Då vi kom till stallet mockade vi boxarna och rullade in en ny höbal, sen gick vi efter Pale. Jag hade ett krav om jag skulle gå med på att sätta upp mig barbacka efter så många år, och det är att jag skulle få ha en gjord att hålla i mig, så vi lade ryggstycket av en sele på honom, och sen bar det iväg.
Sandra red honom först en stund, det såg ju så himla enkelt ut då hon satt blickstilla på hans rygg i alla tre gångarter ;) Snart var det min tur, GOSH!! Efter lite lirkande och en lätt puff i baken av min sambo satt jag, stel av skräck, på Pales rygg. Fy vad dålig balans jag har!
Då Sandra ledde oss ett varv runt i manegen trodde jag allvarligt att jag vilken sekund som helst skulle tippa av och smaka sanden i manegen. Jag klamrade fast mig för brinnkära livet i ryggstycket och var så spänd att det gjorde ont i ryggen. Då Sandra förde ut oss på en volt var jag helt vriden och totalt spänd i korsryggen och höften. Ryggen gjorde ont, det var riktigt bedrövligt. Tur är Pale så himla snäll som han är :)
Efter ett tag bytte vi håll i volten. Plötsligt sa det klick och allt bara lossnade. Jag fann balansen, kunde släppa taget om ryggstycket och bara hängde med. Vilken otrolig känsla. Jag hittade Pales rörelser, och kunde följa med i dem. Jag sträckte ut armarna, allt bara fungerade, lycka. Jag var helt lösgjord i ryggen och höften, nu gick båda varven vackert, den känslan..
Efter detta gjorde vi några stretchnigsövningar innan det var färdigt för idag. Jag fick också Toffe lurad upp på ryggen, läs och häpna. Han satt på ryggen som vilken ryttare som hälst, och han travade med Pale. Nej, jag är inte alls svartis på att min sambo har bättre balans än mig. Inte alls..
I lördag är det dags för nästa lektion, då skall vi hoppa :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar