Hej på er och förlåt för urkass uppdatering. Har mer eller mindre bott i Ekenäs de senaste dagarna. Lovar er bättre uppdatering imorgon dock.
Idag har vi städat Skuffisrummet, skrivit examensarbete, varit på studiesamtal och lantbruksmöte. Och vi är ett gäng arga Skuffare av diverse orsaker. Men mera om det senare.
Nu blir det varma smörgåsar hos Carina och Emil, snart bastu och efter det Happy Hour och span på Kårken Ha en bra kväll så hörs vi imorgon :)
The Closest to Heaven that I'll ever Get
onsdag 22 januari 2014
tisdag 21 januari 2014
Dagens visdomsord
Då man ser vuxna män i klänning dansa macarena på stolarna i Skuffis-rummet efter en klassmiddag - då är det dags att gå hem.
Hälsningar från AG-10's tjejmiddag för våra pojkar. Hur jag skall klara mig utan dessa underbara människor efter examen i vår är och förblir obesvarat. Men en sak är säker, livet blir inte det samma och det har varit de bästa fyra åren i mitt liv! <3
Hälsningar från AG-10's tjejmiddag för våra pojkar. Hur jag skall klara mig utan dessa underbara människor efter examen i vår är och förblir obesvarat. Men en sak är säker, livet blir inte det samma och det har varit de bästa fyra åren i mitt liv! <3
söndag 19 januari 2014
Bloggtips
Många av er har säkert redan läst bloggen i kroppen min av Kristian Gidlund. Kristian var trummis i gruppen Sugarplum Fairy, journalist, hästentusiast - och obotligt sjuk i cancer.
Det känns lite idiotiskt att rekommendera en blogg som inte uppdaterats sedan september, en blogg som aldrig mera kommer uppdateras, men inläggen är läsvärda, om inte annat så för inspiration.
Inläggen är skrivna med en sådan sällan skådad passion, de är vackra, gripande och skrivna med en sann författares finess och kärlek till ord.
Jag hittade in på bloggen första gången i augusti förra året, i samma veva som han stack och jag minns att tårarna bara sprutade, sinnesnärvaron och förmågan att tänka klart var väl då inte på sitt allra skarpaste. Nu har jag läst bloggen pånytt, ur en ny synvinkel. Fortfarande lika jäkla imponerad, lika jäkla fascinerad och lika jäkla rörd.
Och framförallt påminnd om att ta vara på det vi har i livet, ta vara på dem vi har i livet.
You don't know what you have until it's gone.
Det känns lite idiotiskt att rekommendera en blogg som inte uppdaterats sedan september, en blogg som aldrig mera kommer uppdateras, men inläggen är läsvärda, om inte annat så för inspiration.
Inläggen är skrivna med en sådan sällan skådad passion, de är vackra, gripande och skrivna med en sann författares finess och kärlek till ord.
Jag hittade in på bloggen första gången i augusti förra året, i samma veva som han stack och jag minns att tårarna bara sprutade, sinnesnärvaron och förmågan att tänka klart var väl då inte på sitt allra skarpaste. Nu har jag läst bloggen pånytt, ur en ny synvinkel. Fortfarande lika jäkla imponerad, lika jäkla fascinerad och lika jäkla rörd.
Och framförallt påminnd om att ta vara på det vi har i livet, ta vara på dem vi har i livet.
You don't know what you have until it's gone.
There is a place beyond the Rainbow Bridge..
Jag ögnade nyss igenom gamla bilder (allt för att inte skriva examensarbete) och kom på mig själv med att kika på gamla bilder med tårar brännande bakom ögonen. Ja, jag är blödig och stolt över det.
Isac var den där första hästen som jag totalt förlorade mitt hjärta till. Långt ifrån perfekt och inte så värst omtyckt av någon annan (Sandra, känn dig träffad! ;) ) men oj vad jag älskade den hästen.
Det sägs ju att den första stora kärleken lämnar spår i hjärtat för evigt, och jag tror att detta även gäller hästar för Isac glömmer jag aldrig.
Skeptisk till det mesta, livrädd över sina öron, jäklig att köra snabbjobb med och inte någon vidare springare. Men en så underbar häst.
