The sweet taste of victory. Idag gick Stormis in i transporten utan att stå på två ben. Visst funderade han en stund först och gick några gånger förbi rampen, men sen kom han snällt in. Då vi lastade honom andra gången, då kom han rakt in, inget funderas. Det som inte för alls länge sedan tog två timmar, det gick på två minuter idag.
Lastningen har varit det absolut största problemet med honom. Nu då det börjar gå kan inget stoppa honom och jag kommer satsa till 1000. Bättre sent än aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar