Den där känslan

Idag var det stallet som gällde igen. Stormisen skulle bomtränas lite och sedan skulle jag rida en liten lektion. Vetni den där känslan när man är så glad att man bara kunde sväva iväg på små rosa moln? Den känslan fick jag äran att uppleva idag.

Vi började med att söka Stormisen och Uffe från betet. Idag gick det mycket bättre och Stormisen gav fast sig direkt, Uffe en liten stund senare. Jag fixade Stormisen klar och Sandra satt upp och vi gick till planen. Det båste något otroligt idag, men Stormisen brydde sig inte det minsta och jobbade fint.
Idag var traven i höger varv mycket bättre än igår, den har aldrig varit så jämn och fin som den var idag. I vänster varv var den inte lika bra och han hittade inte takten direkt, men vi är definitivt på rätt väg.
Galoppen var också finare i högervarv, lite svagare i vänster men också här har det skett framsteg.

Jag satt fram några bommar så att den egentliga träningen kunde börja. Till en början var han nog inte riktigt koncentrerad och slog i bommarna, men sedan förstod han vad det handlade om och tyckte det var kul. För att vara första bomövningen på en evighet gick det bra, jag är riktigt nöjd med honom. Sandra skrittade, travade och galopperade över bommar och cavaletti och Stormisen älskade det.

Efter bomträningen bytte vi ryttare och jag fick rida en liten lektion. Jag började med att rida i lina men Sandra knäppte bort den efter en stund då hon ansåg den onödig. Jag vågar inte minnas när det senast kännts såhär att rida. Jag kan ärligt säga att jag inte ridigt ordentligt sedan innan jag började Skuffis, tiden och pengarna tog slut helt enkelt. Sedan fick jag chansen att börja rida Pale och Nanna och nu lektioner på Stormisen. Men känslan idag var otrolig. Stormisen gick så fint, inte mera stundvis, utan en stor del av lektionen. Han var så stadig under mig, och jag kände mig så hemma i sadeln.
Trying to bring that dream to life. 

Det var en mycket nöjd ryttare och häst som kom upp från planen efter ridningen. Stormisen var ganska rejält svettig så vi spolade av honom (vilket också börjat gå helt bra nu) och släppte honom i hagen bara så att han kunde gå och rulla sig direkt -.-
Efter ridningen grillade vi middag och avnjöt sommaren som äntligen kommit.

Imorgon får sötnosen vara ledig. Mr T kommer äntligen på besök och hämtar hoppeligen bräder med sig så jag kan fixa fina hinder. Han har också lovat hämta mina hinder från Lappträsk bara vårbruket och allt är över så kan vi börja träna på allvar, jeijj :)

Vad händer med min sits?

Nya fina tassar

Inatt har jag inte sovit så bra. Min stackars vålgästade mun har verkligen gjort sig påminnd och jag har fått springa upp mitt i natten för att tanka smärtlindrande. Jag har också blodat ner hela min dyna och var helt blodig i ansiktet då jag vaknade. Gulligt.
Nåja, min räddande ängel till mamma tog saken i egna händer och ringde upp min fagra tandläkare och fixade sjukintyg för idag och imorgon. Alltid lite bättre, men en klen tröst då jag helst skulle vilja agera struts och gömma huvudet under marken (vilket strutsar egentligen inte alls gör).

Som tidigare skrivits så var hovslagaren i stallet idag. Stormisen och Sindi skulle skos och Jonatan verkas. Hovslagaren hade dykt upp en halvtimme för tidigt och var i full gång med att sko Stormisen då jag anlände. Stormis, som av hovslagaren tydligen fått namnet Little One, uppförde sig helt fint. Lite märker man att han måste träna sin balans då bakhovarna fixas, men annars var han snäll. Lite busig, man måste ju bara få smaka på hovslagarens kalufs, men snäll.

Då han var färdigfixad tog jag in honom på gången och gjorde honom klar för dagens aktivitet, tömkörning. Varken jag eller Sandra var riktigt hundra procent idag (eländiga snuva!!) så då tänkte vi att både Stormisen och Pale tömkörs.
Stormis gick fint. Lite lat var han, men ändå med på noterna och duktig. Galoppen funkar mycket bättre nu, så även traven. Han tar lite kortare steg med bakbenet där han tidigare varit oren. Enligt massören kan det helt enkelt betyda att han är lite för kort någonstans i bakbenet. Dock ser man att han inte har ont och han är heller inte oren. Så länge han trivs så stör det inte heller mig att han tar något kortare steg med ena bakbenet :)

Då Stormis var motionerad släppte vi honom och Uffe på bete en stund. De fick gå första gången på bete igår på kvällen ungefär en timme, så idag fick de njuta knappa två timmar. Oj så gott!
Under tiden som Stormisen och Uffe gjorde sitt yttersta för att öka magomfånget tömkörde vi Pale. Vetni, det är nog en fin häst det. Han går i en vacker hög form med väldigt luftiga och fina gångarter. Traven bara flyter och galoppen är väldigt kraftfull. Wow! Inget mer att säga om det, bara wow.

