A whole lot going on

Hej hej!

Här har det varit fullt ös i två dagar.

Igår steg jag upp endast för att ringa till HVC angående ett födelsemärke som uppfört sig konstigt, med tanke på mammas melanom som uppkom på samma vis tog de mig på allvar och jag fick läkartid vid 12.30. Jag gjorde mitt bästa för att få tag i sömnen en stund efter samtalet, men det misslyckades så jag försjönk i tankar en stund istället. Who needs sleep anyway?

Då jag släpat mig ur sängen gjorde jag inte så mycket innan jag susade till Karis. Inspirationen var på minus och jag orkade verkligen inte ha dåligt samvete över det.

Då jag äntligen slapp in till läkaren gick min puls på övervarv då han konstaterade att födelsemärket skulle avlägsnas här och nu. Jag räknade ut att min enda utväg för att komma undan ingreppet direkt skulle vara att slå ner läkaren och kuta därifrån, det hade jag dock varken makt eller hjärta till så jag bet mig i läppen och tassade efter honom på skakiga ben.

Ingreppet gick dock smärtfritt efter att han stuckit mig tio gånger med bedövningssprutan (vilket i sin tur gjorde förvånansvärt ont, där rök alla planer på en tatuering på ryggen) och resulterade endast blod, kallsvett men inga tårar. Lyckligtvis nog var det min pappas kusin som var sjuksköterska, det var en stor tröst och hon var så snäll och omtänksam under hela köret. Nåja, mitt födelsemärke skickades vidare till patologen och jag susade på kvällstur. Alla överlevde och jag svimmade inte.

Här måste jag också lyfta på hatten och prisa HVC, betjäningen var utsökt. Personalen trevlig och hjälpsam och läkaren trevlig, noggrann och professionell.

My hat is off.

I dag steg jag upp med tuppen, fixade mig klar på nolltid och körde en sväng via stallet och Karis för att sedan styra mot Kimito och Jumping Kemiö. Det var varmt och bra väder, en total motsats mor den dimridå jag möttes av då jag kollade ut genom fönstret i arla morgonstund hemma i Råbacka. Det blev en riktig nostalgitripp att vara tillbaka på Brusaby, fina minen av en fin tid. Jag såg också en person vid Brusaby gård som jag hade klarat mig utan. Nåja, en elak gest i rutan fick mig att må så mycket bättre och jag kunde med gott samvete susa vidare, skråla med till Alan Jackson och tända en cigarett.

Barnsligt? Ja. Rör det mig ryggen? Nej.

Sorligt nog blev Kimito-resan väldigt kort då jag lovade bort mig på kvällstur, men jobb lönar sig väl? Jag hann hem och skutta i duschen innan det bar av på nytt, men det är bara bra med mycket tankeskingring.

Imorgon blir det att baka kaka, åka till stallet samt så tror jag att jag skall åka till jobbet och måla lite på eftermiddagen. Jag var så inspirerad idag till att börja måla, men det är väl lite dåraktigt att ställa sig för att måla efter en kvällstur som slutar 21.

Eller?

Morgontrött ponnyskrutt