mindre vikt, MYCKET mindre vikt. Detta tycker jag fortfarande, men jag har nu också börjat få upp ögonen för den oförklarliga känslan man får då man jobbar och koncentrerar sig till 1000 på hästryggen, och så händer det något. BANG! Hästen gjorde som jag bad. Jag vet att jag inte någonsin kommer att bli en GP-ryttare, men det vill jag inte heller. Jag vill kunna rida och föra fram mina egna hästar på egen hand och kanske delta i en liten tävling då jag känner för det. Jag vill kunna utbilda mina egna hästar till säkra bästa vänner för mina barn. Hela mitt liv kommer gå till detta, men kära vänner, det kontraktet skrev jag med glädje under för länge sedan.

Idag var jag ledig (ja nästan ledig i alla fall, ingen vill sitta på fastighetsjuridik då man kan rida ;) ) så jag steg upp med tuppen och lurade upp kära Mr T ur sängen, idag skulle han få agera personlig fotograf. Vid 08.15 styrde vi nosen mot Grundsjö för att plocka upp Sandra och sen vidare mot stallet. Väl i stallet släppte vi ut de andra hästarna, tillochmed Mr T ledde ut en av flickorna. Jag försökte fixa bildbevis på detta, men han lyckades slingra sig ur, nästa gång.. ;) Vi fixade färdig Pale, och tassade ner till manegen. Sandra red honom först en stund, och sedan var det min tur.

Som jag skrivit tidigare koncentrerar vi oss fullt på skritten nu, och den har börjat fungera ganska så bra. Då skritten fungerar felfritt kommer traven, och därpå galoppen, inget fuskas här inte!
Idag red jag hela lektionen på långa tyglar med tyglarna bara i en hand. Pale är lite kinkig med att man skall använda skänklarna rätt, så det är lite att bita i för mig, men jag älskar utmaningar, hehe. Till min stora glädje deklarerade Sandra att jag nog inte behöv tänka på min sits längre, den är där den borde vara, happiness! Vi red en lite kortare lektion idag då Pale hostade några gånger, men han var annars pigg och hade ingen temp, så det är nog bara tillfälligt.

Då Pale stod nöjd i hagen mockade vi boxarna och fixade stallet som vanligt.

Det var ju meningen att Janina skule rida Stormisen idag, men det blev ändrade planer så vi tar det imorgon istället. På söndagen kommer Wilma sedan länge och rida Stormis, kul :)

Nu sitter jag djupt i Kabböles urskogar och skall snart börja göra mig klar för en helkväll i Borgå tillsammans med mannen i mitt liv. Först skall vi gå ut och äta och efter det blir det bio, Tarantinos nya Django unchained. Jag återkommer imorgon, adios!

We are slowly tip-toeing in the right direction. Nobody said it would be easy, but it will damn sure be worth it!