Första hopplektionen

Det var egentligen meningen att denna text skulle läggas upp igår, men jag hade så himla bråttom att jag inte hann. Det var Skuffis julfest som min klass ordnade, och jag hade i stort sett en och en halv timme på mig att fixa mig själv och lite annat innan jag skulle iväg, så det var lite smått panik.. ;)

Men tillbaka till ridningen. Vi kom till stallet som vanligt niotiden, och avmaskade hästarna och släppte ut alla förutom Pale i det himmelska vinterlandskapet. Vi fixade Pale, och sedan bar det av ner mot manegen och min första hopplektion på flera år. Om man räknar bort några små diken och trädstammar som vi skuttat tillsammans med Stormisen har jag deltagit i typ en hopplektion tidigare. Detta var då ja studerade i Brusaby, och jag red en av stallets största hästar. Vi hoppade i Pegasus' manege som var ganska liten. Jag tog en lite för skarp kurva efter hindret vilket resulterade i att jag tappade ytter stigbygel, och hamnade på hästens hals. Jag insåg ganska snabbt att det inget tjänade till att jag försökte komma tillbaka i sadeln, så jag fällde mig. Det resulterade i att jag spräckte min hjälm och slog tänderna in i läpparna så att bloden rann. Då min ridlärare kom fram till mig pekade hon mot min mun, fnittrade och påpekade att jag visst blödde ur munnen. Trevlig upplevelse. Men jag skall kanske tillägga attjag inte blev rädd för att hoppa, det är inte orsaken att jag inte hoppat sedan den händelsen.

Nåja, jag värmde upp Pale en stund medan Sandra byggde en liten bana, och sedan började vi träna med bomarbete och med att jobba på min lättsits. Efter att vi arbetat i skritt började vi jobba lite i trav, och vi slutade med att skutta ett minimalt hinder på typ 20 cm, men oj vad roligt jag hade.

Man måste börja någonstans, och enligt min fina, pålitliga och tåliga ridlärare så finns det hopp för mig :D

Nästa ridlektion blir på onsdag, och då skall vi träna barbacka igen. Vi funderade senast med Sanda att vi skall fokusera på att rida barbacka för att få min balans i skick och en naturlig sits, och sedan variera det med lite hoppträning och uteritter med härliga Nanna. Jag är så himla glad och inspirerad över att ha tagit upp mitt ridande på allvar igen, jag vill verkligen lära mig och utveckla mig, och det känns som om jag är på rätt väg, en bra bit tillochmed. 110 %.