Det är flera år sedan jag senast var till Helsinki International Horse Show, jag tro att jag gick på 8:an i högstadiet, det skulle isåfall varit 2003. Igår beställde vi biljetter till torsdagens visning, wipii! Jag kommer att åka dit och njuta tillsammans med Sandra och Cecilia.
Jag har en inköpslista (en ganska lång sådan) som jag hoppas på att kunna förverkliga.. :D
Jag borde inhandla nya boots till Stormis nu när han är skodd. Jag har ett par "trav-boots" i gummi som man drar över hoven. De har varit i användning tre gånger, och redan spruckit. På vintern är de väldigt otrevliga att använda med broddskor, stela fingrar och stela boots, så nu vill jag ha ett par som öppnas.
Ett nytt, svart träns står också högt på listan. Stormis' dressyrträns har hängt med sedan han reds in, så 4 år. Tränset är fortfarande helt, men det har ingen aachen-rem, och det är ju brunt, haha. Stormis fick ju en ny sadel i somras, en svart sådan, och det gör illa i mitt öga att se ett brunt träns kombinerat med en svart sadel. Fy, ridmänniskobarnet i mig börjar växa sig lite för starkt.. ;)
Ett nytt bett skulle även behöva inhandlas. Jag vill prova ett "boll-bett" för att se hur det fungerar på herren i fråga. Stormis är kontrollerbar i de flesta situationer på tredelat bett, men det skadar ju aldrig att prova nya grejer. Det sägs ju även att hästen inte kan bita fast i ett boll-bett, så det är ju bra då Stormis har som ovana att tugga på bettet.
Det var de grejerna som är viktigast, om något annat fint och onödigt kommer i min väg skall jag försöka blunda och tänka på annat, men man vet ju aldrig.. ;)
The Closest to Heaven that I'll ever Get
tisdag 16 oktober 2012
söndag 14 oktober 2012
Jeijj!
Wipii, Stormis kanske inte har hjärnsläpp heller! Idag longerade Maria honom, och han fungerade hur fint som helst, glädje!
Vi kom via stallet med Toffe före vi åkte till Ekenäs. Jag mockade Stormis' box och fyllde vatten åt alla hästar, vartefter vi tog in hästarna. Janet var redan inne i boxen, hon hade redan varit ut på en körtur.
Jag borstade Stormis och kännde extra noga igenom hans kropp, men han reagerade inte på tryck någonstans och benen var torra och svala, det lilla som syntes av dem så att säga. Det är nog bland det värsta med hösten för en hästägare, dessa evigt leriga ben. Vi tvättade hans ben igår före ridturen, och idag såg han utsom han aldrig sett en vattenslang. Jag borstade benen så gott jag kunde, men det som var vått blev kvar..
Maria longerade honom bara i träns, då jag inte är så pigg på att klä på honom all utrustning då han inte riktigt ännu förstår exakt allt med att bli longerad. Jag var lite fundersam över hur det skulle gå och hur han skulle bete sig idag då han varit lite av en bedrövlighet de senatse två dagarna. Det gick som en dans på rosor!
En gång bockade han, men annars travade han nätt på en cirkel, och verkade förstå vad som bads av honom. Han stannade då Maria bad honom att stanna och han har börjat förstå hur man byter håll utan att föraren halar in hästen. Då Maria bad om trav svarade han med att börja trava. Han var heller inte styv i någotdera av varven. Nästa gång provar vi med sadel och halsförlängare, det kommer att bli intressant :)
Efter longeringen promenerade jag ett varv med honom runt torken innan jag släppte honom i boxen. Han var lugn och fin, även han verkade nöjd med dagens bedrift :)
Vi kom via stallet med Toffe före vi åkte till Ekenäs. Jag mockade Stormis' box och fyllde vatten åt alla hästar, vartefter vi tog in hästarna. Janet var redan inne i boxen, hon hade redan varit ut på en körtur.
Jag borstade Stormis och kännde extra noga igenom hans kropp, men han reagerade inte på tryck någonstans och benen var torra och svala, det lilla som syntes av dem så att säga. Det är nog bland det värsta med hösten för en hästägare, dessa evigt leriga ben. Vi tvättade hans ben igår före ridturen, och idag såg han utsom han aldrig sett en vattenslang. Jag borstade benen så gott jag kunde, men det som var vått blev kvar..
Maria longerade honom bara i träns, då jag inte är så pigg på att klä på honom all utrustning då han inte riktigt ännu förstår exakt allt med att bli longerad. Jag var lite fundersam över hur det skulle gå och hur han skulle bete sig idag då han varit lite av en bedrövlighet de senatse två dagarna. Det gick som en dans på rosor!
En gång bockade han, men annars travade han nätt på en cirkel, och verkade förstå vad som bads av honom. Han stannade då Maria bad honom att stanna och han har börjat förstå hur man byter håll utan att föraren halar in hästen. Då Maria bad om trav svarade han med att börja trava. Han var heller inte styv i någotdera av varven. Nästa gång provar vi med sadel och halsförlängare, det kommer att bli intressant :)
Efter longeringen promenerade jag ett varv med honom runt torken innan jag släppte honom i boxen. Han var lugn och fin, även han verkade nöjd med dagens bedrift :)
 |
| Finis! |
 |
| Leriga ben, I know.. :( |
lördag 13 oktober 2012
Andra gången..
En kvinna, Anna, har tidigare varit i kontakt med Maria om att hon skulle vara intresserad av att prova Stormis, och vem blev gladare än jag? Klart att hon skulle få prova honom, det vore ju perfekt om någon ville rida honom under veckorna då Wilma inte har möjlighet att rida honom nu. Idag var Anna och prövred honom. Maria följde med med Janet.
Då vi gjorde honom klar var han lugn och fin, men direkt de kom ut på vägen upprepade sig gårdagen. Stormis brukar inte vara rädd för bilar, ibland kan han skygga lite, men inget extra. Idag var han rädd för allt. Bilar. Cyklar, you name it! Då Anna bad om trav svarade Stormis med att bocka. Kul! Så fortsatte han hela länken tillslut. Tur så klarade alla sig hem till stallet med äran i behåll. Trevlig ponny jag har -.-
Då de var tillbaka i stallet stod han som en ängel. Anna skrattade mest åt honom, och hon vill nog komma och rida honom fler gånger. Tur har hon balansen i skick och rätt inställning till Stormis' tokerier. En sak är ju säker, han kan inte bli värre!
Då vi gjorde honom klar var han lugn och fin, men direkt de kom ut på vägen upprepade sig gårdagen. Stormis brukar inte vara rädd för bilar, ibland kan han skygga lite, men inget extra. Idag var han rädd för allt. Bilar. Cyklar, you name it! Då Anna bad om trav svarade Stormis med att bocka. Kul! Så fortsatte han hela länken tillslut. Tur så klarade alla sig hem till stallet med äran i behåll. Trevlig ponny jag har -.-
Då de var tillbaka i stallet stod han som en ängel. Anna skrattade mest åt honom, och hon vill nog komma och rida honom fler gånger. Tur har hon balansen i skick och rätt inställning till Stormis' tokerier. En sak är ju säker, han kan inte bli värre!
fredag 12 oktober 2012
Tackar högre makter för sparkremmar!
Oj vad här varit tyst ett tag! Men jag påstår mig ha en bra orsak, då jag jobbat långa dagar från lördag till tisdag, och blev angripen av världens förkylning med feber på tisdagen. Jag har nog hälsat på i stallet, men inte engagerat mig något mera.
Idag har vi kört Stormis med Maria, och söta öde vilken körtur! Det finns vissa hästar som vägrar gå framåt och fastnar på stället då de blir riktigt heta, Stormis tillhör denna mindre trevliga kategori. Då jag lagade honom färdig inför körturen stod han hur fint som helst och var trevlig att hantera, men ack vilken förändring då vi kom utanför stallsdörren. Ärligt, jag tror hästen lider av schitzofreni!
Innan vi kom ut från gårdsplanen hade han redan skyggat för otaliga saker och Maria hamnade hoppa ur kärran fler än en gång. Då vi kom ut på vägen, då först började helvetet. Han började med att bocka som besatt, som en liten boll studsade han på utan att sluta. Flera gånger tänkte han bocka ner sig i diket. Då han märkte att det inte hjälpte att bocka då vi turligt nog lagt sparkrem på honom, då började han stegra sig. Stormis har aldrig stigit upp på två ben framför kärran förut, och nu försökte han sig på det flera gånger. Det är väldigt farligt då en häst stegrar sig framför kärran, risken att den tippar över på rygg är stor.
Mitt i allt stegrande, bockande och allmänt tokeri märkte vi att det kom en traktor med flytgödselvagn körande bakifrån. Oh happy day! Maria fick snällt visa till traktorkusken att sakta in, och vi svängde demonen till häst och tog in honom på en stubbåker (en insådd sådan, såklart!) en bit bakom, han skulle aldrig klara att dela väg med en traktorkombination i det tillstånd han var i nu. Då vi fick upp honom på vägen igen fortsatte idiotierna. Nu var jag arg. Riktigt jäkla arg. Jag gillar känslan då man aldrig hinner bli rädd, för farligt var det, utan jag blev riktigt fly förbannad på kräket som vi spänt framför kärran.
Kanske Stormis märkte att det klickat någonting, för nu började han trava fram, inte snällt, men röra sig non-the-less. Så fortsatte han hela körturen till slut. Några gånger försökte han bocka, men om jag höll in honom och gjorde halvhalter så hölls han i händerna. Vi mötte en traktor som plöjde riktigt bredvid vägen, och vi mötte även gödselkombinationen en gång till, men nu gick det som en dans, det var just så han skyggade för dessa brännoljedrivna bestar.
Kanske den vägg som vi väntat på hela sommaren kom emot idag, vem vet. Det är inte alltid en dans på rosor med våra lurviga vänner, men vi klarade dagen med livet i behåll, så vad annat kan vi göra än fortsätta. Always look on the bright side of life!
Idag har vi kört Stormis med Maria, och söta öde vilken körtur! Det finns vissa hästar som vägrar gå framåt och fastnar på stället då de blir riktigt heta, Stormis tillhör denna mindre trevliga kategori. Då jag lagade honom färdig inför körturen stod han hur fint som helst och var trevlig att hantera, men ack vilken förändring då vi kom utanför stallsdörren. Ärligt, jag tror hästen lider av schitzofreni!
Innan vi kom ut från gårdsplanen hade han redan skyggat för otaliga saker och Maria hamnade hoppa ur kärran fler än en gång. Då vi kom ut på vägen, då först började helvetet. Han började med att bocka som besatt, som en liten boll studsade han på utan att sluta. Flera gånger tänkte han bocka ner sig i diket. Då han märkte att det inte hjälpte att bocka då vi turligt nog lagt sparkrem på honom, då började han stegra sig. Stormis har aldrig stigit upp på två ben framför kärran förut, och nu försökte han sig på det flera gånger. Det är väldigt farligt då en häst stegrar sig framför kärran, risken att den tippar över på rygg är stor.
Mitt i allt stegrande, bockande och allmänt tokeri märkte vi att det kom en traktor med flytgödselvagn körande bakifrån. Oh happy day! Maria fick snällt visa till traktorkusken att sakta in, och vi svängde demonen till häst och tog in honom på en stubbåker (en insådd sådan, såklart!) en bit bakom, han skulle aldrig klara att dela väg med en traktorkombination i det tillstånd han var i nu. Då vi fick upp honom på vägen igen fortsatte idiotierna. Nu var jag arg. Riktigt jäkla arg. Jag gillar känslan då man aldrig hinner bli rädd, för farligt var det, utan jag blev riktigt fly förbannad på kräket som vi spänt framför kärran.
Kanske Stormis märkte att det klickat någonting, för nu började han trava fram, inte snällt, men röra sig non-the-less. Så fortsatte han hela körturen till slut. Några gånger försökte han bocka, men om jag höll in honom och gjorde halvhalter så hölls han i händerna. Vi mötte en traktor som plöjde riktigt bredvid vägen, och vi mötte även gödselkombinationen en gång till, men nu gick det som en dans, det var just så han skyggade för dessa brännoljedrivna bestar.
Kanske den vägg som vi väntat på hela sommaren kom emot idag, vem vet. Det är inte alltid en dans på rosor med våra lurviga vänner, men vi klarade dagen med livet i behåll, så vad annat kan vi göra än fortsätta. Always look on the bright side of life!
torsdag 4 oktober 2012
Tacksam hästägare
Stormis har idag blivit longerad, även om jag sitter i Ekenäs och möglar bort på skolbänken. Maria var så snäll och longerade honom på morgonen, vad vore världen utan snälla och hjälpsamma partners in crime?
Stormis blev longerad på stallets grannars ridplan. Vanligtvis brukar jag undvika att Stormis arbetas på planen, då den inte alls passar honom. Planen är så mjuk att han bara surar och sparkar efter sig då man försöker få honom att gå fram. Orsaken till att han longerades där i dag är att det inte går att använda vår gräsplan för tillfället, hela planen är vattensjuk och jag har inte råd att införskaffa en simring åt Stormis, haha.