Isac avlivades på grund av benskada 2008.
Isac var den där första hästen som jag totalt förlorade mitt hjärta till. Långt ifrån perfekt och inte så värst omtyckt av någon annan (Sandra, känn dig träffad! ;) ) men oj vad jag älskade den hästen.
Det sägs ju att den första stora kärleken lämnar spår i hjärtat för evigt, och jag tror att detta även gäller hästar för Isac glömmer jag aldrig.
Skeptisk till det mesta, livrädd över sina öron, jäklig att köra snabbjobb med och inte någon vidare springare. Men en så underbar häst.
Isac avlivades på grund av benskada 2008.
Isac Brus
e. Shippmate Hannover u. Alone With You ue. Quick Pay
Och så har vi Pyri, det finns inte något jag inte gjort tillsammans med den finnhästen.
Första gången jag såg honom stod han uppbunden i stallgången i Brusaby och det slog gnistor om skorna på honom då han stressade och kråmade sig. Min första tanke var Wow, dendär hästen SKALL jag ha! (jag var bra mycket mindre rädd om mig själv på den tiden) Det blev så att han blev min passhäst och jag var lycklig som få med två underbara passhästar.
Med Pyri hittade vi på så mycket hyss. Speedade runt travbanan och på heatrakan och red några pass på ridbanan (hahah!) då ingen såg oss om helgerna då jag hade dejour. Red nästintill dagligen i skogarna runt Pegasus och galopptränade honom i smyg på de mjuka vägarna och i alla backar, och vi älskade det!
Pyri är en häst som jag verkligen skulle kunna äga idag och bara åka omkring på, han var en sån underbar nallebjörn.
Pyri avlivades 2010, orsak okänd.
Pyri
e. Pysteri u. Vaijeriina ue. Vaijeri
The say memories are golden,
well maybe that is true.
I never wanted memories,
I only wanted you.
A million times I'm gonna need you,
a million times I'm gonna cry.
If love alone could have saved you,
you never would have died.
In life I loved you dearly,
in death I love you still.
In my heart you hold a place,
no-one could ever fill.
If tears could build a stairway,
and heartache make a lane.
I'd walk the path to Heaven,
and bring you back again.
Cupcakes, bio och Bambi på isen
Hej på er!
Gårdagen flöt förbi i ett huj.
Efter morgonkaffet fixade jag Hello Kitty-cupcakesen klara för avhämtning senare. Vid lunch besökte jag Malin för kaffe och skvaller.
Vid 15-tiden dök Tessi och Jessy upp för lite mera skvaller och för att hämta cupcakesen som skulle till ett födelsedagskaffe.
Jag gjorde mig klar och mötte upp Carina för middag och bio i Karis klockan 17. Efter middag i Knäppen sökte vi oss till bion var vi kollade in Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Och vetni, det är verkligen en sevärd film, ljuvlig mörk humor och tvister som man inte kunnat förutsäga. Så har ni inte kollat den så rekommenderar jag varmt.
Efter bion var det natkaffe på internatet hos Carina innan jag styrde hemåt och myste ner mig under täcket tillsammans med Sam och Dean. Jag har blivit nästintill beroende av Supernatural och drogar serien hardcore. Enda problemet är att jag nyss såg sista avsnittet av tredje säsongen, som slutade vid århundradets cliffhanger, och nu måste vänta att nästa säsong dyker upp med posten. I-landsproblem, snif.
Idag dök jag upp i Fagerdal på eftermiddagen och hjälpte Sandra att fixa stallet. Då stallet var klart väntade en välbehövlig kopp kaffe innan vi gavoss ut med Pale och Stormisen. Vi provade idag på att ha Stormis som handhäst då Sandra red Pale. Och jag? Jag cyklade. Inte världshistoriens briljantaste idé att ge sig ut och cykla i iskallt och glashalt, nej. Jag hölls dock på rätt ända och två hjul, men Bambi hade nog varit god förlorare bredvid mig.. ;)
Att ha Stormis som handhäst vid ridning fungerade dock väldigt smärtfritt, och han fick också träning i att skritta snabbare då Pale skrittar på en helt annan växel än vad Stormisen gör. Slutet gott, allting gott med andra ord.
