Efter jobbet åkte jag direkt till stallet. Då jag öppnade dörren och steg ur bilen spetsade Stormis öronen och travade fram till porten, så vill jag bli välkomnad.
Då vi gjorde iordning honom var han lugn och fin, som han för det mesta är. Vi tömkörde honom idag, så rider vi ut imorgon. Stormis var inte på humör att jobba idag, det såg väldigt motigt ut, som om han inte skulle trivas. Slö var han också, tillika som han var lite stirrig på vissa platser, svårt att förklara. Kanske har han fortfarande ont i musklerna. Men tur så ringde jag massören idag tidigare så ponnyn får nästa behandling i onsdag. Och varje dag kan ju inte gå perfekt :)
Senare på kvällen var jag på kaffedejt med min småkusin och en kompis i Shell. Det är typ hundra år sedan jag var på kaffe i Shell, något som verkligen var vardagsmat för några år sedan, då spenderades varje ledig minut (även vissa minuter som borde ha spenderats på skolbänken..) i Shellin Baari.
Jag har inte träffat min småkusin på flera månader om man räknar bort två korta gånger i Agri under de senaste veckorna. Även om det gått så lång tid så var det som om tiden stått stilla och allt var som förr. Och allt var verkligen som förr, en himla massa prat, skratt och good times helt enkelt.
Då jag körde hemåt funderade jag över den saken. Vissa vänner kan det gå ett halvt år mellan man träffas och allt bara löper som om det vore igår. Andra är totala främlingar. Jag uppskattar verkligen en sådan vänskap, som är så stark att man inte behöv veta exakt allt som händer hela tiden och inte vara i ständig kontakt, men ändå känna varandra inpå kärnan då man äntligen träffas.
Träffen fick mig också att tänka bakåt, på allt underbart och mer eller mindre tokigt jag gjort med alla vänner i barndomen och tidig ungdom. Vänner har kommit och gått, alla lika viktiga för stunden. Många finns kvar, många inte. Home is where the heart is. Då återstår bara frågan, where is the heart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar