Som ett litet barn på julafton :)

Oj vad jag haft roligt idag :) Åkte med Sandra till stallet där hon har en av sina hästar uppstallade, och första gången sedan Brusaby red jag något som kan kallas för lektion, det var också första gången i manege sedan Brusaby (minns jag rätt var det någon gång 2007).

Hästen jag red heter Paco's Havanna ("Nanna"), en 7 år gammal tös som mäter ordentligt över 170 i mankhöjd. Jag trodde nog att jag skulle behöva någon sort av skylift för att komma upp i sadeln, men det räckte med en pall ;)

Dagens "lektion" gick mest ut på att lära känna hästen i fråga, och att inte falla av på grund av svindel. Skämt o sido :) Nanna verkade väldigt mjuk med stora och bekväva rörelser, skulle jag inte vetat att hon är så stor som hon är skulle jag snarare tippat att hennes manke skulle ligga någonstans runt 160 :)
Lite testande prövade vi också på, hon kunde ibland stanna och nafsa efter mina tår då jag bad henne framåt, men detta lär vara ett beteende som hon kan visa med nya ryttare. Hon verkar också som en häst som har lite svårt att förlåta, och hon verkar inte heller ge någonting gratis.

Då Nanna började trava var jag såld. Förälskad. Wow.
Jag är van med Stormis' "lilla" trav. Även om han är travare så har han ridhäst-trav, men detta var något helt otroligt. Stora, mjuka rörelser som man bara kunde flyta med.. :)

I slutet av ridpasset kom Nannas ägare för att kika hur det gick. Nanna ägs av en mycket trevlig kvinna, och först stod vi lite och småpratade, hon förklarade lite om hästen och hur hon ser på ridning och hästar, och jag berättade hur "grön" jag egentligen är, att jag bara motionsridit på fem år och att jag nog aldrig varit en såkallad "ridmänniska".
Då vi pratat en stund bad hon mig att rida en stund, och då frös jag.. :P Jag blev stel som en pinne, och tänkte inte ens få igång hästen i fråga. Då hon tillslut gav med sig och började skritta kände jag mig som en liten liten flicka som satt på hästen första gången, men det lever jag med.
Då jag skrittat några varv tänkte jag att Nanna fått dras med mig tillräckligt länge och bestämde mig för att sitta av. Men oj då! Det var ju inte Stormis jag red idag! Jag är van med att hoppa ner från min 151 cm höga "ponny", inte från en stor rishäst. Där som jag är van att marken skall ta emot mig fanns bara luft, vilket resulterade i att min fot gled frammåt och inte under mig och jag fann mig själv vackert på backen. Smidigt! Nå, bättre lycka nästa gång! :D

Överlag var dagens ridning en mycket positiv upplevelse, och jag ser fram emot nästa gång. Visst, jag har mycket att lära och "få tillbaka", men fan den som ger sig!

"Lilla" hästen

Paco's Havanna