Maria longerade honom i ungefär 20 minuter, och överlag hade det gått bra och han börjar nu påriktigt förstå vad det här med att springa runt i en cirkel betyder. Då han blev trött hade han några gånger hotat henne med att springa över henne, men han hade nog snabbt fått ge sig.
Han var också lite stel i höger varv, dock sade Maria att hon longerade på en ganska liten cirkel, så nu hoppas jag på att det var orsaken till stelheten. Några små sår hade han också införskaffat på kroppen, lilla klantponny :)
För övrigt var det meningen att jag skulle rida Nanna idag, men det blev ändrade planer så jag tar igen det nästa vecka. Skall på två besök i dag, så hästprat kommer det nog att bli :)
Saknar tyvärr bilder från dagens longering, men bjuder på en trött liten Stormis istället.
Stormis blev longerad på stallets grannars ridplan. Vanligtvis brukar jag undvika att Stormis arbetas på planen, då den inte alls passar honom. Planen är så mjuk att han bara surar och sparkar efter sig då man försöker få honom att gå fram. Orsaken till att han longerades där i dag är att det inte går att använda vår gräsplan för tillfället, hela planen är vattensjuk och jag har inte råd att införskaffa en simring åt Stormis, haha.
Maria longerade honom i ungefär 20 minuter, och överlag hade det gått bra och han börjar nu påriktigt förstå vad det här med att springa runt i en cirkel betyder. Då han blev trött hade han några gånger hotat henne med att springa över henne, men han hade nog snabbt fått ge sig.
Han var också lite stel i höger varv, dock sade Maria att hon longerade på en ganska liten cirkel, så nu hoppas jag på att det var orsaken till stelheten. Några små sår hade han också införskaffat på kroppen, lilla klantponny :)
För övrigt var det meningen att jag skulle rida Nanna idag, men det blev ändrade planer så jag tar igen det nästa vecka. Skall på två besök i dag, så hästprat kommer det nog att bli :)
Saknar tyvärr bilder från dagens longering, men bjuder på en trött liten Stormis istället.
 |
| Stormis the white-eyed fölunge |
tisdag 2 oktober 2012
Som ett litet barn på julafton :)
Oj vad jag haft roligt idag :) Åkte med Sandra till stallet där hon har en av sina hästar uppstallade, och första gången sedan Brusaby red jag något som kan kallas för lektion, det var också första gången i manege sedan Brusaby (minns jag rätt var det någon gång 2007).
Hästen jag red heter Paco's Havanna ("Nanna"), en 7 år gammal tös som mäter ordentligt över 170 i mankhöjd. Jag trodde nog att jag skulle behöva någon sort av skylift för att komma upp i sadeln, men det räckte med en pall ;)
Dagens "lektion" gick mest ut på att lära känna hästen i fråga, och att inte falla av på grund av svindel. Skämt o sido :) Nanna verkade väldigt mjuk med stora och bekväva rörelser, skulle jag inte vetat att hon är så stor som hon är skulle jag snarare tippat att hennes manke skulle ligga någonstans runt 160 :)
Lite testande prövade vi också på, hon kunde ibland stanna och nafsa efter mina tår då jag bad henne framåt, men detta lär vara ett beteende som hon kan visa med nya ryttare. Hon verkar också som en häst som har lite svårt att förlåta, och hon verkar inte heller ge någonting gratis.
Då Nanna började trava var jag såld. Förälskad. Wow.
Jag är van med Stormis' "lilla" trav. Även om han är travare så har han ridhäst-trav, men detta var något helt otroligt. Stora, mjuka rörelser som man bara kunde flyta med.. :)
I slutet av ridpasset kom Nannas ägare för att kika hur det gick. Nanna ägs av en mycket trevlig kvinna, och först stod vi lite och småpratade, hon förklarade lite om hästen och hur hon ser på ridning och hästar, och jag berättade hur "grön" jag egentligen är, att jag bara motionsridit på fem år och att jag nog aldrig varit en såkallad "ridmänniska".
Då vi pratat en stund bad hon mig att rida en stund, och då frös jag.. :P Jag blev stel som en pinne, och tänkte inte ens få igång hästen i fråga. Då hon tillslut gav med sig och började skritta kände jag mig som en liten liten flicka som satt på hästen första gången, men det lever jag med.