Då vi var hemma tillbaka tog vi in resten av hästarna och fixade med täcken och allt annat som bör fixas.
Nu sitter jag hemma med nikotinsug och inspirationsbrist till att ens öppna mappen döpt till SKUFFIS slutarbete. Mamma, jag vill inte. Jag är trött som en sten och öm i musklerna.
Nåja, vi skall vara duktiga med Carina imorgon och redan från morgonen slå oss ner i skolans matsal för att jobba med slutarbetet. Bättre att jobba på det i skolan, men kul att ha sällskap och så kan man ju spana in fellow Skuffare för kaffepauser och lunch. Nej det skall bli helt kul tror jag :)
Senare imorgon skall vi handla allt som behövs till tisdagens middag, kul :)
Gårdagen flöt förbi i ett huj.
Efter morgonkaffet fixade jag Hello Kitty-cupcakesen klara för avhämtning senare. Vid lunch besökte jag Malin för kaffe och skvaller.
Vid 15-tiden dök Tessi och Jessy upp för lite mera skvaller och för att hämta cupcakesen som skulle till ett födelsedagskaffe.
Jag gjorde mig klar och mötte upp Carina för middag och bio i Karis klockan 17. Efter middag i Knäppen sökte vi oss till bion var vi kollade in Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Och vetni, det är verkligen en sevärd film, ljuvlig mörk humor och tvister som man inte kunnat förutsäga. Så har ni inte kollat den så rekommenderar jag varmt.
Efter bion var det natkaffe på internatet hos Carina innan jag styrde hemåt och myste ner mig under täcket tillsammans med Sam och Dean. Jag har blivit nästintill beroende av Supernatural och drogar serien hardcore. Enda problemet är att jag nyss såg sista avsnittet av tredje säsongen, som slutade vid århundradets cliffhanger, och nu måste vänta att nästa säsong dyker upp med posten. I-landsproblem, snif.
Idag dök jag upp i Fagerdal på eftermiddagen och hjälpte Sandra att fixa stallet. Då stallet var klart väntade en välbehövlig kopp kaffe innan vi gavoss ut med Pale och Stormisen. Vi provade idag på att ha Stormis som handhäst då Sandra red Pale. Och jag? Jag cyklade. Inte världshistoriens briljantaste idé att ge sig ut och cykla i iskallt och glashalt, nej. Jag hölls dock på rätt ända och två hjul, men Bambi hade nog varit god förlorare bredvid mig.. ;)
Att ha Stormis som handhäst vid ridning fungerade dock väldigt smärtfritt, och han fick också träning i att skritta snabbare då Pale skrittar på en helt annan växel än vad Stormisen gör. Slutet gott, allting gott med andra ord.
Då vi var hemma tillbaka tog vi in resten av hästarna och fixade med täcken och allt annat som bör fixas.
Nu sitter jag hemma med nikotinsug och inspirationsbrist till att ens öppna mappen döpt till SKUFFIS slutarbete. Mamma, jag vill inte. Jag är trött som en sten och öm i musklerna.
Nåja, vi skall vara duktiga med Carina imorgon och redan från morgonen slå oss ner i skolans matsal för att jobba med slutarbetet. Bättre att jobba på det i skolan, men kul att ha sällskap och så kan man ju spana in fellow Skuffare för kaffepauser och lunch. Nej det skall bli helt kul tror jag :)
Senare imorgon skall vi handla allt som behövs till tisdagens middag, kul :)
Dagens visdomord
Never ignore someone
Who shows you affection and trust.
Because one day you may have lost the moon
While you were counting the stars.
 |
| Fåglar i teven :D |
 |
| Hello Kitty cupcakes |
lördag 18 januari 2014
The best colour
Tradition, they say
can teach us a lot.
So here is what horsemen
on colour have thought.
A bay is hardy,
a chestnut is fast.
And you can't kill a buckskin,
he'll just last and last.
A gray is gentle,
a sorrel is hot.
A dun is a horse
you'll be happy you bought.
White eyes are flighty,
white feet may crack.
While some won't rely
on the feet of a black.
Some pintos are lucky,
like the medicine hats.
But all horsemen agree -
the best color is fat.
Marjorie C. Lacy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)