En underbar helg bakom

Hej på er!

Här sitter jag med en superb helg bakom mig. Det har varit tio poäng, från början till slut.

Innan jobbet på fredag mötte jag upp Malin för en stund på stan. Vi spendera tid och för min del för mycket dineros i Wild Shoes outlet, men allt var ju på så bra erbjudande.. Vi fixade också Marres examenspresent, besökte biblioteket samt tog en underbar fika på Lilla Hembageriet.

På fredagskvällen efter jobbet landade jag i soffan uppe hos Nina och Anton för att senare åka till Fagerdal, plocka upp Sandra och styra mot Club 18. Vi skulle ta ett stop, punkt. Det ena stopet ledde till en kväll av dansande, skrattande och ståhej. Minuterna innan valomerkki (vad är det på svenska?) travade vi ut genom portarna och styrde hem. Det råkade sig så perfekt att Jessys födelsedag firades samma fredag, så jag hittade mig själv flera gånger på dansgolvet tillsammans med mina fina Tiffi och Taffi. En ren tiopoängare till kväll, utan invändningar.

Lördagen kom och hämtade ett underbart väder med sig, det verkar som om sommarvärmen äntligen kommit till vårt natursköna land. Jag passade på att kalka och vattna min gräsmatta på dagen. Jag är väldigt medveten om att det inte är optimalt att vattna på dagen i sol, men annars hade det blivit ovattnat och i det fallet var det ett bättre alternativ.

Senare grävde jag fram finkläder (undertecknad i pennkjol, det är inte ett ofta återkommande fenomen!), fixade det jag förmådde och åkte för att hämta upp Malin och styra till Teira. Det firades Marres examensfest med underbart god mat, musik och människor. Temat var country (som någon glömt att meddela sina vänner i inbjudan, därav pennkjol) så musiken och dekoren var ju som gjord för att lyckas.

På söndag hämtade Maria upp mig på förmiddagen, destinationen var sportplanen i Karis och hundutställning med fina Veera. Denna gång var jag så utomordentligt klipsk så jag förstod att smörja in mig med solcreme. Det att jag trots allt lyckades bränna mig, dock inte illa, är en annan solskenshistoria. Hehhe.

Anyway så presterade fina lilla Veera väldigt bra och kammade hem två rosetter och två pokaler, ROP och SERT. Jag känner inte till bedömningar, förkortningar och pris, men duktig var hon :)

Vi åkte hem till Råbacka en sväng för kaffe och ett mins sagt stadigt mellanmål innan vi åkte tillbaka för ett sista varv in i ringen.Det var kul att åka med på utställningen då jag aldrig varit i Karis då det ordnats, bra sällskap, fint väder och duktig hund.

Då vi kom hem hade klockan redan hunnit bli 17.30, så jag slängde i mig avocado-sallad, hoppade i bilen och styrde mot stallet. Vi var väldigt effektiva i stallet, på två och en halv timme motionerade vi fyra hästar och fotograferade samtliga, inte illa!

Vi började med Pale, jag agerade paparazzi medan Sandra red ett dressyrpass på den nybalade vallen. Jag tycker Pale blir bara maffigare för var dag som går, och det enda jag kan säga är wow. Duktig häst, duktig ryttare! I slutet satt jag i gräset för att få fina bilder på ekipaget, älska systemkamera!

Efter detta var det Stormisens tur. Vi hämtade upp honom, pysslade om honom och fixade honom. Haha, hans mule och läppar vänder och vrider sig i de mest fantasifulla grimaser då man kliar honom på nacken och bogen, haha gullegris ^^ Vi klädde på honom selen och gick ner till vallen för tömkörning. Det blev lite miljöträning på samma gång då det snurrade tre traktorer kring min stackars vidskepliga häst, och han klarade det galant. I början var han nog uppmärksam på vad som skedde omkring honom, men trots detta koncentrerade han sig på sitt arbete. Efter en stund ansåg han sig för cool för att bry sig om något så struntaktigt som traktorer, så han koncentrerade sig till hundra procent med glädje på sin uppgift. Det var samma glädje att skåda som senast, lugnt, sansat och avslappnat. Långt ifrån korrekt formmässigt, men det skulle jag inte kunna bry mig mindre. Det kommer sakta. Nu tycker han att det är roligt att jobba och det är så det skall vara. Vi tar det i hans takt, det är det enda rätta och vi har inget annat än tid. Älskade lilla plutt. Åter såg han så stolt och glad ut då han utfört sin uppgift, redan det är underbart att bevittna och räcker gott och väl att leva minst en månad på.

Då Stormisen nöjt stod i boxen och mumsade i sin kvällsgröt plockade vi upp Barbie och Jonatan, borstade igenom dem och longerade dem samtidigt nere på vallen. Jonatan bockade för brinnkära livet, det är en fröjd att se en gammal liten ponny fräsa på som om han vore en treåring. Haha, gulleplutt. Då motionen var genomförd var det Jonatans tur att bli fotograferad, så jag krälade på mage genom, gräs, vinbärsbuskar och brännässlor för att föreviga mitt fina lilla motiv, och fina bilder blev det. Det sägs ju att vem som helst kan knäppa lyckade bilder med en skönhet som motiv :)

Då jag kom hem från Fagerdal i kvällningen kom Tessi och Jessy på besök, så vi parkerade oss i trädgården och bara pratade långt in på småtimmarna. Det är väl ett tecken på djupgående vänskap och tillit då man kan prata om allt mellan himmel och gjord? Djupgående diskussioner och var och en får ha sin egna, tvistade åsikt utan att någon ser på en med sneda ögon. Underbart.

Det var med ett leende på läpparna jag gick och lade mig igår på kvällen, dagar som dessa välkomnar jag med öppna armar. Sommaren kommer att bli perfekt!

Kääk! En kamera!