Då jag skrittat några varv tänkte jag att Nanna fått dras med mig tillräckligt länge och bestämde mig för att sitta av. Men oj då! Det var ju inte Stormis jag red idag! Jag är van med att hoppa ner från min 151 cm höga "ponny", inte från en stor rishäst. Där som jag är van att marken skall ta emot mig fanns bara luft, vilket resulterade i att min fot gled frammåt och inte under mig och jag fann mig själv vackert på backen. Smidigt! Nå, bättre lycka nästa gång! :D
Överlag var dagens ridning en mycket positiv upplevelse, och jag ser fram emot nästa gång. Visst, jag har mycket att lära och "få tillbaka", men fan den som ger sig!
Hästen jag red heter Paco's Havanna ("Nanna"), en 7 år gammal tös som mäter ordentligt över 170 i mankhöjd. Jag trodde nog att jag skulle behöva någon sort av skylift för att komma upp i sadeln, men det räckte med en pall ;)
Dagens "lektion" gick mest ut på att lära känna hästen i fråga, och att inte falla av på grund av svindel. Skämt o sido :) Nanna verkade väldigt mjuk med stora och bekväva rörelser, skulle jag inte vetat att hon är så stor som hon är skulle jag snarare tippat att hennes manke skulle ligga någonstans runt 160 :)
Lite testande prövade vi också på, hon kunde ibland stanna och nafsa efter mina tår då jag bad henne framåt, men detta lär vara ett beteende som hon kan visa med nya ryttare. Hon verkar också som en häst som har lite svårt att förlåta, och hon verkar inte heller ge någonting gratis.
Då Nanna började trava var jag såld. Förälskad. Wow.
Jag är van med Stormis' "lilla" trav. Även om han är travare så har han ridhäst-trav, men detta var något helt otroligt. Stora, mjuka rörelser som man bara kunde flyta med.. :)
I slutet av ridpasset kom Nannas ägare för att kika hur det gick. Nanna ägs av en mycket trevlig kvinna, och först stod vi lite och småpratade, hon förklarade lite om hästen och hur hon ser på ridning och hästar, och jag berättade hur "grön" jag egentligen är, att jag bara motionsridit på fem år och att jag nog aldrig varit en såkallad "ridmänniska".
Då vi pratat en stund bad hon mig att rida en stund, och då frös jag.. :P Jag blev stel som en pinne, och tänkte inte ens få igång hästen i fråga. Då hon tillslut gav med sig och började skritta kände jag mig som en liten liten flicka som satt på hästen första gången, men det lever jag med.
Då jag skrittat några varv tänkte jag att Nanna fått dras med mig tillräckligt länge och bestämde mig för att sitta av. Men oj då! Det var ju inte Stormis jag red idag! Jag är van med att hoppa ner från min 151 cm höga "ponny", inte från en stor rishäst. Där som jag är van att marken skall ta emot mig fanns bara luft, vilket resulterade i att min fot gled frammåt och inte under mig och jag fann mig själv vackert på backen. Smidigt! Nå, bättre lycka nästa gång! :D
Överlag var dagens ridning en mycket positiv upplevelse, och jag ser fram emot nästa gång. Visst, jag har mycket att lära och "få tillbaka", men fan den som ger sig!
 |
| "Lilla" hästen |
 |
| Paco's Havanna |
måndag 1 oktober 2012
Longering
Oj, det var länge sedan..
Hela helgen var jag på jobb, och på lördagen började min rygg bråka, och var så gott som invalidiserad resten av helgen.. Detta ledde till att Stormis var ledig på lördag och på söndagen blev han longerad en kort stund.
Det var Maria som longerade honom, och vi bestämde att det räcker med en kort stund, ifall han fortfarande vore ovan med sina nya skor. Longeringsmässigt har han nog börjat förstå vad det handlar om, nu hölls han på en volt och gick bra fram i trav, och skorna verkar han vara du med. Han visade inte heller ett dugg av den stelhet som vi har sett de senaste gångerna, så överlag var det en bra dag :)
Hela helgen var jag på jobb, och på lördagen började min rygg bråka, och var så gott som invalidiserad resten av helgen.. Detta ledde till att Stormis var ledig på lördag och på söndagen blev han longerad en kort stund.
Det var Maria som longerade honom, och vi bestämde att det räcker med en kort stund, ifall han fortfarande vore ovan med sina nya skor. Longeringsmässigt har han nog börjat förstå vad det handlar om, nu hölls han på en volt och gick bra fram i trav, och skorna verkar han vara du med. Han visade inte heller ett dugg av den stelhet som vi har sett de senaste gångerna, så överlag var det en bra dag :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)