Väl framme i Grundsjö mötte jag Sandra i sadelkammaren. Vi lade Pale och Barbie i den nya beteshagen och så hämtade vi upp Stormisen och Uffe. Jag band upp Stormisen framför stallet medan vi snabbt skulle lägga koppjärnet på plats i dressyrsadeln.
Trodde vi.
Stackars Stormis blev uttråkad och försökte gräva sig till Kina. Det resulterade dock bara i en arg matte och boxarrest med tid att tänka på sina synder.
Bytet av koppjärnet ja. Visst är det en bra ide och behändigt att kunna reglera bredden på sadeln, men ingen skall komma och såga att det är enkelt. Det tog nog goda 20 minuter, fula ord och lite svett innan vi hade det bytt. Söta öde, jag vill inte ens tänka hur det skulle vara att byta till ett av de bredaste järnen. Rys.
Vi fixade Stormisen klar och gick till planen. Sandra började passet, som vanligt. Vi prövade ett steg skarpare sporrar idag, och han var nog lite förvirrad, stackarn. Efter en stund svarade han nog bra på dem, han var ganska fin och piggare idag, inte så stel heller. Vi ägnade hela dagens pass till skritt idag. Han måste få balansen i skick, och det sker via mycket och effektiv skritt. Skänkelvikning, öppna och sluta, ryggning, samling och ökning tränade Sandra med honom innan det var min tur att sitta upp.
Min ridning kändes bra idag. Jag känner mig mycket mera hemma i sadeln nu och känner att allt nog finns där, jag måste bara jobba för att få tag på det igen. Men både jag och hästen är mycket mera avslappnade och bekväma med varandra och han lyssnar bättre. Lycka.
En kul grej är att han nästan totalt slutat vifta med svansen. Tidigare var det sällan den var stilla, så det är ett framsteg :)
Imorgon kanske det blir lite hoppning på kvällen, får se :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar