Svårigheten i att fotografera och longera

Idag har jag konstaterat att det är hiskeligt svårt att longera en lat häst på samma gång som man försöker fotografera ovannämnda häst med telefonkamera. Bilden blir suddig, hästen maskar och man blir svimfärdig av allt snurras irunt. Så verkligen inget att rekommendera, go' vänner.

Då jag kom till stallet gick jag och hämtade upp Stormisen och Uffe. Stormis hade lyckats samla på sig fem nya sår sedan senast, vilken tur att han inte är klumpig ;)
Inget av såren var varken stort eller infekterat, inget lite Helosan och Första-hjälpen-spray inte kan fixa.

Jag borstade, visiterade och fixade Stormis. Idag var han stenhårt inställd att man inte fick borsta hans huvud med en rosa borste. Nog med en naturborste, men verkligen inte med en rosa borste. Vi hade en liten diskussion om detta, och efter den fick man borsta huvudet med den rosa borsten, men man fick sura miner som tack. Kan tilläggas att huvudet borstats med den rosa borsten otaliga gånger förut.

Jag gick med honom till planen och började longera honom. Lite lat var han, men det är ju inget nytt med det. Det positiva är att han inte var varken stel eller oren, hurraa! Jag longerade honom med all utrustning och gummisnodden, och enligt mina rätt så otränade ögon gick han ganska bra. Han arbeta i eftergift med ryggen vackert lyft och han var riktigt fin att se på :)

Efter motioneringen fick han och Uffe stå inne och äta lite innan jag gick med dem tillbaka till betet.

Tjockis