Still not back, but gettin' there

Jag lever fortfarande, det gör Stormisen också.

Jag har inte slutat blogga, men alla är i behov av en paus nu och då. Dock kan det vara att jag börjar dela med mig av tankar och livet på en annan adress, den dag jag beslutar mig för att fortsätta. Eller börja.

Det händer otroligt mycket i mitt liv för tillfället, på de flesta plan positiva. Underbara nya bekantskaper, väldigt oväntade känslor och intressanta nya möjligheter. På många plan.

Då jag fått ordning på detta, då kommer jag tillbaka.

Starkare än någonsin.

Fasters guldklimpar

A whole lot going on

Hej hej!

Här har det varit fullt ös i två dagar.

Igår steg jag upp endast för att ringa till HVC angående ett födelsemärke som uppfört sig konstigt, med tanke på mammas melanom som uppkom på samma vis tog de mig på allvar och jag fick läkartid vid 12.30. Jag gjorde mitt bästa för att få tag i sömnen en stund efter samtalet, men det misslyckades så jag försjönk i tankar en stund istället. Who needs sleep anyway?

Då jag släpat mig ur sängen gjorde jag inte så mycket innan jag susade till Karis. Inspirationen var på minus och jag orkade verkligen inte ha dåligt samvete över det.

Då jag äntligen slapp in till läkaren gick min puls på övervarv då han konstaterade att födelsemärket skulle avlägsnas här och nu. Jag räknade ut att min enda utväg för att komma undan ingreppet direkt skulle vara att slå ner läkaren och kuta därifrån, det hade jag dock varken makt eller hjärta till så jag bet mig i läppen och tassade efter honom på skakiga ben.

Ingreppet gick dock smärtfritt efter att han stuckit mig tio gånger med bedövningssprutan (vilket i sin tur gjorde förvånansvärt ont, där rök alla planer på en tatuering på ryggen) och resulterade endast blod, kallsvett men inga tårar. Lyckligtvis nog var det min pappas kusin som var sjuksköterska, det var en stor tröst och hon var så snäll och omtänksam under hela köret. Nåja, mitt födelsemärke skickades vidare till patologen och jag susade på kvällstur. Alla överlevde och jag svimmade inte.

Här måste jag också lyfta på hatten och prisa HVC, betjäningen var utsökt. Personalen trevlig och hjälpsam och läkaren trevlig, noggrann och professionell.

My hat is off.

I dag steg jag upp med tuppen, fixade mig klar på nolltid och körde en sväng via stallet och Karis för att sedan styra mot Kimito och Jumping Kemiö. Det var varmt och bra väder, en total motsats mor den dimridå jag möttes av då jag kollade ut genom fönstret i arla morgonstund hemma i Råbacka. Det blev en riktig nostalgitripp att vara tillbaka på Brusaby, fina minen av en fin tid. Jag såg också en person vid Brusaby gård som jag hade klarat mig utan. Nåja, en elak gest i rutan fick mig att må så mycket bättre och jag kunde med gott samvete susa vidare, skråla med till Alan Jackson och tända en cigarett.

Barnsligt? Ja. Rör det mig ryggen? Nej.

Sorligt nog blev Kimito-resan väldigt kort då jag lovade bort mig på kvällstur, men jobb lönar sig väl? Jag hann hem och skutta i duschen innan det bar av på nytt, men det är bara bra med mycket tankeskingring.

Imorgon blir det att baka kaka, åka till stallet samt så tror jag att jag skall åka till jobbet och måla lite på eftermiddagen. Jag var så inspirerad idag till att börja måla, men det är väl lite dåraktigt att ställa sig för att måla efter en kvällstur som slutar 21.

Eller?

Morgontrött ponnyskrutt

Pallo.

Hej finisar!

Det var inte direkt min dag igår. 

Då jag gick i duschen var jag övertrött och charmerades så starkt av det varma vattnet så jag satte mig tillrätta en stund för att fundera på dittan och dattan. Detta resulterade i att jag nästan somnade och fick en brutal wake up-call då jag fick en kallsup i duschen. Smidigt.

Jag hade också väldigt ont i ryggen och höften så jag beslöt att lägga mig på spikmattan en stund, vilket jag gör flera gånger i veckan och tycker är väldans behagligt. Det brukar också lätta på den kroniska smärtan för stunden, så det brukar vara en win-win situation. Dock inte i går. Det gjorde ont i början, men korkad som jag är låg jag kvar. Detta med resultatet att min rygg började krampa, jag tappade känseln i benen och tänkte inte slippa bort från den bedrövliga mattan. Seriöst? Varför?

Då jag skulle lägga mig och sussa sött inför natten var jag dödstrött, både fysiskt och psykiskt. Oj vad gott jag skulle sova för att stiga upp pigg och glad för att susa iväg på morgontur klockan 06. Haha, nitlotten där! Fick jag sömn? Nej. Hade jag kunnat strypa någon med mina bara händer. Nästan. 

Denna morgon fortsatte lite i samma stil. Jag hade kokat exakt så mycket kaffe att det räcker till min termosmugg som jag alltid tar med till jobbet. I vanlig ordning hällde jag mjölk i, och fanskapet skar sig! Nää! Nåja, jag svalde mina tårar, tog en persika som frukost i bilen och susade iväg mot jobbet. Bet i min persika med förväntningen att den var saftig och god - bara för att upptäcka att den var rå.

Hehhe.

Nåja, efter jobbet var det Fagerdal som gällde, pratade lite strunt, fixade stallet, kollade några avsnitt av våran favoritserie samt fodrade och skrapade om ponnyn.

Ikväll tror jag att det blir ett försök till tecknande och så skall jag försöka dra tummen ur var den nu sitter och plantera ett träd. Imorgon är det kvällstur och innan det skall jag försöka boka in ett läkarbesök angående en mindre trevlig farhåga.

Nej, detta inlägg är ju bara en enda lång klagolåt. Fy på mej, fy bubblan!

Torsdagen lär väl bli bra, då styr jag mot Kimito och Jumping Kemiö för hela dagen. Sandra och Pale åker ner redan imorgon och Pale går en klass imorgon och en klass på torsdag. Jag har aldrig varit i Kimito under dessa stora tävlingar så det skall bli riktigt intressant och kul.

Nu skall jag fortsätta tycka synd om mig själv och hoppas ni får en fin kväll.

Puss.

New and..improved?

Okej.

Jag får väl glatt svälja min stolthet och erkänna att jag inte är en webbdesigner.

Men hur svårt kan det vara att fixa klar och förståelig vägledning då?

Haha, bitterkärring här, hejsan.

Anyway så blev det nu såhär.

Take it or leave it.

Love me or hate me.

(Please don't hate me! ^^)

A few days has gone so fast

Eheheh, här var det tyst minsann. Vi kan skylla på att min data är på semester.. Eller nåt i den stilen, för det kan ju inte vara möjligt att undertecknad är så himla upptagen eller lat. Eheh.

Fredagseftermiddagen spenderades på stranden med Malin och en termos kaffe. Intressant hur så många år faller av axlarna då vi kom till bryggan och hoppade, magplask för det mesta, som små galningar i det underbart ljumma vattnet. Vi flöt runt och solade, skrattade och tävlade om vem som kunde slå kullerbytta baklänges. I love to have a friend as utterly crazy as me ^^

Senare fixade jag mig i representabelt skick och drog upp till byn för att spendera kvällen tillsammans med Tessi och Jessy. Kvällen slutade vid soluppgången med en Club 18-resa och alldeles för mycket Fresita i bagaget. Så knasigt kan det gå, men känslan var på topp.

På lördag fick vi in de sista balarna i Fagerdal, jag vet inte den exakta mängden, men en vild gissning faller på cirka gurka 1400 balar kanske? Bra mycket mera än förra året så det är ju bra.

Lördagskvällen förde med sig ytterligare en Club 18-resa, denna gång dock med ett bra mycket mera sofistikerat sinneslag.

Söndagsförmiddagen spenderades med Malin i Fiskars på antikmarknad. Vi strosade runt som de söndagsfirare vi var och besökte små bodar och åt lunch på Kuparipaja. Helt godkänt det med.

Senare väntade en kvällstur på mig, vilken jag blev typ helt slut av. Jag tror bestämt jag hade kunnat sova natten lutad mot bilen på parkeringen då jag chillade med en cigg efter jobbet, så blev det dock inte.

Idag målade vi med mamma på jobbet igen, målandet framskred i god takt idag så det var ju inte så pjokigt. Nu borde jag aktivera min utmattade själ och släpa mig till stallet.

Jepp.

Nu kör vi!