Då vi skulle flytta Stormisen och kompis från betet visade de oss ungefär hur mycket de ville komma bort. Då vi var knappa fem meter ifrån odjuren fräste de iväg i världens galopp. De visade helt klart upp sig, och förklarade också för oss hur stor chans vi hade att få fast dem. Vad kul med hästar! -.-
Nåja, de galopperade i en stor volt runt oss en god stund innan Stormisen äntligen gav fast sig. Fast då han var i gott förvar i andra änden av grimskaftet, ja då fräste Uffe irunt för sig själv. Jag tog Stormisen ut från hagen, då först tyckte Uffe att han nog skulle komma med ändå. Stackars Stormis var riktigt svettig, flåsade och hade fradga mellan bakbenen. Klantponny! Fast det är ju bra att han ser till att springa bort sina extra gräskilon och kommer rantakuntoon 2017!

Take me trough the magic of the moment

Lite ljust på en annars otrevlig dag

Imorse var det då dags att besöka tandläkaren. Han avlägsnade båda visdomständerna på den ena sida, han tyckte det var lika bra så då mina visdomständer alla sitter i ett bra läge. Vad kunde jag annat än att instämma, karln höll ju tusan i både skalpell och spruta.. ;) Fast själva ingreppet gjorde inte ont alls, helt förståerligt efter fem sprutor med bedövningsmedel. Det går att räkna på sekunder hur länge det tog att dra ut tänderna, den första på typ tio sekunder och den andra på sju. Den andra tog de faktiskt tid på och det var sju sekunder. Lite coolt nog. Då jag steg upp från stolen följde inte riktigt mitt låga blodtryck med för jag började må dåligt och tänkte svimna, men det blev snabbt bättre.
Nu då bedövningen släppt är det inte alls lika kul att vara jag, det är nämligen väldigt ont. Även om jag försöker intala mig själv att det efter detta inte kommer vara ont längre så är det endå lite dystert.. Pip..

Nåja, det var en superdag i stallet istället. Vi började dagen med att Sandra red Pale och jag agerade fotograf. Det är så mycket svårare att få en mörk häst att fastna bra på bild än en Stormisfärgad häst, var och varannan bild blev dålig. Fast några dugliga bilder blev det iallafall :)

Då Pale var motionerad var det Stormisens tur. Vet ni, den hästen har gått så otroligt mycket framåt under de senaste veckorna. Ärligt, nu har det verkligen hänt någonting. Han har ju aldrig varit svår att hantera, men nu står han som ett ljus. Han var tidigare knepig att tränsa då han är väldigt öronskygg, men nu stretar han sällan emot. I ridningen har han också genomått en förändring. Han skiner upp på ett helt annat vis nu, han vill jobba. Han har en helt annan framåtbjudning och energi och arbetar så gott som hela passet avslappnad och i fin form. Han har slutat vifta med huvudet också.
Han kommer aldrig att bli en toppen tävlingshäst eller en rosetthaj. Men det kräver jag inte av honom heller, det har jag aldrig gjort. Vad han dock kommer att bli, vad han är på god väg att bli, är en duktig allroundhäst som alltid gör sitt bästa. En häst som man kan göra allt med. Köra, dressyr, lite hoppning och terrängturer. En sådan häst som jag vill ha. En bästa vän som jag någon dag kan låta mina barn växa upp med och älska. För vet ni, det kommer han att bli. 

Dagens failbild

I have NO idea what I'm doing

Skön promenad med en av mina bästa vänner

Slutade för omväxlingens skull redan fyra idag, tänk att en timme längre "fritid" på kvällen kan kännas så  mycket. Efter jobbet åkte jag direkt till stallet och hann byta några ord med Sandra innan hon åkte iväg på kurs. Idag var det ju promenad med Stormisen som gällde, och kunde det varit bättre väder?

För att få lite omväxling bestämde jag mig för att tömköra Stormisen ut i terrängen, så efter en snabb rykt tränsade och selade jag honom. Han stod och halvsov och njöt medan jag borstade honom, OJ vad jag älskar den hästen!

Vi tassade iväg, och Stormisen uppförde sig suveränt. Inga som helst problem att vara ut "ensam", utan spetsade öron från de första stegen. Några små meningskiljaktigheter fick vi vid en bro som såg suspekt ut, men annas var det en supermysig och skön sommarpromenad.

Då vi kom hem fick han gå in i stallet tillsammans med sin hagkamrat så att de står färdigt inne. Jag fyllde färdiga höpåsar till kvällen innan jag åkte. En positiv grej är att Stormisen börjat acceptera sin mussel-mat, jippii :D Kanske han tagit oss på allvar då vi hotat honom om att det inte kommer någon annan mat och duger inte musslor är man hungrig. Haha, Stormis protest-svälta sig själv? Knappast!

Imorgon är det onsdag och jag har tid till tandläkaren för att operera bort en av mina visdomständer, HYYII!! Jag är supernervös, hatar tandläkaren nästan lika mycket som ordet "operera". Troligtvis är det inget att vara rädd för, men lika rädd är jag för det.
Hovslagaren kommer först på torsdagen, så får se vad vi hittar på men sötisen imorgon.

Mr T. kommer på lördag, och då har han lovat hämta med sig bräder så att jag kan plocka fram min artistiska sida och förverkliga mig själv med att laga fantasifulla hinder :)